Att åter kämpa mot Nazisterna är som att slås mot sina bröder man gör det ofta (fast man slås inte så mycket mot sina syskon.) något nytt är stilla havs kampanjen som känns som en härlig början på något nytt.
Man börjar i stilla havet som en fånge hos japsarna men klarar sig i sista stund tack vare en av mina soldater. Det känns värkligen som om Call of Duty börjar komma ifrån Europa mer och mer även om det är roligare att bekämpa sina gamla bekanta alltså tyskarna, att använda eld kastare ökar kännslan att vilja bränna hela tiden.
Något nytt är att man kan spela med varandra i kampanjen, det är roligt att spela med varandra men då finns inte Stalingrad banorna som höjer ribban på spelet.
I början av Stalingrad banan är som ett klipp från filmen Enemy at the gates man skall skjuta med ett krypsjuts gevärr.
Jag tycker om Call of duty serien men detta spel är väl det som ser ut som ett riktigt krig, jag gillar att det finns detaljer som att benen slits från kroppen då man blir träffad av en granat och att huvudet förstörs.
Plus: Grafik, handlingen, nästan allt.
Minus: Musiken, bitvis hoppigt.