Metal Gear Solid Δ: Snake Eater

För alla som slumrat under normalstora storstenar de senaste 20 åren följer härmed en hastig (dock inte särskilt lustig) sammanfattning av Snake Eater. Spelet, som är det tredje i Solid-följetongen, backar bandet och låter dig axla rollen som Naked Snake som i ett specialuppdrag för USA:s räkning skickas till de ryska ur-djunglerna för att nästla dig in i en topphemlig KGB-bas och frita en rysk forskare. Under min genomspelning av de första två timmarna fick jag som Metal Gear-novis tonvis med Hideo Kojima-mytologi skedmatat rätt in i truten och det finns bestående delar av mig som såhär på äldre dar verkligen ångrar att jag aldrig satte mig in i Metal Gear när det väl begav sig.

Om du,till skillnad från mig, är en sån spelare som känner stolthet och ser en utmaning i ett vara tyst som vinden, osynlig som en kedjerökande kameleont, är det utan tvekan Metal Gear Solid Δ: Snake Eater och 2025-releasen av det spelet som du ska pricka in i din kalender. Konami har nämligen haft den goda smaken att uppdatera, modernisera och slipa den grundläggande spelmekaniken vilket nu ger sig i rollen som Snake fler möjligheter och mer frihet i hur du tacklar varje fiendemöte. Du kan nu enklare byta om, anpassa ditt eget kamouflage till din omgivning. Du kan nu skifta mellan tredjepersonsperspektiv och förstapersonsperspektiv för att på bästa sätt förbereda dig inför olika situationer och det märks att Konami lagt ned väldigt mycket tid och hårt arbete på att få spelupplevelsen här att kännas ordentligt uppgraderad.

Tro inte att Kojimas knorrigt märkliga dialog som ibland nosar på rena absurditeter har plockats bort eller gjorts om dock, för det har den alltså ej. Lyckligtvis nog. All svart humor som finns inbakat i Snake Eater finns representerad även här. Det finns även andra delar av det här spelet som verkligen borde ha uppdaterats och moderniserats men som olyckligt nog inte har det. Jag pratar primärt om spelets tutorial och på det vis som alla delar av det spelmekaniska presenteras för mig som spelare. På ett ytterst gammaldags vis. Jag tvingas i början av spelet genomlida en dryg timme av radiomummel och tutorial-tränings-delar som enkelt hade kunnat moderniserats och byggts om till en del av spelets intro, där varje liten aspekt hade kunnat presenterats genom väl implementerade utmaningar i de olika aspekterna av Snake Eater. Här hoppas jag därför att Konami tar till sig av förhandskritiken och bygger om detta parti, med tanke på att gott om utvecklingstid återstår.

Den bästa nyheten utöver den väldigt läckra grafiken är hur tight, modern och responsivt underhållande spelkontrollen känns i denna förhandsversion. Jag älskar även att Snake är hyperdetaljerad den här gången och att de skador han drar på sig under sin tid i lervällingen i Kojimas ryska urdjungel stannar kvar på hans kropp och syns under resterande delen av äventyret. En liten men klart fräck detalj. Det råder för mig inga tvivel på att detta kommer att bli en väldigt underhållande nyversion av ett väldigt, väldigt bra actionspel.