Tänk er en riktigt biffig, svulstig Hollywood-action, typ Bay/Bruckenheimer, fast bra. Tänk er en suverän krigsfilm, en blandning mellan Black Hawk Down & Full Metal Jacket. Tänk er en käftsmäll. Tänk Call of Duty 4: Modern Warfare!
Är alldeles svettig efter att ha spelat ett av de hårdaste, brutalaste FPS jag någonsin prövat. Det finns så många bilder, så många tillfällen, så många ögonblick som etsat sig fast på min näthinna och mitt krampaktiga grepp med avtryckarfingret vill inte riktigt släppa. Inledningen är suverän, det bästa båtbordandet sedan Snake smög på tankern i Metal Gear Solid 2, tätt följt av en genialisk och rysligt obehaglig bilfärd i baksätet som du ser ur en dödsdömd presidents ögon. Dessutom finns det en magknipande stark scen i spelet när amerikanen Paul Jackson möter sitt öde eller när man smyger som krypskytt i Tjernobyl, ja det tar liksom aldrig slut med minnesvärda spelmoment...
Tempot är helt otroligt högt och jag sitter som på nålar, tittar snabbt åt både höger, vänster, uppåt längs husfasader och bakåt. Jag är andfådd där i soffan, jag väntar mig fiendeskott överallt, mina nerver är på helspänn, få spel har fått mig så uppstressad och jag älskar det.
Grafiken är fantastiskt, man befinner sig verkligen i ett mellanöstern med prunkande palmer och puts som lossnat från husväggarna eller i en rysk utbrytar-replik med svajande gräs. Jag häpnar över detaljrikedomen, de vackra rök-effekterna och vapnens synbara åverkan på omgivningen. Jag gapar över soldaternas dödsdanser när jag prickar rätt, blodet som skvätter och den skitiga realismen som stavas krig.
Ljudet är likaså suveränt. Spelutvecklarna har verkligen fångat krigets kaos även i ljudet. Det skriks på olika utländska språk, skott kommer från alla riktningar i mitt ljudsystem, helikoptrar dundrar och musiken är oerhört mäktig.
Spelkontrollen sitter som en smäck och vapnen känns tunga i mina virtuella händer.
Det enda som är en liten besvikelse i ett annars fulländat spel är spellängden. Single-kampanjen är verkligen kort, ca 6-7 timmar, vilket gör att det känns som det är över just när man börjat bli varm i kläderna. Det finns dock ett riktigt matigt multiplayer-läge över nätet med mängder av utmaningar, uppgraderingar och annat smått & gott, som uppmuntrar till massor av speltimmar i intensiva online-drabbningar. Jag provade några matcher och om det var tempo och stress i berättelse-läget, var det löjligt jämförelsevis. Sådant oorganiserat kaos, man blir beskjuten när som helst, varifrån som helst, är det svårt att vänja mitt svaga hjärta vid. Kul men galet, galet svårt!
Call of duty 4 är ett otroligt bra spel som fångar nutida konflikters problematik, smuts och dårskap. Det är ett suveränt FPS och en titel du inte skall missa, för alla terrorattacker i världen!