Call of Duty: World at War

2007 så släpptes det så hyllade spelet Call Of Duty 4: Modern Warfare. Det blev snabbt en stor försäljningssuccé för Activision och nu har ett nytt Call Of Duty kommit ut och den här gången är det Treyarch som har fått skapa.
Översten har spelat Call Of Duty: World At War.

Det börjar borta i Stilla Havet. Jag är menige Miller och jag har blivit tillfångatagen av japanerna. Jag bevittnar tortyren av min kamrat och även dennes avrättning. Sedan är det min tur men jag blir räddad precis innan avrättningen av en grupp amerikaner.
Som tur är så är jag inte så skadad så jag hjälper amerikanerna i deras anfall mot resten av japanerna på ön.

Några uppdrag senare och jag befinner mig i Stalingrad året 1942. Den här gången så är jag ryssen Petrenko som precis har undkommit en massaker. Tillsammans med den erfarne Reznov så kräver jag hämnd i Stalingrad.
Tre år senare så befinner jag mig utanför Berlin och hjälper till att störta den nazistiska regimen.

Spelet utspelar sig i mitten och i slutet av Andra Världskriget. Man spelar som ryss och amerikan precis som många gånger tidigare fast det finns ändå ganska mycket skillnad mot tidigare spel om Andra Världskriget.

Den här gången får man ju möta japanerna borta i Stilla Havet och försöka överleva attacker från fram rusande japaner och bakhåll.
Det är även ganska intressant att få möta nazisterna i slutet av kriget i just Berlin. Tyskar som slåss till döden, eldkastare och Panzerschrek. Livet blev plötsligt svårare.

Banorna i Stilla Havs kampanjen finner jag tråkiga, linjära och förutsägbara. Man dödar japanerna, rycker fram, stannar och dödar de japaner som försöker sig på en motattack.
Att möta japanerna känns tråkigt då de som sagt är förutsägbara men också så otroligt korkade.
Jag kunde lätt springa runt en japansk soldat som höll på att skjuta mot mina vänner och kunde sedan bara ställa mig bakom honom och lätt hugga honom i ryggen.

Att slåss mot tyskarna borta i Europa var dock svårare. De tar skydd, skjuter mot mig så fort de får chansen och undviker riskabla attacker. Helvetet verkar finnas överallt runt omkring mig. Handgranater kastas mot mig, Panzerschrek skjuts och kulsprutor smattrar här och där.

För det är även själva vapnen och grafiken som jag imponeras mest över i spelet.
Jag älskar det ryska vapnet PPSH, den japanska Ariska med bajonett, den tyska MG42 och MP40 samt den amerikanska eldkastaren, som ibland finns i överflöd.

Sedan är grafiken snygg, med välgjorda rökeffekter och snygga skuggor. Det tillsammans med det förstörda Berlin gör Call OF Duty: World At War snyggt.

Men spelet har troligtvis den mest konstigaste musiken jag har hört på länge tillsammans med ett aningen annorlunda ljud i den negativa bemärkelsen.
Sedan så tycker jag även co-op är konstigt gjord och Stilla Havs kampanjen verkar bara ett sätt att locka amerikansk publik.

Betyget blir därför en stark sjua. En del hade kunnat gjorts bättre men jag är ändå nöjd med helheten av spelet.