För en utomstående kan Monster Hunter Stories betraktas som ännu en titel i en långrandig följetong, men faktum är att Capcom gjort om konceptet och skapat ett sötare äventyr som framförallt bör ses som den perfekta inkörsporten till Monster Hunter-världen. Därför behöver du inte förvänta dig att det ska ta tid för att skapa dig en bild över spelet, eftersom allt är sådär extra tydligt och precis allt har applicerats i en lättsammare form.
Den här gången axlar vi inte rollen som någon monsterjägare, vars uppgift har varit att självmant ta kål på så många monsterarter som möjligt. Huvudpersonen är istället en liten ryttare som helst av allt vill odla monster och leva i harmoni med dem. Men det blir snabbt ändrade planer när ett stort och ståtligt monster, infekterat av något som kallas för "The Black Blight", attackerar din by och du blir tvungen att kasta dig in i ett oplanerat äventyr för att försöka ställa allt till rätta igen.
Till en början får jag genomgå en kortare introduktion och strax därefter presenteras jag för ett par av invånarna. Trots att en stor best just har demolerat vår by, så verkar de flesta oberörda men de är samtidigt villiga att se vad jag kan göra för dem. Monster Hunter Stories gör sitt yttersta för att introducera alla betydelsefulla funktioner direkt i början, och redan efter en timme så har jag lärt mig allt jag behöver veta för att överleva i världen. I vanliga fall brukar serien drälla av en stor mängd information som i regel ger mig en ringa huvudvärk, men den här gången är systemet onödigt lättarbetat och inlärningskurvan är fruktansvärt låg.
Allt ligger såklart till grund för att alla typer av spelare ska kunna njuta till fullo av Capcoms senaste projekt från deras berömda spelserie, men emellanåt känns det som om spelet blir lidande på grund av dess lättillgänglighet. Monster Hunter-serien har ju, som vi redan vet, haft svårt att föra någon form av narrativ struktur och precis som namnet antyder är det just berättelsen som stod i det främsta ledet under utvecklingens gång. Berättelsen är allvarlig i grunden men samtidigt lättsamt presenterad och det känns hela tiden intressant att ta sig vidare för att se hur historien utvecklar sig under spelets gång.
Konceptet påminner ganska mycket om Pokémon och alla som gillar att samla fickmonster i Nintendos charmerande värld kommer garanterat att attraheras av Monster Hunter Stories. Likheterna är slående och i Capcoms senaste monsterjägaräventyr så gäller det att smyga sig fram till fiendernas gömställen och stjäla deras ägg. Inuti äggen kan du hitta flera olika monsterarter och tillsammans med dem formar du ett team som sedan kan finnas vid din sida när det vankas strid. Alla dina monster har en unik uppsättning gener som innehåller olika förmågor och det gäller att förbereda dig inför varje strid genom att plocka med dig rätt vapen och monster. Detta blir ännu mer relevant mot slutet eftersom det aldrig blir särskilt utmanande och senare in i äventyret kommer du även att lägga beslag på nya vänner som hjälper dig att utforska nya, och större områden.
För Monster Hunter Stories är ett fruktansvärt enkelt spel och jag tror aldrig jag har upplevt ett enklare rollspelsäventyr om vi nu bortser från Mystic Quest till Super Nintendo. Jag hade inga andra förväntningar heller med tanke på att det ändå är ett äventyr anpassat för de yngre, men svårighetsgraden är skrattretande låg. Jag vill kunna slåss mot rejäla monster och känna mig belönad när jag har besegrat en oförlåtande best efter att jag har bitit i gräset flera gånger om. Det är just stridssystemet som gör spelet så vansinnigt lätt. Capcom har alltså blåst nytt liv i serien genom att skifta fokus och göra stridssystemet lite lättare för nybörjare och därför har Monster Hunter-serien för första gången i historien sublimerat till ett renodlat rollspel - med turordningsbaserade strider.
De instinktiva sten, sax och påse-striderna låter dig välja ett av följande tre attackalternativ; power, teknik och speed. Motståndaren ger mig en visuell signal om vilken rörelse han ska välja och hur vi ska motverka den. Jag lärde mig snabbt att power slår teknik, teknik slår speed och speed slår power. Även om jag förlorar mitt drag så förlorar jag inte särskilt mycket liv och det känns i regel som om motståndaren tar mer stryk än jag själv. De första timmarna behövde jag knappt anstränga mig för att gå vinnande ur striden och när det blev en smula svårare mot slutet så räckte det oftast med att jag fyllde på min livsmätare med örter emellanåt. Mer än så behövde jag inte anstränga mig och en ansenlig mängd portions finns överallt på världskartan och det känns inte heller som någon sport när jag inte ens behöver leta efter dem. Ännu enklare blir det om jag lyckas fylla min kraftmätare till max och det gör jag genom att välja rätt attackalternativ i en strid. När stapeln har gått i topp så hoppar min karaktär upp på kompanjonens rygg och nästa attack blir tio gånger starkare.
Trots att allt är extremt tydligt och att svårighetsgraden är kraftigt reducerad så är Monster Hunter Stories lätt att tycka om. Monster Hunter-serien har sällan titulerat sig som en spelserie med monstergrafik men Monster Hunter Stories är otroligt vackert och det beror nog främst på att serien för första gången bjuder på en grafik, söt som socker. De gryniga omgivningarna är som bortblåsta och under mina drygt 40 timmar med spelet så var jag tvungen att stanna upp otaliga gånger bara för att ägna några sekunder åt att kolla in de enastående landskapen. Monster Hunter Stories kan vara det vackraste spelet jag har skådat till Nintendo 3DS men jag vill samtidigt påpeka att jag har avnjutit äventyret till den senaste New Nintendo 3DS-konsolen, och det kan möjligen vara så att grafiken blir försämrad om du spelar på en vanlig 3DS. Jag låter detta vara osagt än så länge...
Och det finns mycket att se i Monster Hunter Stories. Världen är enorm och det är hela tiden omåttligt spännande att rida runt på sitt monster för att upptäcka nya platser att utforska. Utöver spelets huvuduppdrag finns det också en massiv mängd sidouppdrag att slutföra men tyvärr är de flesta repetitiva och handlar till stora delar om att hämta en pryl, för att sedan ta den tillbaka till din by. Mängden material är alltså tillräckligt för att underhålla i många timmar framöver men tyvärr brister en del av utforskandet på grund av en besvärlig kamera, vilket många gånger skapar en rejäl frustration bara av en sådan sak som att vända sin huvudkaraktär.
Monster Hunter Stories bjussar också på ett onlineläge, men tyvärr har jag inte haft möjlighet att testa detta ännu eftersom jag inte hittade någon att spela mot. Men huvudkampanjen har varit tillräckligt underhållande för att jag ska vara mer än nöjd och om det inte hade varit för den blygsamma svårighetsgraden hade spelet aspirerat på ett ännu högre betyg. Monster Hunter Stories är inte något jag vill rekommendera för de som kallar sig själva för hardcore-spelare, men är du ny inom den här genren och vill bekanta dig med den underbara Monster Hunter-världen så bör du absolut ge detta en chans.