Fallout 3

Fallout 3, den stora uppföljaren till de ännu större föregångarna. Utmaningen som Bethesda antigit sig är sannerligen något att bita i, men har de lyckats?

Nej. De har inte lyckats. För min del kan recensionen sluta där, då min besvikelse är så ohälsosamt stor, men jag skriver på för att slippa bli idiotförklarad. Innan du fortskrider ska du veta att mina favoritspel är Fallout och Fallout 2, båda till PC. Det spelar stor roll då jag sågar Bethesdas misslyckande.

Fallout 3 börjar i samma stil som sina föregångare. Man bor i ett så kallat Vault, som byggts för att skydda de amerikanska invånarna mot de regnande atombomberna. Hundratals, om inte tusentals, Vaults har konstruerats, och du har tur nog att få födas och växa upp i nummer 101. Liksom de flesta spel vaggas man sakta men säkert in i spelsystemet, kontrollen och storyn. Det är en behaglig start, om än lite seg. Man längtar lätt ut till vildmarken, på samma vis som ens karaktär. Och tro mig, vildmark kommer man få uppleva.

Det första som slog mig när jag drog igång spelet, var likheten mellan The Elder Scrolls IV: Oblivion. Grafiken, musiken, spelsystemet, men inte minst, bristerna. Fallout 3 är ett otroligt buggigt spel, och det är väldigt frustrerande i längden. Jag blir till en början mer irriterad än vad jag blir intresserad, och då har jag bara spelat närmare en timme. Tyvärr räcker spelet längre än så, och jag ångrar vid flera tillfällen under min ungefärliga speltid på 50 timmar, att de där 700 kronorna spenderats.

Liksom de tidigare spelen i serien gäller det att fly sitt Vault för att finna något. I det första spelet var det ett vattenchip, i tvåan en G.E.C.K. och nu i Fallout 3, ens pappa. Då din morsa dog vid din födsel (how convenient!) är din pappa din enda släkt (och vän, typ), och som nybliven 18-åring måste du ge dig ut för att finna honom. Det blir lite utav en katt- och råttalek, vilket leder till att man besöker plats efter plats, men finner inget förutom ett nytt spår. Det är listigt gjort, och håller uppe likväl tempo som sug på att fortsätta. Vill man inte bry sig om storyn fungerar även det okej. Det finns en hel del sidouppdrag att lösa, och en enorm vildmark. Storyn flyter på fint, även om spelets teknik ibland begränsar Bethesdas möjligheter att glänsa, på samma vis som tekniken hindrar det mesta i spelet.

Kontrollen är stel, otymplig och smått irriterande. Vill du byta vapen måste du gå in i din lilla handdator (Pip Boy), klicka runt, välja nytt vapen, gå tillbaka, för att sedan kriga på. Detsamma gäller healing. Det hakar upp spelet och hindrar det flyt jag så ofta eftersträvar när jag spelar spel. I de äldre spelen fungerade Inventory-systemet utmärkt, men då mestadels för att striderna var uteslutande Turn Based. I Fallout 3 finns istället V.A.T.S. som motsvarighet. Det fungerar förvånandsvärt bra, men allt runtomkring desto sämre. Så fort man tagit slut på sina Action Points (som driver V.A.T.S:en) så förvandlas Fallout 3 till ett mediokert, för att inte säga uselt, FPS-spel. Ja okej, TPS för den som vill, men att spela i tredjepersonsvy är något av det mest pinsamma och usla jag sett på år och dag. Jag förstår ärligt talat inte vad Bethesda tänkte med, om de nu ens tänkte. Att nu istället låta spelaren få tillgång till den ena halvan utav ett Turn Based System i och med V.A.T.S., känns krystat och malplacerat. Det blir något slags halvfabrikat, varken ett hederligt FPS eller Turn Based. Klantigt.

Nu när jag ändå år inne på klantigheter så kan jag lika gärna ta upp teknikdelen. Fallout 3 är en buggfest utan dess like. Du kanske minns att du lite då och då fastnade vid en sten eller liknande i Oblivion? Sten och stock är lyx i jämförelse med betong och armeringsjärn. Det finns knappt en enda yta i Fallout 3 du inte kan fastna i. Irriterande, och pinsamt, även här. Testade inte Bethesda spelet innan de skickade iväg det? Lärde de sig inget från misstagen i Oblivion? Antingen så ignorerade Bethesda de gamla felen för att kunna rida på Fallout-vågen och tjäna cash, eller så är de så ignoranta och korkade att de inte förstod vad de skapat (eller snarare misslyckat med att skapa).

Kan det då sägas något bra om detta spel? Ja, det är inte helt käpprätt åt helvete, några saker finns det att ta med sig. Karaktärsutvecklingen (visserligen nästan kopierad från de tidigare spelen, men i alla fall inte förstörd) uppmanar till flera genomspelningar. Då maxleveln endast är 20 (30 i och med den tredje expansionen) så kan man mixtra fram och tillbaka otaliga gånger. Ena gången kan man spela som demolitionsexpert, andra gången som tjuv. Landskapet är dessutom, alla buggar till trots, väldigt vackert. Milöerna utomhus är inte lika repetetiva som i Oblivion, däremot suger allt som utspelas inomhus.

Humorn är till viss del bevarad. Man kan fortfarande svara lika drygt och kaxigt som i de tidigare spelen, även om alternativen i detta spel är betydligt färre än i föregångarna. Det uppstår en hel del komiska situationer, även de liknande de tidigare spelen (tyvärr, ingen bro i detta spel). Vissa karaktärer känns även de igen från tidigare spel, och ibland får det mig att tänka tillbaka och minnas hur kul jag hade det med föregångarna.

Till stor del är det tekniken som fäller spelet. Det här är för mig föga förvånande, och jag skrev för ett tag sedan en blogg som behandlar ämnet. Bloggen kan du läsa här!

Jag förstår varför Bethesda antog sig projektet, Fallout är hyllat som ett av de bästa spelen genom tiderna. Fallout 3 kommer att vara bortglömt om ett par år. Köp endast om du gillade Oblivion, inte annars. För mig, som gammal Fallout-fantast, är detta ett svek, ett hån och ett misslyckande. Jag spelar det fortfarande, men endast i hopp om att hitta något som kan ändra min inställing. Det kommer nog tyvärr inte att hända...

+
Vissa paralleller till de tidigare spelen.
Bra system för utveckling av karaktärer.
Lång speltid, bra omspelningsvärde (om man nu vill genomlida det fler gånger).

-
Repetetivt.
Buggigt som satan.
Krystat spelsystem.
Anchorage sög (har inte kört The Pitt).
Västkusten för i helvete!
Saknar viss Fallout-känsla.

Detta är en recension på Xbox 360-versionen