Prince of Persia

Att låta Prince of Persia-serien starta om på ny kula inför sin nextgen-debut var ett bra val av Ubisoft, tycker jag.
Sands of Time må ha varit en angenäm överraskning men The Two Thrones var en besvikelse. Och Warrior Within har jag aldrig spelat men heller aldrig hört något gott om.
Med de orden kröner jag det här spelet till det bästa i serien.

I det nya spelet är det en helt ny prins man stiftar bekantskap med. Här är han en äventyrare med tveksam moral och en kvinnoförförare utan en droppe blått blod i ådrorna.
Medan han letar efter sin försvunna åsna, som är fullpackad med guld från hans senaste eskapader, i en sandstorm faller han ner i en ravin.

Där stöter han på en dam i nöd som han räddar från beväpnade angripare. När hon sedan försvinner i all hast följer prinsen efter, med mer än bara guld i sikte.
När han kommer ifatt Elika, som hon heter, får han veta att hon är prinsessa av Ahura-folket vars livsuppgift är att hålla den ondskefulle guden Ahriman bakom lås och bom. Men Elikas folk har sakta men säkert övergivit sin plikt och staden som de levt i har fallit i ruiner. När prinsen och Elika anländer till templet där Ahriman hålls fjättrad bevittnar de hur Elikas far befriar honom och hela helvetet släpps lös.

Himlen förmörkas och marken färgas vit som om den var täckt av ett lager frost. Ahriman är inte fullständigt fri ännu men hans skadliga inflytande har spridits över hela staden. De platser korruptionen har fått ett grepp om förlorar sin färg och pölar av dödlig sörja begränsar parets framfart och sträcker sig glupskt efter prinsens fötter när han springer förbi.

Spelvärlden är indelad i fyra stadsdelar som man kan röra sig fritt mellan. Dessa är i sin tur uppdelade i mindre områden. I vart och ett av dessa finns en Fertile Ground varifrån Elika kan använda sina magiska krafter för att driva bort korruptionen från området och kommer på så sätt ett steg närmare att förpassa Ahriman åter till sitt fängelse.

När ett område är helat återfår det sin ursprungliga kulör och prinsen kan röra sig fritt där. Ljusklot kallade Light Seeds dyker även upp då. Dessa är till för att låsa upp nödvändiga förmågor åt Elika som kan aktiveras vid färgkodade väggpaneler för att nå tidigare oåtkomliga Fertile Grounds eller Light Seeds.

Prince of Persia drivs av samma motor som debuterade tillika med Assassin's Creed. Detaljerade, celshadade karaktärer och öppna miljöer som tar andan ur en verkar vara vad motorn gör bäst.
En av regionerna i staden är centrerad kring en gnistrande sjö omgiven av stora primitiva väderkvarnar och huggtandsformade berg. I en annan stadsdel tornar ett anskrämligt observatorium upp sig vid horisonten omgiven av stora ballonger som bär på stora klippstycken och i en tredje pryds den mörkblå himlen av en enorm halvmåne som vakar över en samling torn som balanserar på stalagmiter vars fot döljs av ett ogenomträngligt molntäcke.
Estetiskt kan Prince of Persia vara ett av de vackraste spelen under den här generationen.

I takt med att regionerna helas intensifieras korruptionens närvaro i de återstående stadsdelarna. Vandrande slemhögar tvingar en att tajma sina wall-runs noggrannare och när det uppstår små giftmoln i luften måste man röra sig snabbt.

Själva plattformandet är väldigt likt föregångarna om än något förenklat. All akrobatik sköts nu med hoppknappen. Prinsen har dock snappat upp några nya förmågor. Nu kan han klättra korta sträckor i taket, utföra dubbelhopp med hjälp av Elika och glida ner för en vägg med sin kloförsedda järnhandske.

Stridssystemet från de gamla spelen har å andra sidan helt bojkottats till förmån för ett som mer liknar något från ett fightingspel. Prinsen och Elika möter endast en fiende åt gången i ett duelliknande upplägg. Prinsen kan hugga med sitt svärd, ge fienden en lufttur med sin järnhandskprydda hand, kalla in Elika för ett magiskt bombardemang eller utföra en akrobatisk manöver och alla dessa kan kedjas samman i vilda kombinationer.
Prinsen tål inte mer än ett par träffar varefter ett quick-time event inträffar. Misslyckas man rycker Elika in och räddar prinsen men det här ger även fienden en chans att återhämta sig.
Detsamma gäller vid plattformandet. Fumlar man och faller handlöst mot en säker död sträcker Elika ut en magiskt laddad räddande hand och för prinsen till fast mark.