F.E.A.R. 2: Project Origin

Spänningen stiger redan från början. Störande susningar och en explosiv bild av en liten flicka i röd klänning sitter på en gunga fastsatt i ett dött träd. Alma är mer "levande" än någonsin och hon är arg... mycket arg.

Jag antar rollen som Michael Beckett en soldat i Delta Squad. Mitt team parkerar med ett truppfordon vid ett pampigt höghus där Genevieve Aristide bor, chefen för Armacham som tillverkade Replica-soldaterna.

F.E.A.R. 2 börjar en halvtimme innan ettan slutar. De två expansionerna Extraction Point och Perseus Mandate ignoreras när det gäller handling.

Till en början beskjuts jag av vanliga soldater som skickats in av Armachams styrelse som stampar av ilska på grund av Aristides försök att öppna the Vault, där Alma legat i koma. Om ni minns vad som hände i ettan, så vet ni att Alma numera är "fri" och hennes krafter, inklusive hennes temparement, har ökat drastiskt.

En fin innovation är de nya ficklamporna, för batteriet tar inte slut! Jag tackar utvecklarna för detta eftersom F.E.A.R. 2 är mörkare, både bildligt och handlingsmässigt. Det är också lättare att ta sig runt än i ettan. Kluriga gångar och vägriktningar har bytts ut mot bredare banor där man lättare hittar fram. Inte heller är miljön särskilt skrämmande samt att den rispiga musiken från ettan tagits bort, men frukta inte. Man sitter klistrad med hjärtat slående från början till slut.

Istället står den mystiska Alma och hennes bakgrund för noterna när det kommer till skräck. Hennes utseende har förändrats och hon känns mer närvarande. Både fysiskt och psykiskt. Hon smyger inte längre runt lika mycket. Mycket av hennes smygande har bytts ut mot arga frekvenser som får hjärtat att stanna.

Striderna är något lättare än vad de är i ettan. SlowMo ska ändå användas och Replica-soldaterna, såväl som de nya fienderna, har förbättrad intelligens och är mer kreativa än i föregångaren. Gamla hederliga vapen finns kvar, men nya finns också.

Jag kämpar mig igenom kontorslandskap, ett äckligt sjukhus, labb och sönderspränga stadsvyer. Striderna börjar likna en blodbank på räls för fienden har en tendens att explodera och fara åt samtliga väderstreck. Det märks att det är en ny utvecklare, men det är, utan tvekan, en värdig uppföljare.

Grafiken och ljudet har intensifierats, för att inte tala om de nya skräckscenarion som finns. Almas krafter är starkare än någonsin och hon gör vadsomhelst för att hämnas. Blickar av hennes sorgliga liv tas upp, om hur hon blev en del av Project Origin och nya föremål berättar den ena elakheten efter den andra. Handlingen är bra och kretsar mer och mer runt dig (Michael Beckett) som börjar inse att det inte är något vanligt uppdrag han hamnat i.

F.E.A.R. 2 utspelar sig i vad som hände efter explosionen och Point Man's ärende i Armachams Vault där Alma hölls.

De nya fienderna består av Armachams egen "städpatrull" som påminner anställda om hur fel de gjort mot styrelsen. Det här är soldaterna jag pratade om i början och deras stridsförmåga är blygsam, men underhållande.

Replica-soldaterna är nu mer eggade och mobiliserade än tidigare. Med nya vapen och en bredare arsenal ger man sig ut på uppdrag i större miljöer jämfört med de trånga korridorerna i föregångaren.

Sedan finns också ytterliggare en uppsättning skurkar som är för läskiga för att ta upp...

Kände du dig någonsin supercool med SlowMo när fienden höggs i bitar utan att du träffades en enda gång? Inte ens SlowMo kommer få ditt självförtroende i topp i kampen mot fienden.

Varför?

Alma är arg... mycket arg.

Plus
Grymma strider, varierande landskap, ryslig handling, bra AI,

Minus
Handlingens utförande byttes bort till tråkiga papperslappar man hittar varstans istället för ettans telefonsamtal och laptops.

Ett äventyr värt pengarna

Themziss