Red Faction: Guerrilla

Testad version: xbox 360

Genre: action

Utvecklare: Volition

Utgivare: THQ

Antal spelare: 1

Antal spelare Online: 2-16

Inledning
Du är Alec Mason på uppdrag att rensa mars från EDF (Earth Defence Force). Detta är en organisation som förtrycker marsianerna (alltså de mänskliga invånarna på den röda planeten). Organisationen är där för att se till att arbetarna gör sitt jobb för annars blir det pisk. Egentligen kom Alec till mars för att skaffa sig ett jobb, något som egentligen inte verkar vara särskilt väsentligt. Ett par sekunder efter att du satt i spelet ska du på uppdrag med din bror Dan Mason, som dragit med dig till en av förtryckarnas övergivna baser. Det berättas inte särskilt mycket om huvudkaraktärerna, då storyn är ganska halvkass, men det kommer vi till senare. Du lyder din bror och med hjälp av några minor och kanske några kraftiga slag med din slägga kollapsar huset i en kaskad av rök och välgjord förödelse. Det är inte så att stora delar av huset plötsligt försvinner utan runt 80% av delarna kvarstår fast på marken. En av EDF:s små flygfarkoster har snappat upp ditt och din brors upptåg och bestämmer sig för att gå till attack, vilket leder till din brors död. Dan har tidigare bett dig gå med i motståndsrörelsen "Red Faction". Mason tvekar, men bestämmer sig till slut för att ansluta sig till den röda fraktionen.

Storyn
Som tidigare nämnt är du Alec Mason, en man som bekymrats av en hel del problem på jorden. Nu har han tagit sig till mars för att inleda ett nytt kapitel i sitt liv med ett hederligt och bra jobb. Det visar sig snart att mars inte är den lilla drömvärld han letat efter. Snart kommer Earth Defence Force och förstör det hela genom att döda Alecs bror. Då blir huvudkaraktären rätt sur och han bestämmer sig för att gå med i motståndsrörelsen "Red Faction". Tillsammans med den största delen av mars befolkning börjar din kamp för rättvisa. Du lär känna en av de ledande inom motståndsrörelsen, Sam (Samanya) en kvinna som gör vad som helst för att få stopp på EDF:s herravälde. Hon hjälper också till med att uppgradera din vapenarsenal och förse dig med viktig information. Du lär också känna Hugo Davies som är den ledande figuren inom motståndsrörelsen. Han ger dig sedan flera uppdrag för att motarbeta EDF. Storyn känns oftast väldigt oväsentlig och meningslös, då det inte finns särskilt många mellansekvenser. Storyn tar sig faktiskt lite mot slutet även om den är ganska långt ifrån tilltalande.

Vapnen
Under din speltid på mars kommer du att bekanta dig med ett flertal vapen. Några används av EDF och några av motståndsrörelsen, men också den mystiska urbefolkningen "Marauders" har några i utbudet. Det absolut bästa vapnet enligt mig är faktiskt släggan. Den är allround helt enkelt, stor skada och förstörelse utan att behöva ammunition är allt man kan önska sig i vapenväg. Annars finns många vapen vi sett förut bland annat hagelbrakare, raketgevär, snipers och automatgevär samt minor av olika slag. Allt för att göra livet surt för dina motståndare och skapa förstörelse när du massakrerar byggnader.

Mars
Den röda planeten erbjuder faktiskt en fest för ögat. Omgivningen kantas av vackra berg i mestadels rött, men också grått på sina ställen. Djupa dalar och smala gångar kan också hittas på resan genom spelet. Jag har faktiskt uppslukats av planetens fina omgivningar och jag tycker att det varit mycket trevligt att besöka denna mystiska plats. I Badlands, som är en av de olika regionerna på planeten kan man hitta den speciella befolkningen vid namn "Marauders". De är ett mystiskt folkslag som anses vara vildar av de mänskliga invånarna. De kommer spela en viss roll lite längre in i spelet.

Singleplayer-delen
I Red Faction Guerrilla har man tilldelats en faktiskt lyckad frihet. Du är inte bunden till att göra alla main quests direkt utan du kan resa fram och göra lite olika saker som t ex hjälpa motståndsrörelsen med olika siduppdrag. Här finns bland annat transportuppdrag som går ut på att köra en viss bil från en punkt till en annan på tid. Man kan också förstöra byggnader på tid om man skulle vilja göra det. Du har också möjligheten att inta en EDF-bas tillsammans med dina kumpaner eller skydda ett område mot inkommande fiendestyrkor. Jenkins är en person som du kommer lära känna och med honom kommer du att kunna åka omkring på den röda planeten samtidigt som du skjuter sönder allt som ägs av EDF med ett fordonsmonterat raketgevär. Vill du inte göra dessa sidouppdrag kan du bege dig ut på upptäcktsfärd för att hitta "salvage", alltså metallskräp som du kan använda för att uppgradera dina tillbehör eller köpa nya vapen. Om detta inte tilltalar dig kan du testa lyckan på egen hand och förstöra din fiendes olika baser. Det finns olika mål som betyder olika mycket för EDF, vilket gör att du kan förstöra en byggnad och minska förtryckarnas inflytande i ett visst område. Mars har alltså delats upp i flera olika områden och det är ditt jobb att rensa dom från EDF:s styrkor. Alec Mason har utrustats med en karta som gör det lätt för dig att lokalisera de olika uppdragen samt fiendebaserna. Spelkontrollen är mycket skön och lätt att lära sig. Det finns också ett smart och smidigt sätt att byta vapen som fungerar mycket bra. En detalj som jag tycker om är det finns en hel del fordon i spelet. Många har som syfte att bara transportera, men vissa finns till för att förstöra allt du ser. Dom absolut bästa fordonen är de olika "walkers" som man kan hitta och få tillgång till i vissa speciella tillfällen. De skapar stor förödelse med hjälp av missiler och sina stora armar med endast ett syfte, att förstöra allt i din väg. Om du inte har lust att skjuta och slå sönder saker kan man alltid ta en biltur över planetens landskap och hoppa lite hit och dit. Ett problem är att dina motståndare är halvdumma. De är faktiskt mycket pricksäkra vilket kan likna fienderna i Fracture, men dom är ibland korkade. De tar delvis skydd men ibland råkar de ställa sig mitt i det fria, mottagliga för eld. Det händer också att de kan vända sig åt fel håll i strider och bara sitta och huka sig. Eftersom Volition gjort ett spel i tredjeperson så kunde man inte låta bli att ha med ett "ta skydd system". Problemet är att det är alldeles för dåligt. Du kan t ex inte flytta dig från en vägg till en annan på ett smidigt sätt. Detta system får storstryk av t ex Gears of War. Singleplayer- delen kan ta helt olika lång tid beroende på om du vill göra alla sidouppdrag eller om du följer huvuduppdragen. Detta gör att du styr helt över hur lång tid det tar innan du klarat spelet en gång.

Förstörelsen
Det jag har hört mest om är den banbrytande förstörelsen som skulle erbjudas. Jag kan berätta för er att jag inte är missnöjd. Ta din slägga och slå sönder varenda byggnad du ser för det är fullt möjligt. Efter att ha arbetat dig genom alla bärande bjälkar kan du se hela huset kollapsa antingen över dig eller på avstånd. På de högre svårighetsgraderna måste man vara mycket noga med att komma ut ur huset när det börjar knaka för annars kommer man att vålla en hel del skador som faktiskt kan orsaka din död. När huset väl brakar samman ser det absurt snyggt ut. Nästan varenda del ligger kvar efteråt. Detta är verkligen mycket snyggt och det är något jag inte sett förut. Bara för att klargöra den realistiska förstörelsen vill jag säga att det är sättet saker och ting rasar samman på som är realistiskt, inte att t ex ramma hus med en bil eller rasera dom med släggor.

Multiplayer-delen
Spelet online är delvis annorlunda. Förstörelsen är såklart den samma. Du börjar med ett eller flera slumpvalda vapen eller ett bestämt beroende på om du kör private match eller vanligt online. Vapen ligger placerade lite varstans på banan och du får själv plocka upp de du vill. Den trogna släggan finns alltid hos dig och den är mycket effektiv i närstrid och vid förstörelse. Den stora nyheten när du spelar online är att du kan plocka upp flera olika backpacks. De har olika egenskaper som t ex att flyga, göra ditt vapen starkare och hela dig och dina medspelare samt förstöra byggnader. Det finns såklart olika spellägen som är speciella för just detta spel. "Anarchy" och "Team Anarchy" är inga nyheter eftersom det betyder "Deathmatch" respektive "Team Deathmatch". "Capture the flag" kan man också spela i och för sig. Ett av de nya spelsätten är "Siege". Där ska du och ditt lag förstöra ett antal byggnader för motståndarlaget och sedan skydda dom när det är motståndarens tur. Man kan även spela "Damage Control", vilket är en form av "Domination" (för er som är bekanta med bland annat Call of duty) eller "capture points". Här ska man först reparera en liten sändare som gör att du får poäng ungefär varannan sekund och förstöra motståndarens för att sedan ta över den igen. Slutligen finns spelläget "Demolition" där en i vardera lag utnämns till destroyer. Denna personens uppgift är att förstöra så mycket som möjligt samtidigt som lagkamraterna skyddar honom eller henne. Det finns också ett experience system där du får nya färger och bilder att utsmycka ditt personliga märke med. Du kan även låsa upp nya karaktärer, släggor och experience utmaningar.

Wrecking Crew
Detta är ett spelläge som fungerar både offline och online. Man spelar en mot en. Syftet är att samla poäng genom att förstöra de olika byggnaderna på banorna.

Grafiken
Jag tycker att grafiken faktiskt är rätt så snygg med tanke på att den största delen av prestandan gick åt på förstörelsen.

Ljudet
Musiken är ofta häftig och får igång dig under vissa stunder, men helt plötsligt blir man alldeles överraskad. Jag kan inte förklara det, men bra låter det stundtals inte. Ljudeffekterna är bra och det är mäktigt att stå inne i ett knakande hus som står inför sina sista sekunder i stående position.

Sammanfattning
Om du gillar att förstöra saker och skapa kaos på ett löjligt snyggt sätt så är detta spelet ett lätt köp. Om du däremot förväntar dig en tung story med mycket mystik kommer du sannerligen att bli besviken.

Grafik: 8/10

Ljud: 7/10

Spelbarhet: 9/10

Hållbarhet: 9/10

Slutbetyg: en stark 8/10

+ Bra onlinestöd, grymt smaskig förstörelse, snygga omgivningar, skön spelkontroll.

- Storyn, halvkorkade fiender, delvis bristande musik, för ytligt "ta skydd system"