Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
MEDLEMSRECENSION

Mirror's Edge

Skrivet av: Waiiwan   2009-02-13

I en stad där all kommunikation är övervakad och där frihet bara existerar i minnet hos några få så finns det en person som lever på gränsen. En person som vägrar knäböja sig inför den totalitära statens kontroll. Det här är Faith's historia.

Första gången jag såg trailern till Mirror's Edge så kunde jag bara sitta och gapa. Grafiken var helt otroligt bra, nästintill fotorealistisk, gameplayet var något jag aldrig tidigare skådat och designen var minimalistisk och stilren. Man kan minst sagt säga att förväntningarna sköt i höjden och spelet blev att komma det spel som placerades högst upp på önskelistan. Frågan är dock om spelet verkligen slog mina förväntningar.

Storyn i spelet såg till en början ut att vara riktigt intressant men visade sig vara en besvikelse. Kanske den största i hela spelet. Spelet kretsar inte helt oväntat kring Faith, en så kallad runner. Runners är personer som är experter vad beträffar Parkour och har som enda uppgift att leverera fysiska brev, meddelanden och paket som de, eller deras arbetsgivare, inte vill att regeringen ska få nys om. När vi första gången får träffa Faith får vi veta att det är valår och att borgmästaren i staden ska väljas. Borgmästare Callaghan får oväntad konkurrens av Pope, en man som lovar förändring i staden.
Pope blir dock skjuten och Faith's syster, som jobbar som polis, får skulden och resten av spelet jagar Faith olika personer samtidigt som man får reda på mer och mer om Pope's död samt ett projekt, kallat "ICARUS".
Detta låter som en helt okej story, men den känns tråkigt klyschig och tvisterna är otroligt förutsägbara. Dessutom är mellansekvenserna helt sjukt fula och påminner mig om usla flashfilmer. Och man blir ju lite ledsen i ögat, för DICE har världens läckraste grafik och ursnygg design men väljer istället att berätta storyn i ett uselt flashformat?! Trist...

Men Mirror's Edge spelar man inte för att få en trevlig historia berättad för sig, utan det är själva upplevelsen, gameplayet, man vill åt.
Här skiner spelet. Istället för ett tråkigt, vanligt, grått FPS så ger DICE oss ett nyskapande parkour äventyr ur en första persons vy. Kontrollerna är simpla och det tar ungefär tio sekunder innan man förstår vad alla knappar på kontrollen gör. Hoppar och duckar gör du på LB och LT och du slåss med RT. Det är i princip allt du behöver veta. Du kan även få spelet att gå i slowmotion genom att trycka på X-knappen, något som är underbart när man hoppar över de riktigt stora stupen. Du kan även desarmera fiender och på så sätt bära runt på ett vapen, men det gör att du inte kan springa lika snabbt och du har endast ett magasin att skjuta slut på - det magasin som ligger i vapnet.

Hela spelet fokuserar på att springa - så snabbt du bara kan. Du är ständigt på flykt undan polisen och att attackera dem kan vara förödande då du på cirkus två-tre skott dör. Detta leder till en början till irritation men efter någon timme förstår man att poliserna inte var något att leka med. Genom att kedja ihop olika rörelser så behåller du din "momentum" och ju snabbare du är desto lättare överlever du jakterna. Faith besitter en otrolig vighet och kan med lätthet springa i en fasansfull hastighet, hoppa över ett stup för att sedan springa på väggen, ta sats från väggen och hoppa till ett rör, klättra upp för röret och sedan desarmera en polis. Allt detta går ruskigt fort och det är nästan så att man blir åksjuk. Timing är också otroligt viktigt och är du några hundradelar sen med hoppen så slutar det med att du ligger där på gatan, död. För dö, det gör man ofta. Blir du frustrerad lätt så är detta inte spelet för dig. Det positiva med det att man dör att man alltid vet varför man dog. Här finns inga buggar som hindrar dig från att ta tag i kanten. Allt hänger på hur man spelar.

Grafiken är, precis som jag sagt, helt makalös - både grafiskt och tekniskt. Ljuseffekterna är makalösa, vatteneffekterna likaså. Om det inte vore för det att man ständigt var på flykt hade jag stått och bara spanat in alla detaljer, på husen, på träden, på alla texturer och alla underbara skuggeffekter. Detta är tveklöst ett av förra årets snyggaste spel. Designmässigt briljerar spelet också och de enda färgerna man ser spelet igenom är vit, blått, rött, gult och även grönt då och då. Jag älskar det.

Det enda riktiga klagomålet, förutom den tråkiga storyn, är bandesignen samt längden. Banorna är konstigt uppbyggda och det händer många gånger att man fastnar och nästan ger upp. Ibland kan man även springa igenom ett par korridorer, nå maxhastighet bara för att två sekunder senare springa rakt in i en vägg och förlora alla momentum. Varför? Jo, för att en dörr placerats på en plats där man helt enkelt inte kan se den, om man nu inte stannar för att titta sig om, något som man inte vill. Friheten är, likt i staden, begränsad och det blir titt som tätt väldigt linjärt. Det är inte ofta man finner alternativa vägar, tyvärr.
Vad var det andra negativa då? Just det, längden. Första (och enda gången hittills) gången jag klarade av spelet så tog det ungefär fem timmar, något som inte på långa vägar är acceptabelt för ett spel år 2008. Möjligtvis för 20 år sedan, men idag? Aldrig någonsin. Givetvis finns det rum för expansioner som släpps online, men köper man ett spel så förväntar man sig ett långt, underbart äventyr. Sistnämnda är helt korrekt, förstnämnda, nja.
För den som älskar speed-runs så är det här spelet en pärla, men avsaknaden av ett riktigt grymt multiplayerläge gör sig påmind då och då och ett raceläge hade varit underbart.

Så, nådde spelet upp till mina förväntningar? Nja, inte riktigt. Spelet är underbart härligt att spela, grafiken gör en drägglig och Faith är allmänt cool, fast längden, bandesignen och storyn är alla tre stora besvikelser och är faktiskt nog för att sänka betyget två snäpp.


Plus: Underbar känsla, grym design, bra kontroll
Minus: Dålig bandesign, kort, trist story

Grafik: 9
Ljud: 8
Spelbarhet: 8
Hållbarhet: 7

Medlemsrecensioner66
Samlat betyg: 8.3/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10