Midnight Club: Street Racing

Tyvärr visar sig spelet vara någonting helt annat vilket ledde till att förhoppningarna om att kunna knycka bilar även på resande fot grusades så fort spelet startade.

Precis som i GTA så är du inte bästis med polis potatisgris och du kan krocka hejvilt med både medtrafikanter och ordningsmakten. Fast där slutar likheterna. Då du i GTA får uppleva varierande uppdrag så bjuder Midnattsklubben på enformighet som får den mest Tetrisbesatte att blekna. Upplägget är simpelt, först ska du jaga en utvald bil genom gatorna och när du sedan varit honom i hasorna tillräckligt länge bjuds du in till ett midnattslopp där det gäller att komma först. Men att lyckas med den prestationen är inte det lättaste, visar du minsta tecken på mänsklighet och råkar göra något lite misstag så är med största sannolikhet jumboplatsen din. Det är just dessa nattliga lopp som givit spelet namnet Midnight Club: Street Racing då spelet i princip går ut på detta. Spelet är alltså ett bilspel i stadsmiljö ur fågelperspektiv. Det låter inte bra och så är inte heller fallet.

Framförallt är det fågelvyn som sticker kniven i Midnight Club: Street Racing, när man väl kommit underfund med att det inte är någon GTA-klon utan snarare Projekt Gotham Racing ur ett flygplans synvinkel så börjar man betrakta det som ett bilspel och som vi alla vet gör sig bilspel bäst ur förarens ögon. Inte någon satellit ovanför jorden. För tänk er om Gran Turismo 3 hade sett ut på detta vis, inte speciellt upphetsande tanke eller hur. Vi vet att Game Boy Advance kanske inte riktigt är den ultimata plattformen att skapa realistiska bilspel till men frågan är om det blir speciellt mycket bättre bara för att man flyttar kameran. Visst är det bra att utvecklarna testar nya möjligheter men om Midnight Club: Street Racing var tänkt att bli någonting annat än ytterligare ett tråkigt spel som ingen lägger märke till så borde de lagt ner lite mer tid på att göra spelet varierat. Som det är nu ligger underhållningen nästan på samma nivå som en eftermiddag hos tandläkaren. Det är skoj i början när du ligger och tittar på roliga affischer i taket men när den stora borren åker fram blir det inte lika trevligt längre. Sitter du för länge med detta spel så inser du raskt att du gjort nästan samma sak hela tiden vilket känns väldigt meningslöst. För är det någonting som utmärker detta spel så är det dess meningslöshet. Du känner dig aldrig lockad av att få nya bilar och att vinna racen då allt är förbaskat tråkigt och enformigt.

Jag har svårt att hitta några anledningar till ett inköp av spelet, visst kan du säkert ha roligt i några minuter och spelet är förvisso inte något slarvigt hopkok på 5 minuter. Men det är fortfarande inte roligt, när jag sätter mig för att lira lite Game Boy Advance i periodpauserna på hockey-VM så plockar jag inte fram Midnight Club: Street Racing, för när jag spelar vill jag ha roligt. Hela tiden. Jag vill ha variation, jag vill ha nytänkande och jag vill ha ren och skär spelglädje. Det får jag inte när jag spelar detta spel och jag ser därför ingen anledning till att rekommendera fler tristess paketerat i en svart kassett. Detta är inte något bärbart GTA, det är ett sjaskigt bilspel stöpt i GTA-formen för att kunna locka fler köpare. Jag har sagt det förut men jag säger det igen, varför slösa pengar på detta spel då det finns betydligt roligare titlar till Game Boy Advance. Köp något sådant istället då du garanterat kommer att bli road, någonting som Midnight Club: Street Racing inte lyckats med.