Svenska
Gamereactor
recensioner
Metal Gear Solid: Master Collection Vol. 1

Metal Gear Solid: Master Collection Vol. 1

Solid Snake, Big Boss och gänget debuterar på nionde generationens spelkonsoler. Är detta den ultimata Metal Gear-samlingen? Olof delar ut betyg...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Med några års mellanrum föds det folk med en sådan skyhög kaliber av genialitet att det inte bara präglar mediet de verkar inom, utan deras avtryck sänder iväg svallvågor långt bortom deras egentliga verksamhetsfält. I filmvärlden är det ofta begreppet auteur som används om dessa mästare, de som har ett slags universalfinger med i snart sagt varenda del av deras vitt skilda produktioner för att forma dem efter just deras kvalitetsmässiga särprägel.

Inom filmmediet har vi, förstås, exempel som Bergman. Litteraturen bjuder på Strindberg, och inom musiken talas det bland annat om Phil "skjuta pistol i studion" Spector. Spelvärlden då? Det ligger åtminstone nära till hands att tala om Hideo Kojima, mannen myten moderhjärnan bakom Metal Gear Solid, som just en auteur. Inte minst med tanke på hans maniska intresse för film.

Metal Gear Solid: Master Collection Vol. 1
Tre juveler som samtliga tillhör det absoluta toppskiktet av spelindustrin.

Sedan Metal Gear 1987, vilket Kojima både skrev, producerade och utvecklade, har han genom en stadig ström kvalitetstunga spel byggt upp den persona som på senare år närmast förärat honom gudastatus. Problemet, eller den naturliga konsekvensen kanske man ska kalla det, är att egensinniga auteurer inte sällan gör sig ovänner. Bergman flydde från Sverige efter (falska) anklagelser om skattebrott, Strindberg svingade vitt och brett och drog till Frankrike med svansen mellan benen, och mördaren Phil Spector är ett helt kapitel i sig. Hideo Kojima hamnade å sin sida i klinch med sin utgivare, Konami. Ägaren av varumärket Metal Gear.

Detta är en annons:

Om man ska ta Kojima på orden går historien går ungefär såhär: Auteuren Kojima ville göra en "grand exit" med den femte delen av sin Metal Gear Solid-serie, Phantom Pain, och överskred budgeten med råge. Konami, som hade planer på att avveckla sin AAA-utgivning till förmån för hjärndöda men ack så inkomstbringande gacha-mobilspel och pachinko-maskiner, tvärvägrade till slut och avsatte honom som exekutiv chef för spelet. Detta ledde, inte helt förvånande, till såväl ett avhugget spel som ett avhopp från auteuren själv. Kojima själv har därefter gått vidare och blivit en världsstjärna som alla vill jobba med, från Guillermo del Toro, Nicolas Winding Refn och Lea Seydoux till Mads Mikkelsen och Norman Reedus. Allt medan Konami haft fullt upp med att släppa unkna brakfjärtar som Metal Gear: Survive och eFootball. Varför nu denna historielektion? För att Metal Gear Solid: Master Collection Vol. 1 först och främst bör ses i ljuset av Konami och deras girighet.

Metal Gear Solid: Master Collection Vol. 1
Även vakter behöver slå en drill.

Master Collection Vol. 1 utgörs av fem spel: Metal Gear, Metal Gear 2: Solid Snake, Metal Gear Solid, Metal Gear Solid 2: Sons of Liberty, och Metal Gear Solid 3: Snake Eater, i en strukturellt inte särskilt välpaketerad samling, där de två första spelen är en egen titel på dashboarden, och de tre andra öppnas var för sig. Det hade varit betydligt mer behändigt om allt fanns samlat på ett och samma ställe och faktiskt gjort skäl för namnet "collection". Väl inne i spelen är startmenyerna dock snygga och förhållandevis innehållsrika, om än något plottriga. Här finns, utöver spelen, tecknade serier, soundtracks, manualer och master books så det räcker och blir över, samtidigt är det lätt att se igenom rökridån som är detta krimskrams. Hålen efter flertalet titlar gapar nämligen alltför tomma. Var är till exempel Gamecube-remaken av första Metal Gear Solid, Twin Snakes? Var är PSP-liret Peace Walker, som knyter an till Snake Eater? Till tidigare samlingar har Konami försvarat sig med att Twin Snakes inte är kanon på grund av Kojimas uteblivna inblandning, men det gäller knappast för Peace Walker som ingick i 2013 års Legacy Collection. För en 549 kronor dyr samling av fem minst 18 år gamla spel kallad Master Collection bör vi definitivt förvänta oss mer.

Och spelen i sig? Innehållet behövs väl knappt ordas om. Jag spelade om första Metal Gear Solid till denna recension (och doppade tårna i övriga titlar) och det är än idag rent ut sagt otroligt vad Kojima åstadkom 1998, till PSX. Äventyret, som kom att kallas The Shadow Moses Incident i Metal Gear-historien, hade praktiskt taget kunnat släppas idag, med uppdaterad grafik, och ingen hade haft en aning om att detta var en 25 år (!) gammal titel. Här finns allt det Kojima bemästrar som få andra. Ett tempomässigt rappt, unikt filmiskt berättande med aktuella och tidlösa teman. Ett varierat gameplay som blandar genrer som action, smygande och pussel hej vilt. En helt "goofy-bananas" ton som inte räds att diskutera genmanipulering och kärnvapenkrig strax innan en kvinnlig soldat vickar på röven och en vakt drabbas av akut diarréanfall. Det är så hutlöst smart, coolt, välskrivet och ofta smaklöst - av sistnämnda har inget tagits bort - att man inte tar ögonen från skärmen en sekund. Men detta vet 99% av er.

Detta är en annons:
Metal Gear Solid: Master Collection Vol. 1
Uteblivet wide screen-läge gör att man tvingas spela med svarta bårder på sidorna.

Det är dock inte innehållet, utan formen av dessa spel som är verkligt intressant. De två första Metal Gear-titlarna är inte mycket att orda om. För mig är de kuriosa, nödvändiga i en samling i egenskap av tidsdokument men meningslösa att spela. Däremot de tre Solid-spelen, det är där snacket har legat på förhand. Kommer något ha gjorts för att fräscha upp dem? Svaret är, kort och koncist, nej. Första spelet ståtar med en bilduppdatering på halvt instabila 30 bilder per sekund och 1080p-upplösning, medan de två uppföljarna utgörs av exakt samma spel som gavs ut i HD-collection 2011, alltså med 1080p och "siktet inställt på 60 bilder per sekund." Switch-versionen kör allt bärbart i 720p och 30 bilder per sekund, men höjer upplösningen till HD i dockat läge.

För mig spelar det ingen större roll att Konami varit transparenta (alla tekniska specifikationer finns utskriva på deras hemsida) och att det inte är fråga om remaster-versioner. Transparens ger inga garantier. För högre betyg, i en Master Collection år 2023, ska vi ha 4K-stöd och både högre och stabilare bilduppdatering. Så är det bara. Metal Gear Solid: Master Collection Vol. 1 bör därför främst betraktas som tillgängliggörande av ett orört tidsdokument, något man absolut kan välja att hylla och applådera, om man vill. Själv tycker jag att det vore att göra det alldeles för lätt för Konami.

Metal Gear Solid: Master Collection Vol. 1
1998 var... en annan tid.

Nej, slutligen finns här inte mycket som berättigar ett införskaffande om du har redan äger den tolv år gamla HD Collection, eller den tio år gamla Legacy-samlingen. Metal Gear Solid: Master Collection Vol. 1 är välfylld men inkomplett, innehållandes fantastiska spel som borde ha kunnat uppdaterats, till priset av knappt 600 kronor rätt ner i fickorna på en pengahungrig och NFT-kramande utgivare. Köp, men bara i nödfall, och på egen risk.

07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Tre orörda, tidlösa mästerverk absolut ingen får missa.
-
Girigt, inkomplett, bitvis rörigt paketerat, saknar 4K 60 fps-stöd.
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

0
Metal Gear Solid-after shave utannonserad

Metal Gear Solid-after shave utannonserad

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Numskull och Konami ger nu Metal Gear Solid-fansen möjlighet att lukta som Shadow Moses Island, den fiktiva plats som är huvudmiljö i det ursprungliga Metal Gear Solid...



Loading next content