De flesta har väl någon gång spelat något av alla dessa kortspel där man köper korten till sin lek, typ Magic the Gathering eller Doomtrooper. Själv var jag helt såld på det sistnämnda och jag vill inte ens tänka på hur mycket pengar jag lade ned på att bygga en riktigt stark lek. Sedan en tid tillbaka har denna typ av spel varit populär i digital form och det är såklart en perfekt genre för bärbara enheter där bland annat Cardfighters Clash till Neo-Geo Pocket och Yu-Gi-Oh till Gameboy Advance hör till topparna.
Kanske var det så Konami har resonerade när de skulle göra det första bärbara Metal Gear-spelet som verkligen hade potentialen att bli som Solid-spelen. Varför inte låta spelet bli något helt nytt. Dessutom hade ju Metal Gear Solid 3 just släppts och det vore väl både onödigt och förvirrande att släppa ett till likadant spel så kort tid efter. Möjligen sneglade man lite på Mega Man och Phantasy Star Online som ju har visat sig fungera perfekt som digitala kortspel. Varför skulle det inte fungera med Solid Snake. Metal Gear Acid är, bilderna till trots, alltså inget egentligt stealthspel, utan ett digitalt kortspel. Det kommer givetvis att uppröra fansen av de tidigare spelen, men kanske i gengäld locka någon ny spelare.
I Metal Gear Acid får man en hand bestående av sex kort och i början av varje runda drar man ytterligare två kort. Dessa kan vara vapen, prylar, handlingar eller personer. Vapen är nödvändigt för att nedgöra fiender man möter och klassiska puffror som SOCOM och FA-MAS finns tillgängliga liksom granater. Vapenkorten kan också bestå av stridsmoment som att besvara fiendes eld om du blir beskjuten. De klassiska pappkartongerna finns såklart kvar och är ett exempel på vad man kan få i kategorin prylar. Där finns även larm och minröjare. Sedan finns handlingskort som låter Snake göra akrobatiska manövrer eller hålla sig gömd. Person-korten är väl kanske de mest uppenbara och består av personer som på ett eller annat sätt kan ge Snake hjälp.
I korthet går Metal Gear Acid ut på att någon otäck person har kapat en jumbojet fullproppad med folk och en presidentkandidat. För att dessa ska frisläppas krävs att amerikanska staten gör en motprestation. Naturligtvis tänker inte amerikanska regeringen förhandla utan skickar enmansarmén Solid Snake på dem. En bra mycket mer banal story än något av de tidigare Metal Gear-spelen haft, vilket dock är förståeligt eftersom kortspel har en begränsad förmåga att berätta en invecklad och spännande historia. Att styra Snake fungerar nästan som vanligt, men med ett stort undantag. Man springer med honom genom sedvanligt sterila grå/blå-miljöer och försöker hålla sig undan från onödig konfrontation. Sedan tar det dock stopp, man kan verkligen inte göra något annat än just det. Vad man än ska göra krävs rätt kort och god taktik. Snake får spela så många kort han vill och kan hinna åstadkomma en hel del. Problemet är bara att ju fler kort man spelar, ju längre tid blir man sedan stående utan att få göra något medan fienden gör lika mycket handlingar.
Tyvärr får jag känslan av att Konami fegat ur lite. De har velat göra spelet taktiskt, de har velat tilltala de gamla fansen av Metal Gear Solid och de har velat bjuda på ett suveränt kortspel. Efter en spelad timme finns det dock gott om varningstecken som tyder på att Metal Gear Acid riskerar att få ett betyg minst en pinne under sina stationära föregångare. Spelet känns nämligen inte alls särskilt taktiskt och kommer man till ett ställe där man inte kan komma förbi utan ett specifikt kort får man stå still och hyvla kort tills rätt grej dyker upp. Det känns både ovärdigt och fånigt och dessutom går det ju inte att spara rätt kort eftersom man ju faktiskt inte vet vad som komma skall. Hela grejen med att man springer omkring är såklart främst med i spelet för att det ska kännas lite mer som Metal Gear Solid. Problemet är bara att fokusen inte har legat på denna typ av action, vilket resulterat i ett spel med urtråkiga omgivningar och riktigt bedrövlig kamera som gör allt den kan för att dölja viktig information. Bli inte förvånad om du missar fiender bara två meter ifrån dig för att kameran trilskas. Dessutom går allt i ett snigeltempo, även om man ökar spelets hastighet till max. Laddningstiderna är också helt vansinniga.
Eftersom det nu alltså finns lite för mycket lullull runt omkring själva kortspelet, har Konami fått anpassa det egentliga spelet så mycket att även själva korten tappat poäng. Istället för att ha ett tight kortspel med mängder av taktik återstår ett ganska självspelande spel där det som påminner om de gamla storspelen paradoxalt nog är det som förstör Acid. Allra mest irriterande är det att bygga upp ett bra taktisktschema och planera smarta drag och kort, bara för att bli avbruten av ett Codec-samtal som raderar allt du gjort och tvingar dig att starta om med schemat igen. Nå, fans av Snake behöver inte misströsta helt. Fortfarande finns den där mycket speciella och snustorra humorn kvar och visst sjutton har Snake lyckats få tag i en ny dam att flirta med genom äventyret. Denna gång lystrar hon till namnet Teliko och är en sjujäkla sötnos med en välbehövlig dos av skinn på näsan, såsom brukligt är i spel numera. Utöver detta finns även några oväntade överraskningar och härliga referenser samt några utomjordiskt bra bossar.
Hur det känns när vi hunnit spela mer och hårdtestat att spela mot varandra återstår att se, men just nu känns Metal gear Acid som en liten besvikelse. Visst är det toksnyggt, men den där rätta Metal Gear-känslan vill aldrig infinna sig. Dels beror det på att man hela tiden måste göra helt ologiska saker för att man ständigt har fel kort, dels beror det på att alla populära röster saknas men framför allt beror det på alla de irriterande småmissar som ger känslan av att man spelar ett ofärdigt spel. Jag älskar verkligen att spela kort och Metal Gear Solid har bjudit på några oförglömliga spelmoment. Kombinationen av de båda är dock lite som tårta och bearnaisesås - gott var och en för sig men inte nödvändigtvis tillsammans.
