Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
MEDLEMSRECENSION

Mirror's Edge

Mirror's Edge är schitzofrenin personifierad. Makalöst stiliga miljöer möter fiender som hämtade ur Virtua Cop. Det momentumbaserade, rent geniala plattformshoppandet möter sladdrig och omotiverad fps-action. Å ena sidan blir man belönad för att inte döda, å andra sidan gör spelmekaniken en ofta tvungen.

Så hur bedömer man ett sådant verk? Jo, man kommer ihåg hur kul man hade. Underhållen, det var jag. Oförnekligen. Frustrationen som kryper fram titt som tätt kvävs snabbt av den friska luften. Av det pulshöjande löpandet. Faith vill vara ute, eller i alla fall så långt bort från andra människor som möjligt. Vilket visar sig vara ett ringa problem i ej med flit-spökstaden hon vistas i. Och snälla, visa mig inte mellansekvenserna. De får mina få estetiska nerver att vrida sig spastiskt. Varför flash när man har så fin in-engine-grafik?

Mirror's Edge är bra mycket för att det är annorlunda. Det visar dig någonting nytt och anspelar på känslor som sällan eller aldrig behandlats. Svindeln. Människans tyngd och acceleration. Huvudets rörelser. Spelet är i mångt och mycket ett fysikexperiment med den mänskliga kroppen och lyckas ofta ge illusionen om att man styr just, en människa.

jag själv upplevde inte spelet som direkt svårt. Det gäller bara att ställa in sig på att man kommer att dö. Vilket känns, paradoxalt nog befriande. Jag är trött på att spel styr mig och inte tvärt om. Vilket är fallet i andra spel som det senaste Prince of Persia. Om man spelar tillräckligt länge inser man att det inte går att skylla på kontrollen eller kameran utan att man klassiskt nog bara har sig själv att skylla. Orättvisheten i spelet ligger istället i de sektioner med många fiender. I vissa scenarion var jag oförmögen att lista ut hur man skulle kunna komma förbi motståndet utan att interagera med det. Vilket går emot spelets själv filosofi om vägen utan våld.

Mirror's Edge gör den klassiska next-gen-grejen och klockar in på cirka fem timmar första genomspelningen. Och i det här fallet är det okej. Nästan lite skönt då den första halvan av spelet är betydligt bättre än den andra mycket på grund av det mindre enerverande fiendeuppbådet. För man vill inte slåss. Man vill få upp farten, hoppa lite här, glida lite där. Fläta ihop allt så att det ser precis sådär enkelt ut som riktig parkour gör. Det är dessa moment som gör Mirror's Edge till ett av 2008 års intressantaste.

+
Plattformshoppandet
Miljöestetiken
Nytänkandet

-
Striderna
Karaktärsdesignen
Storyn


Grafik: 8
Ljud: 7
Kontroll: 8
Hållbarhet: 8

Många av Mirror's Edges enskilda delar går att ifrågasätta. Men helheten resulterar i ett nytänkande verk som varje core gamer borde testa.

Medlemsrecensioner64
Samlat betyg: 8.4/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10