Metroid Prime 4: Beyond

Det har gått 18 år sedan Metroid Prime 3: Corruption lanserades till Nintendo Wii 2007, och att säga att väntan på en uppföljare har varit lång och stundtals olidlig är en underdrift av episka proportioner. År 2017 annonserades visserligen Metroid Prime 4 till Nintendo Switch, men efter ett mindre utvecklingshelvete - där studios har bytts ut och produktionen haltat - var det många som fruktade det värsta för allas vår favoritprisjägare. Nu är det dock äntligen dags. Metroid Prime 4: Beyond är till sist redo att lanseras till Nintendo Switch och Switch 2, och med runt två decennier sedan föregångaren släpptes är det såklart många frågor som måste besvaras.

Den största av dem alla: Var väntan värt det?

Metroid Prime 4: Beyond börjar tämligen familjärt med en militärbas som attackeras av rymdpirater samtidigt som vår huvudperson Samus Aran anländer till platsen. Stridigheterna eskalerar snabbt, och när en annan prisjägare vid namn Sylux (känd för de som spelar Metroid Prime Hunters till Nintendo DS) uppenbarar sig tar handlingen en abrupt vändning där en artefakt teleportera Samus och ett gäng Federations-soldater till en främmande planet. Planeten i fråga går under namnet Viewros, och det är nu upp till Samus att lista ut vad som har hänt på denna öde himlakropp samt hur hon, och resten av soldaterna, ska ta sig hem igen.

Story-mässigt har Metroid-serien aldrig varit känd för att vara rak och tydlig, utan berättandet har för det mesta skett i bakgrunden. Visst, Metroid: Other M försökte addera en mer filmisk framtoning, och Metroid Fusion var därtill inte rädd för att ge vår hjältinna dialog i form av textrutor, men större delen av tiden har man som spelare själv varit tvungen att pussla ihop handlingen medans man utforskat diverse skådeplatser. Med intåget av Prime-trilogin i början på 2000-talet utvecklades sedan denna passiva berättarform till det bättre när man kunde scanna av sin omgivning, och detta tillvägagångssätt adderade ytterligare en dimension av ödslighet där man reducerades till en åskådare som rotade runt bland spillrorna av det förgångna. Med Prime 4: Beyond har Retro Studios försökt att bibehålla stora delar av denna beprövade formeln, men det är samtidigt tydligt att man återigen vill göra spelserien mer cinematisk och lättillgänglig för den breda massan.

Om man till exempel enbart ser till mängden filmsekvenser i varje titel så innehåller Beyond fler än vad samtliga tre äventyr gjorde tillsammans dessförinnan. För här lämnas lite till fantasin, och med ett nytt fokus på karaktärer och drama så försöker man bygga ut sitt redan befintliga universum med en mer personlig saga om kamratskap och solidaritet. För en som är van med att Metroid-serien primärt handlar om ensamhet är det en märklig vänstersväng att bekanta sig med, och även om det finns mängder av stunder där man får utforska på egen hand så lyser den där patenterade utsattheten med sin frånvaro. Det ska visserligen sägas att Metroid Prime 3: Corruption redan började gå åt det här hållet med en storskalig action-framtoning för snart tjugo år sedan, men här försvinner återigen mycket av mystiken och mörkret när skämtsamma one liners och hjälpsamma tips bränns av i tid och otid.

På tal om mörker så är Beyond ett färggrant äventyr som skär sig rätt rejält mot seriens föregångare. Det förekommer förvisso en hel del mörka passager i form av övergivna forskningsstationer och nedlagda gruvor, men Viewros är en planet som använder sig av hela färgpaletten - på gott och ont. Användandet av lila och grönt, tillsammans med slimmad arkitektur, kan exempelvis ge gammalmodiga science fiction-vibbar, men det kan också emellanåt ge ett splittrat intryck när man ena stunden slåss mot ilskna monster inuti en dyster vulkananläggning för att sedan åka motorcykel över knallgula sanddyner under en klarblå himmel.

Just inkluderandet av en motorcykel har som bekant varit en het potatis på förhand, och jag är fortfarande inte såld på dess medverkan i ett Metroid-spel. Prime 4 har nämligen en semi-öppen spelvärld i form av en öken där Samus kan ta sig fram med hjälp av stålhästen vid namn Vi-O-La, och under resans gång kommer du många gånger finna dig själv med att åka hoj över Anakin Skywalkers största hatobjekt. Att snabbt kunna färdas från en plats till en annan är å ena sidan behändigt för att inte spilla onödig tid, men jag tycker att hela Open World-konceptet i Beyond känns relativt onödigt i grunden, speciellt med tanke på hur fattigt och underkokt det upplevs medans man spelar. För det finns väldigt lite att göra i denna halvstora sandlåda, och det känns mest som om Nintendo kopierat in vissa element från The Legend of Zelda: Breath of the Wild i ett halvdant försök till att få dess succé att återupprepas.

Zelda-följetongen känns förövrigt överlag som om den varit en stor inspirationskälla för Beyonds uppbyggnad, detta då äventyret innehåller fem distinkta miljöer där man måste bemästra lika många "tempel" för att komma över en samling artefakter. Att dessa vilt skilda platser sedan är sammankopplade med den ovannämnda öken ger en familjär känsla som påminner om när man klev ut på Hyrule Fields i Ocarina of Time för första gången, men det adderar även återigen till det splittrade intrycket. För där Metroid Prime erbjöd en rad olika skådeplatser så var de alltid logiskt sammanlänkade med varandra. Beyond känns mer som ett klassiskt TV-spel där man vill skapa variation vid varje tillfälle utan att det blir trovärdigt eller speciellt verklighetstroget.

Nu låter det kanske som om jag har väldigt lite positivt att säga om Metroid Prime 4, men det beror mest på att namnet som titeln är sammankopplat med kommer med vissa förväntningar. För sett till spelbarheten så erbjuder Retro Studios fortfarande mycket att älska, och jag har genuint uppskattat de 12 timmarna det tog mig att nå eftertexterna.

Utforskandet är exempelvis fortfarande otroligt givande, och att låsa upp platser med hjälp av nya förmågor är än idag väldigt underhållande. Kontrollmöjligheterna förtjänar också beröm då du kan välja om du vill lira med mer klassisk styrkommandon eller följsamma rörelse-alternativ. Med Switch 2 kan man dessutom använda den ena joycon:en likt en datormus, och trots att jag personligen föredrar röreslekontrollen som först introducerades under Wii-eran så kan jag absolut se hur detta blir somligas favoritsätt att manövrera Samus Aran i framtiden.

De utökade kontrollmöjligheterna kommer sedan som mest till sin rätt när det vankas bosstrider, och Beyond erbjuder en hel del utmanade sammandragningar med diverse otyg. Vissa av dessa må förvisso använda sig av det något irriterande "Trial & Error-systemet" där man får gissa sig fram till hur man ska dela ut skada, men överlag så hör dessa bataljer till spelets höjdpunkter. Jag gillar framförallt hur man vågar dra ut på striderna och hur man tvingar en som spelare att både hålla siktet rätt inställt samtidigt som man måste tänka på uthållighet för att slutligen stå som segrare.

Musiken levererar även den på en väldigt hög nivå, och Kenji Yamamoto erbjuder som alltid ett soundtrack av extremt hög kvalitet. Det är nämligen uppenbart från första till sista ton att man har försökt bevara känslan av grandios ödslighet i musiken från tidigare spel, och när man blandar familjära passager med nya kreationer så står håren i nacken i givakt. Melodin som spelas i området vid namn Green Fury påminner till exempel mycket om tongångar i Phendrana Drifts från Metroid Prime (1), och de ödesmättade basslingorna i nya Lava Pool hade med enkelhet passat i Magmoor Cavers från samma original.

Som ni sedan kan läsa så finns det även många positiva aspekter att nämna med Metroid Prime 4 :Beyond. Det största problemet enligt mig är dock fortfarande att man valt att kalla detta för Prime 4. För av just den anledningen har det varit svårt för mig att riktigt kunna bedöma och betygsätta detta äventyr på ett rättvist sätt. Ska man liksom ta historiken och dess förväntningar in i beräkningarna eller ska man försöka se på detta nya tillskott som något som står helt på egna ben?

Jag anser nämligen att Metroid Prime är ett av världens bästa spel, och i jämförelse med dess briljans så lämnar Beyond en besviken. Även jämfört med Prime 2: Echoes och Prime 3: Corruption är det lätt hänt att man börjar bli nostalgisk, och tillika kritisk, till detta nya kapitel, och att Beyond ens har Prime i dess titel är något som är svårt att förstå när det finns så få saker som binder spelen till varandra.

Mörkret är liksom till stor del borta och likaså den isolerade utsattheten. Rymdpiraternas medverkan (som alltid varit en viktig ingrediens i serien) är snudd på obefintlig och Metroid-organismernas tid i strålkastarljuset är reducerad till någon ynka filmsekvens. Berättandet påminner sedan i sina bästa stunder om Halo: Reach, med sitt fokus på uppoffringar och kamratskap, och i sina sämsta är det lättare att dra paralleller till Marvels The Avangers med sitt uppskruvade hjälte-tema och pompösa framförhållning.

Metroid Prime 4: Beyond känns således inte som ett Prime-spel, men det betyder samtidigt inte att det är ett dåligt äventyr. För även om jag inser att jag "rantar" om vad Beyond "INTE" är" så inser jag också att titeln erbjuder extremt bra Metroid-underhållning på sina egna premisser. Jag kan till exempel uppskatta att man vågar göra något nytt, och jag kan även gilla hur den filmiska känslan får Samus Aran att äntligen framstå som den fenomenala hjältinnan hon alltid innerst inne har varit. Fokuset på mer färg får därtill denna uppföljare att sticka ut från sina storasyskon och vissa av actionsekvenserna tillhör följetongens absoluta toppskikt med precis rätt mängd utmaning.

Metroid Prime 4: Beyond är således inte spelet jag har drömt om i 18 år, och jag kan sörja att vi inte fick ett nytt mörkt och ödesmättat äventyr i samma anda som originalet från 2002. Med det sagt så ska inte Beyond bedömas för hårt. Som äventyrsspel betraktat levererar Retro Studios en välgjord och underhållande resa från start till mål, och jag är redan nu inne på min andra genomspelning vilket bör belysa hur kul jag ändå haft med att recensera detta rymdäventyr.

För allt handlar om perspektiv.

Går man in med inställningen att få uppleva samma (eller en liknande) magi som för 20+ år sedan så är risken stor att man, likt undertecknad, blir besviken - åtminstone initialt. Ser man dock detta som början på något nytt där andra, och mer beprövade byggstenar, får agera grunden för en ny typ av berättelse så är sannolikheten stor att man blir positivt överraskad. För det har nog aldrig varit lättare att ge sig i kast med ett Metroid-spel tidigare, och gillar man intensiv action med belönande utforskning så erbjuder Metroid Prime 4: Beyond en av årets absolut bästa upplevelser till Nintendo Switch och Switch 2.

Som sagt: Perspektiv.

Det är det som kommer att avgöra hur kul du kommer ha med denna nystart.
För det som en gång i tiden var Metroid Prime är dött.
Länge leve Metroid Prime.