Midway Arcade Treasures 2

Midway har väl inte direkt gjort sig berömda för kvalitetsspel på sistone, men de har en gedigen bakgrund som arkadspelsutvecklare. Midway Arcade Treasures 2 bjuder på både förlegad dynga och ett par spel som faktiskt är riktigt underhållande. Samtliga spel åtföljs av en mängd information, en del filmade intervjuer, arkadbroschyer och annat mums. Låt oss ta en titt på vad som erbjuds i kronologisk ordning.

Wizard of Wor (1981)
Ett Pacman-liknande spel där du och en kamrat styr varsin figur runt i en labyrint och skjuter på fiender. Animation existerar inte och grafiken är enklast tänkbara. Samplade röster kom inte i fråga; vi snackar om ett tjugotre år gammalt spel för bövelen! Däremot finns en extremt simpel röstsyntes som hela tiden vräker ur sig kommentarer. Detta ger spelet en enorm retrokänsla, ungefär som något man skulle kunna se i en typisk 80-talsrulle. Måste testas... en gång.

Kozmik Krooz'R (1982)
Innan jag läste informationssidan på det här spelet blev jag alldeles förbluffad. Tjugotvå år gammalt med simpla pixelfigurer... men ett hyperhögupplöst rymdskepp i bakgrunden som roterar steglöst och smidigt? Det visar sig att Kozmik använde en liten modell i arkadmaskinen som speglades upp på bildskärmen. Det emulerade resultatet här är ganska imponerande, men själva spelet är ohyggligt simpelt. Snurra runt och skjut på fiender tills du kan ta dig till det fetsnygga moderskeppet och fångas upp. Repetera.

Wacko (1983)
Huvudpersonen är densamma som i Kozmik Krooz'R, men det här har vedervärdig grafik som bokstavligen ser ut att vara handritad i MS Paint av en kreativ fyraåring, och en färgpalett som skrämmer gamla tanter. Låt helst bli.

Timber (1984)
Efter att ha spöat apor och rensat i kloaker verkar Mario visst ha extrajobbat åt Midway i väntan på mer uppdrag hos Nintendo. I Timber finner vi en liten gubbe i blå byxor, röd jacka och mustasch på ett evigt uppdrag att hugga träd. Undvik fåglar, björnar som kastar bikupor, att springa in i träd eller få dem över dig, så löser sig allt. Simpelt men smått underhållande ett tag.

Championship Sprint (1986)
Jag vågar inte svära på att det var först av sin sort, men detta är ett enkelt bilspel sett uppifrån. Håll in gasen och sväng runt på den lilla banan, och kom helst före motståndarna. RC Pro Am gjorde samma sak bättre, liksom Supercars-spelen på Amiga. Inte någon höjdare.

Gauntlet 2 (1986)
Gauntlet är en klassiker och även om perspektivet byts känner vi igen spelkonceptet i många av Midways senare spel på den här samlingen. Upp till fyra spelare kan tillsammans röja sig genom oändliga fantasygrottor fyllda med monster, skatter och eftertraktad mat. Spelkänslan är lite sladdrig men ändå underhållande. Dessutom använder spelet, liksom föregångaren, kopiösa mängder samplat snack. "Player 1 needs food, badly!" Inte lika coolt som att spela originalarkadet hos en bekant, men väl värt lite av din tid, särskilt om ni är fyra som spelar.

A.P.B. (1987)
Det här spelet tog tydligen tre år att göra, och det märks att det är genomarbetat. Tänk dig polisuppdragen i Grand Theft Auto, fast sett uppifrån. Genom att antingen tuta på kriminella, preja dem av vägen eller skjuta sönder dem utför du dina uppdrag. Gatorna är detaljerade med massor av små roliga animationer och andra civila bilister. Men roligast är det nästan att själv bli arresterad efter att ha brutit mot lagen för mycket, och bli slängd i soptunnan! Klart värt att testa.

Spyhunter 2 (1987)
Om A.P.B. känns hyfsat fräscht är det här raka motsatsen. Omständlig kontroll med ungefär tusen funktioner för många att hålla reda på, och grafik som kommer rakt från helvetet. Undvik.

Xybots (1987)
Det här spelet är någon sorts extremt tidig förstapersonsskjutare som känns som en blandning av vissa uppdrag i Probotector och de gamla Eye of the Beholder-rollspelen. Du kan springa fritt framåt och bakåt, vänster eller höger, i stora tredimensionella labyrinter. Med axelknapparna byter du riktning i fasta 90-graderssteg. Även om bakgrunderna är extremt simpla infinner sig faktiskt FPS-känslan när du och en kompis på varsin skärm strafar runt hörn och mejar ner fiender. Bägge två går klädda i pastellfärgade trikåer och har rejäla pudelfrillor - det är 80-tal så det stinker om det. Jag hade aldrig hört talas om Xybots förut men det är en liten pärla som definitivt bör testas.

Xenophobe (1987)
Ännu ett för mig tidigare okänt spel. Som en av upp till tre spelare får du röja dig genom en rymdbas som infiltrerats av ett gäng fiender som hade kunnat heta Aliens om inte licensen hade kostat för mycket. Det unika med Xenophobe är de två knapparna som är "context sensitive" som det så fint heter. Under spelrutan står det hela tiden vad som händer när du trycker på respektive knapp, vilket innebär massor av olika funktioner. Med två knappar hoppar du, duckar, skjuter fiender, plockar upp föremål, sparkar bort ettriga aliens som humpar ditt knä och skär dig loss från tentakler. Problemet är bara att det lätt blir panikartat och man trycker vilt på bägge knapparna eftersom tempot är alldeles för högt. Men visst, det är lite underhållande i alla fall.

Narc (198
Narc kommer snart i modern tappning, så då kan det vara intressant att ta en titt på originalspelet. Tyvärr är det riktigt illa. Tre miljoner identiska fiender väller in från bägge sidor av skärmen och du försöker panga ner allihop. Spelkänslan påminner lite om Gauntlet, men i ett sidscrollande perspektiv. Men det blir aldrig lika stilrent och känns faktiskt ganska unket. Att döma av trailern på det moderna Narc verkar det inte ett dugg bättre heller...

Arch Rivals (1989)
Simpel fyrapersonsbasket långt innan NBA Jam. Saknar tyvärr känsla och speltaktik. Det handlar mest om att kuta fram och tillbaka, hoppas att motståndaren inte gör mål, och sedan kontra. Petter gillar visserligen allt som har att göra med basket, men vi vanliga har ingen anledning att bry oss.

Cyberball 2072 (1989)
Amerikansk fotboll, men med robotar. I framtiden. Det innehåller en del uppställningar och annat tjafs som bara fans av sporten möjligtvis kan förstå sig på, men spelet är segt och tämligen ospelbart.

Hard Drivin' (1989)
En klassiker som tyvärr känns helt förlegad idag. I samma spel finns både reguljär racing och stuntbanor med hysteriska hopp och loopar. PC-spelet Stunts gjorde samma sak senare, men med betydligt smidigare grafik; Hard Drivin' är alldeles för ambitiöst för sin blygsamma hårdvara.

Pit-fighter (1990)
Ojojojojoj. Fullständigt ospelbar pseudo-fighter innan Street Fighter 2 definierade genren. I teorin ganska kul: upp till tre digitaliserade spelare kan kuta runt på en arena omringad av skrikande fans och dunka motståndare i huvudet. Men grafiken är så flimrig och uselt animerad att huvudvärken infinner sig efter bara några sekunder. Dessutom går spelet ungefär tusen gånger för snabbt.

Total Carnage (1991)
Oväntat kul röjarspel med genuin arkadkänsla. Spelet är en parodi på Gulfkriget (det första) med allt vad det innebär av mustaschprydda diktatorer, oändliga horder av muterade monster och lättklädda reporterdamer som måste räddas. Tempot är högt och vapnen är många. Spelet är proppat med små hemligheter, gömda banor och massor av varianter på fiender. Med två spelare blir det klockren underhållning som faktiskt håller rätt länge. Kan vara det bästa spelet i samlingen.

Mortal Kombat 2 (1993)
Eftersom Mortal Kombat blev ytterligare en meningslös bonus i Mortal Kombat: Deception är det tvåan som inleder samlingen här. Och det skadar ju inte eftersom det var ett av de bättre spelen i serien. Spelet är identiskt med arkadversionen och säkert underhållande för gamla fans. Själv spelar jag dock hellre del tre.

Primal Rage (1994)
Primal Rage är bokstavligen ett bakvänt fightingspel. Specialattacker görs genom att hålla ner en knapp och sedan utföra en rörelse, istället för tvärtom. Karaktärsurvalet består av olika förhistoriska monster och spelet är givetvis extremt blodigt. Förutom de mycket välanimerade dockfigurerna bjuder inte Primal Rage på några större sensationer.

Mortal Kombat 3 (1995)
I mitt tycke det bästa Mortal Kombat-spelet. Visserligen saknar vi Scorpion, men här inleddes Midways vana att byta ut nästan alla figurer i varje ny uppföljare. Spelet är fyllt med hemligheter att upptäcka och kontrollen känns faktiskt ovanligt responsiv. Fast personen som hittade på spring-knappen borde spettas upp på ett spjut i The Pit.

Rampage World Tour (1997)
Samlingen avslutas med Rampage World Tour, ett underhållande spel där tre gigantiska filmmonster löper amok i olika städer runtom i världen. Nu spelar det visserligen ingen roll om du är i USA eller i Danmark, det är lika kul ändå att stampa på bilar, käka upp poliser, dunka in fönster och hoppa sönder hus.

Trots en del missar finns det alltså tillräckligt med underhållning på Midway Arcade Treasures 2 om man är sugen på lite våld. Rampage, bägge Mortal Kombat, Total Carnage, Xybots och Gauntlet är alla värda en stunds spelande och de övriga är i alla fall kul som kuriosa eller kanske avskräckande exempel. Jag gillar.