Final Fantasy IX

För 6:e gången har jag nu spelat igenom en av spelhistoriens stora giganter, och fortfarande känns det precis lika bra som när man spelade det första gången.

Grafiken må vara aningen föråldrad, och kanske något sämre än Crysis, men vem bryr sig? Storyn är så briljant att man vill gråta, och Uematsus sätt att förmedla känsla genom musiken har jag inte upplevt i någon annan spelserie.

Karaktärsdesignen är, precis som alltid, makalöst bra, och det är svårt att inte kära ner sig i den övergulliga Vivi.

Som vanligt är de små filmsekvenserna så snuskigt bra att man bör ha en handduk till hands för att torka bort eventuellt dreggel. Varje gång det är dags för en liten filmvisning kan man vänta sig någonting magiskt.

Någonting lite nyare är kortspelet som man på ett fint sätt lyckats integrera i storyn. Både underhållande och smart.

Det enda jag i nuläget kan komma på som ett litet minus är att spelet är för kort. Trots att det tar en hel del tid att klara det så skulle jag ändå ha velat ha lite till. Men det är nog å andra sidan mer ett plus än ett minus. Spelet är helt enkelt så bra att man känner en viss tomhet när det är slut. Man är glad för att man klarat det, men samtidigt ledsen för att man vet att man just spelat igenom ett helt fantastiskt spel. Ett spel som är så bra att man bara kan drömma om att få spela ett lika bra spel igen.

Fantastiskt är en underdrift, och något annat än 10/10 är ett hån mot hela mänskligheten!