Svenska
MEDLEMSRECENSION

Mirror's Edge

Medan höstens actionspel med deras högkaliber släpps ett efter ett försöker svenska DICE och EA göra något nytt med vårt älskade förstapersonsperspektiv. Resultatet är Mirror's Edge, ett spel som verkligen inte är för alla, men kommer vara en upplevelse likt inget annat för de som kan finna njutning i detta parkourplattformsspel.

Du spelar som Faith, en slags illegal budbärare i en tid av konspirationsteorier och Big Brother-bekymmer. Storyn berättas genom mellansekvenser inspirerade av japansk anime, som i sig är väldigt fina att titta på, men inte alls passar in med resten av spelets underbara design. Större ting sker i bakgrunden medan Faith tvingas på mer personliga uppdrag, och hur det som händer i spelet påverkar staden får man endast läsa om i meddelanden och höra på TV-apparater när man springer förbi i flykt från polisen. Det hela känns väldigt löst. De olika karaktärerna dyker upp lite här och där, och oftast utan förklaring. Det finns heller ingen huvudskurk att fokusera alls sin ilska på, och när det väl blir tid för slutstrid så får man ingen förklaring till varför personen på andra sidan av Faiths skoavtryck står där. De större vändningarna i storyn förutser man också, många hustak innan man når fram till dem. Räkna heller inte med att majoriteten av dina frågor kommer besvaras under spelet gång, då DICE redan bekräftat att Mirror's Edge är en planerad trilogi.

Som tur var är Mirror's Edge inte här för att berätta en historia för oss, utan för att erbjuda ett uppfriska koncept. Det lyckas vara intensivt men ändå tillåta spelaren att luta sig tillbaka i fåtöljen och njuta av det som händer framför en. Det gäller dock att alltid vara på sin vakt. När som helst kan polisen få veta var du är någonstans, och då blir det springa som en nermjölad Göran Persson på en tisdagseftermiddag. När spelet lyckas ta fram spelarens instinkt och få den att ta över helt, uppstår en magisk känsla som verkar i hela kroppen. Perfekt utförda hopp avlöser varandra gång på gång, utan att hjärnan hinner reagera på det hela. Det är underbart, och flödet får en att hålla kvar i handkontrollen tills de metrarna till toaletten är de enda man kan riskera innan olyckor sker.

Den här känslan skulle inte ha gått att skapa om det inte vore för den inlevelse som Mirror's Edge bjuder på. Tack vare sitt förstapersonsperspektiv är det här troligen det spel som är lättast att leva sig in i på åratal. Det är till och med kul att titta på när någon annan spelar det, och man kommer ändå att bruka förlöjligade versioner av de moves som Faith visar upp i spelet. Inlevelsen lyckas göra upp för den utökade kamerakontroll man annars skulle få i ett liknande spel ur tredjepersonsvy, men som man nu går miste om. Tyvärr finns det några problem med just detta. Kontrollen i förstapersonsspel som försöker med inlevelse brukar ofta lida av att huvudkaraktärens kropp ska vara en del av spelet.

Ett bra exempel är Condemned: Criminal Origins, där kontrollen är mycket klumpig. Här fungerar det ungefär likadant. Faiths kropp finns där hela tiden, även om du inte alltid ser den, och den reagerar på miljön precis som allting annat gör. Därför kan det finnas situationer där någonting på Faiths kropp man inte ser motverkar ett hopp man endast har någon millisekund på sig att utföra. Resultatet kan bli döden, och om man sedan tänker på att detta faktiskt är ett plattformsspel, där spelaren tvingas att göra så precisa hopp som möjligt, kan det bli otroligt frustrerande. Till sin hjälp har dock spelaren något som kallas för "Runner Vision", där ens väg till nästa mål kan urskiljas tack vare färgen röd. Om man inte vet var man ska kan man när som helst trycka in B-knappen, vilket får Faith att titta mot målet. Problemet är att hon just tittar mot just målet, och inte vägen man måste ta för att komma dit.

Utöver livsfarliga hopp kommer du och Faith att springa in i en mindre armé av brottsbekämpade poliser genom spelets gång. Striderna är knappast höjdpunkterna här, även om närstriderna kan vara riktigt tillfredsställande när allt går som man tänkt sig. Speciellt när du möter endast en fiende som är av högre rang. Genom ett något oförlåtande avväpningssystem kan du också ta dina fiender vapen och använda dessa mot dem. Det rekommenderas inte. Visst är det effektivt, men känslan av att skjuta är svag, och fiendernas A.I. är ännu mer så. De kommer stå och vänta på att du ska skjuta dem, och ibland avfyra en salva själva. Då är det skönt att veta att det inte är här som spelets fokus ligger, och man kommer få en mycket mer givande upplevelse genom att bara springa och hålla sig borta från striderna när det är möjligt.

En annan viktig sak att veta innan man bestämmer sig för att inhandla Mirror's Edge eller ej, är att det är otroligt kort. Klockan stannade på någonstans under fem timmar under min första genomspelning, och då var det på den högsta svårhetsgraden som gick att välja från början. Trots det finns det mycket springande kvar när sluttexterna rullat förbi. Saker ska återupplevas, föremål ska hittas, tider ska slås, och bonusar ska upplåsas. Bonusar som faktiskt är värda att blir upplåsta. Men som sagt, det är ett kort äventyr som säljs för fullpris, trots återspelningsvärde.

Personligen kommer jag spendera timmar på att hitta alla de himmelskt vackra platserna i spelet och utforska dem, för som tidigare sagt så är designen i Mirror's Edge helt underbar. Som det känns just nu så är det troligen ett av de vackraste spelen jag någonsin spelat. Frågan är om det till och med slår Epics egna användande av sin populära Unreal 3.0-motor. Designen och de rena, ljusa färgerna får mina ögon att fälla glädjetårar framför min HDTV. Det sagt så är inte allting perfekt på den tekniska fronten. Här finns ett par lågupplösta texturer och lite problem med kantutjämningen, men när Faith springer genom en lång korridor i maxfart kan man dö lycklig.

Ljudet är precis som designen väldigt passande till konceptet. Musiken ändras i takt med gameplayets tempo, och bidrar mycket till spänningen som drabbar kroppen under en jakt. När det gäller röstskådespelet så finns det inte så mycket att klaga på heller, och tack vare det som känns spelets karaktärer i alla fall någorlunda intressanta.

Även om Mirror's Edge inte är för alla, eller ens en majoritet, så är det en strålande och uppfriskande produkt som ingen får riskera att missa!

+
Underbar design
Oöverträffad inlevelse
Tillfredsställande flyt i gameplayet

-
Väldigt kort
Stundvis frustrerande
Mycket och tråkigt hissåkande
Storyn

Medlemsrecensioner63
Samlat betyg: 8.3/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10