Metal: Hellsinger VR

Jag blir alltid lika glad när ett spel VR-spel dyker upp för recension. Detta av det enkla skälet att jag vill nyttja mitt PSVR2 och det görs alltför sällan. Innan vi dyker in i denna text så vill jag hänvisa till Patriks recension av spelet. Han lirade det när det kom ut för två år sedan och jag kommer främst skriva om själva konverteringen till VR. Så vill man ha ut mer information kring själva spelet överlag så finns hans text helt enkelt som ett bra komplement.

Inledningsvis blir jag ganska imponerad av hur bra miljöerna fungerar i just VR. Det känns mycket som ett klassiskt FPS med plattformar, massor av eld, vassa klippor och hav med lava. Inspireationen från Doom ekar tydligt. Sedan då omvandlat till ett rytmbaserat actionspel. Effekter och miljöer gör sig helt enkelt bra till det här formatet. Till och med själva rummet där man väljer nivå, vapen och annat känns skoj att traska omkring i. Och det är ju i mångt och mycket det här som kan bli så bra i just den virtuella verkligheten. När det känns som man är på plats och monster dyker upp rätt framför ditt ansikte. Spelet har också ett överlag bra flyt och ja, det är roligt att slakta och stampa takten.

För jag märker kvickt att min fot lever sitt eget liv när musiken dundrar igång. Man gör mer skada och ökar på sin multiplikation ifall man dödar i takt, plus att musiken drar igång ordentligt med sång ifall man får upp poängen. Det blir lite mer rörigt i VR än med en handkontroll och ibland är det som att jag tappar bort mig lite och börjar skjuta och förflytta mig mer som vanligt snarare än till musiken. Det är dock fint när man får in rytmen igen och landar skott som åstadkommer betydligt mer skada och konceptet som sådant känns fräscht.

Det är en väldigt linjär resan genom nivåerna. Spelet gör även det klassiska med att låsa in dig på områden tills dess att du dödat alla fiender och i slutet av nivåerna väntar såklart en boss. Det krävs lite tålamod och (såklart) taktkänsla för att lyckas få ner deras livsmätare ordentligt men det är också oftast enklare att finna just takten när man koncentrerar sig på en ensam större fiende.

Det visuella är inte bländande men miljöerna är överlag helt okej. Spelet flyter på bra trots många fiender och jag gillar också en del effekter som eld som sprutar och annat som rör sig till musiken. Allting är lite kalt och det är inte direkt detaljrikt, men designen på fiender får ett plus och miljöerna fungerar absolut som helhet när jag rör mig i dem. Däremot gillar jag inte att spelet tar ur mig ur förstapersons-perspektivet för mellansekvenser så att jag istället blir en åskådare. Speciellt inte när det klipps raskt mellan olika vinklar. Det känns oftast bara märkligt. Det visuella lider också av lite för mycket klotter gällande gränssnittet. Jag hade föredragit ett litet renare sådant för att kunna leva mig in lite mer och jag får vrida lite på huvudet för att kolla livsmätare och annat. Jag märkte som tur var inte några problem med spårning eller annat typiskt som annars kan förstöra en upplevelse i VR ordentligt. Allting sådant fungerade bra och inställningarna för formatet är också rätt generösa gällande höjd och vridning av ens karaktär. Spelet fungerar lika bra sittandes som ståendes och det kräver heller inte direkt något större viftande rörelser även om man har ett svärd.

Precis som Patrik var inne på i sin recension blir detta ett längre spel om man gillar att återvända till nivåerna för nya utmaningar. Liksom för honom lockade inte det mig riktigt så det är ett ganska kort spel om man bara spelar det för att nå slutet. Det är som tur är ganska underhållande och den bästa fördelen med just VR är då att det blir en bra inlevelse att befinna sig i miljöerna snarare än att de är platta på ens skärm. Men vid sidan om detta är den medryckande musiken det absolut bästa med spelet och det kan man ju få i den "platta" versionen också. Därmed blir kanske inte konverteringen till den virtuella verkligheten särskilt jättespännande totalt.

Är man väldigt törstig efter en anledning att dra på sig sin PSVR2 igen så är Metal: Hellsinger VR absolut en helt godkänd upplevelse. Om man uppskattar Doom-doftande action, rytmspel och hård musik så finns här några timmars underhållning att få. Det blir dock då inte en enormt mycket fräckare upplevelse bara för att det är VR. Det blir också snabbt ganska tjatigt i upplägget. Även om miljöer och monster ändras en del känns det lite som samma resa och samma slakt bland lite annorlunda klippor och stenar. Jag förstår att man främst vill ta grundspelet och göra om det i detta formatet men om man hade velat göra det lite mer unikt hade det krävs lite större förändringar. Allt som allt blir det helt enkelt en ganska angenäm upplevelse i VR för den som vill slakta i takt.