Sedan brevet från World of Warcraft skrevs har jag redan hunnit spela ett åttiotal timmar till med min nya karaktär Shaana (de gamla karaktärerna har låsts för tillfället för att vi ska tvingas testa det nya materialet i betan). Här är lite mer bilder och info från spelet som dominerar mitt liv.
På sistone har det blivit mycket gruppspel för att tackla de djupa och svåra "instance"-områdena där ingen nåd ges om hela gruppen skulle bli utraderad. Vi hade precis kämpat oss upp på ett sjörövarskepp i en underjordisk sjö när vi råkade dra på oss för många fiender på en gång. Pang, död.
Det mest fascinerande med MMORPG jämfört med "vanliga" rollspel är att världen är så pass öppen. I till exempel Final Fantasy vet du alltid att fienderna kommer att vara på ungefär rätt nivå. Om du springer och sticker näsan i blöt på fel plats i WoW kan du springa in i något som du inte ens kan avgöra rangen på, och bli totaldödad omgående. Spänningen blir därför så mycket högre. Igår gjorde jag lite uppdrag i spöklika Duskwood när en datorstyrd vakt plötsligt började ropa "He's coming, we can't stop him!". Något senare hördes "Fall back and defend the town!". Mycket riktigt, snart klampade en enorm odöd best vid namn Stitches in i staden, och alla spelare som råkade befinna sig där fick antingen fly för livet eller ge sig i kamp med monstret.
Gillet jag grundade, The Sentinels, har nu samlat ihop tillräckligt med pengar för att köpa tabarder, alltså ett heraldiskt märke att ha på kläderna. Helt plötsligt känns vår gemenskap mycket mer seriös och det är en mäktig känsla att springa runt tillsammans iförd samma vapenmärke.