Oddworld: Stranger's Wrath

Efter ett fartfyllt och "rakt på sak" intro och en ärligt talat inte seg inledning, så får man börja spelet på allvar.
Du spelar som Stranger. En råbarkad, hård prisjägare med en av de murrigaste och mörkaste röster jag hört, likt en detahmetal sångare. På jakt efter de stora valörerna.

Som Strangers yrke antyder, så handlar hela spelet om att fånga diverse stora bovar och förbrytare.
Genom att fånga dessa samt flera dussintals hejdukar längs vägen så tjänar du pengar i spelet.
Handlingen och uppdragen för Stranger till nya platser. Allt från torra ( och faktiskt färglada )öknar med ett och annat berg till kyliga vinterlandskap och mörka kloaker.
Musiken är helt okej och den fyller sitt syfte.
Många karaktärer är röstskådespelade och de flesta gör en bra jobb.

Grafiken håller god standard och områderna är vid vissa tillfällen tillräckligt vackra för att man ska stå en stund och bara vila ögonen.
Det är dock inte grafiken som bör uppmärksammas.
Utan istället den helt unika och underbara arkitekturen. Det är den som gör det ännu mer intressant att faktiskt lägga ett öga eller två åt de vackra omgivningarna. Vilket ger spelet en helt egen stil.
Även fienderna är bra designade och passar in i den lite lagom humorisktiska världen som man får färdas igenom.

I städerna hämtar Stranger sina uppdrag samt sin belöning. Uppdragen fungerar som vilket action spel som helst där du förs längs en guidad väg, med några få undantag. De flesta banor slutar oftast med en boss som kräver lite tankearbete, även om du inte kommer att klia dig i huvudet särskillt länge.Men likväl är de oftast roliga att slåss mot.
Man har även tagit bort Medpack och liknande och har istället ersatt det med ett enklare system. Där man trycker på en knapp och Stranger bankar på sig själv så att ens hälsa återställs.
När det kommer till strid så har Stranger flera olika sätt att ta hand om alla de utstötta förbrytarna. Man kan springa på motståndarna och ta dem i närkamp vilket är förvånadsvärt effektivt, så länge det inte finns för många att slåss mot. Man kan smyga sig fram och plocka dem en och en eller varför inte använda det dubbel skjutande armborstet på Strangers högra arm. Detta laddas dock på ett annorlunda vis, nämligen med de festliga och söta små djuren. Som är lika unikt designade som de är unika i spelvärlden.
Dessa små rackare fångas ute i naturen och olika typer tillkommer under spelets gång. De öppnar helt nya taktiska moment i spelet och de kan användas på många olika sätt. Man kan ladda två olika sorter av dessa på sitt armborst. Vilket gör det mer varierat vilka av dem man använder. Varför inte nämna den lilla ekorren som lockar till sig fiender som kommer fram för att stampa ihjäl den, dessa kan man sedan snärja med spindlen som fångar dem i ett nät.
Sedan har vi getingarna som fungerar som ett automatvapen och skunken som får de flesta skurkar att tappa andan, efter några uppgraderingar har den även en festlig gasmask m.fl.
Visa av dessa djur är dödliga och andra inte. Beroende på om du dödar eller fångar banditer levande så kommer du får olika summor pengar. Detta kan påverka spelet mycket då alla Strangers förmågor samt djuren kan uppgradera för de pengar som man tjänar.
En levande bandit är värd mer än en död.

Stranger handlar dock inte om att springa och skjuta. Nycklen till ett lyckat uppdrag ligger istället i att planera dina drag, viket utgör det taktiska i spelet. De lite bättre fienderna gör det ibland lite extra svårt att klara sig.
Tack vare de små djuren så blir det en roilg utmaning att åta sig.

Lite tråkigt är det dock att spelet inte har någon mulitplayer vilket ahde varit roligt och get ett helt nytt djup till online spelande.

Trots spelets unika stil, humor och härliga atmosfär så lider tyvärr Oddworld: Strangers wrath av några problem.
Det första och största är den repetiva spelstilen. Där du alltid går från punkt A till punkt B. Stranger är inte ett kort spel utan faktiskt en relativt långt spel. Men efter att man tagit fast X antal banditer och förbrytare så blir det tjatigt och då försvinner lite av den där härliga charmen som spelet har. Bossarna och de små djuren erbjuder dock lite variation även om de också kan kännas upprepade ibland.
Ett annat problem i Stranger är den ibland lite sega kontrollen.
Men den utgör inget stort problem då den oftast fungerar bra.

Spelet hamnar någonstans mellan lätt och svårt. Du kommer inte dö ofta tack vare sparsystemet. Men bara för det är spelet inte lätt. Utan kräver oftast en god planering innan man går till handling

Stranger är en vacker och stundtals en riktigt rolig upplevelse. Om det inte vore för de repetiva uppdragen så skulle det ha varit något helt unikt. Men istället så pryglas man med samma upplägg om och om igen.
Om det inte vore för arkitekturen, de små djuren och den där härliga lite humoristiska världen, så skulle nästan spelet falligt helt genemot andra spel i genren.

Men som en sammanfattning så är O:?trangers Wrath ett bra spel som inte drar sig för att visa sin unika design och den värld som målas upp framför våra ögon.
Avsaknadet av onlinespel gör dock att livslängden blir lite mindre även om SIngleplayer delan är lång. Det är ett spel du spelar en gång, kanske en gång till, men inte mer.