När Hyper Games lanserade Snufkin: Melody of Moominvalley för två år sedan gjorde man det till ljudet av idel lovord och positiva recensioner. Nu är det dags igen, i och med releasen av Moomintroll: Winter's Warmth, och frågan är om man kan fortsätta rida på framgångsvågen eller om Mumindalen inte är värt ännu ett återbesök.
Vintern närmar sig med stormsteg
Vid en första anblick är det lätt att se att mycket är sig likt i Mumintrollets förtrollande värld år 2026 som det såg ut 2024. Den tecknade stilen och fokuset på simpla pussel är intakt, och man lyckas dessutom ännu en gång fånga Tove Janssons eminenta sagokänsla på helt rätt sätt. Mumindalen och dess invånare osar av karaktär och personlighet, och allt från Muminhusets knarrande golvbrädor till Lilla My och dennes kaxiga uppsyn förmedlar en känsla av familjär värme och tillhörighet som lever och frodas genom hela äventyret. För den som spelade föregångaren är det dock uppenbart att det har skett en större förändring. För vad som förut var en värld fylld av fågelsång och grönska har nu blivit utbytt till förmån för vinterns melankoliska kyla, och det är med snö och is vår saga tar sin början den här gången.
Det erbjuds en hel del mörker, och givetvis måste Mumin samla mod för att hjälpa sina vänner.
För efter att såväl Muminmamman som Muminpappan gått i ide vid höstens slut vaknar allas vår Mumin upp till ljudet av tjutande vindar och slamrande fönster. Vintern har gjort sitt intåg i Mumindalen och det är nu upp till det lilla Mumintrollet att undersöka vad det innebär att leva under vinterhalvåret samt hur han ska göra för att få våren och sommaren att återvända igen. Berättelsen i sig är inget anmärkningsvärt, det ska man vara ärlig och säga, men den förmedlar förvånansvärt mycket mörker och intressanta tankebanor (för att vara ett barnspel) där allt från död till ilska behandlas. Mumin är nämligen inte nöjd med att vakna upp till en kall värld där kylan och avsaknaden av ljus leder till ogästvänliga förhållanden för honom och hans vänner, men dessa nya hindren lär honom samtidigt att överkomma sina rädslor och inse att han är kompetent nog att lösa problem trots att naturen sätter ständiga krokben.
Snölandskapen bjuder på ljuvliga visuella intryck även om det kan vara svårt att manövrera vissa områden när mycket ser likadant ut.
Även om världen och färgpaletten sedan är annorlunda så handlar det dock inte om några stora förändringar rent spelmässigt kontra förra spelet. Ditt uppdrag är återigen att samla diverse tillgångar och hitta nya föremål som hjälper dig tackla vinterns hårda förhållanden. Det hela kokar som oftast ner till att gå från ett ställe till ett annat, men du får även stanna upp emellanåt för att ta del av ett intensivt snöbollskrig eller bygga snöfort med dina kompanjoner. Svårighetsgraden är således givetvis väldigt låg, men stämningen och atmosfären är desto högre.
Musiken förtjänar sedan ett extra omnämnande, detta då man med små medel lyckas svarva fram ett ljudlandskap som fångar vinterns alla personlighetsdrag. Ena stunden bjuder man på en kusliga tystnad bland snötäcken och frusna granar för att i nästa förmedla hopp och äventyrslust via medryckande gitarpartier och vackra pianostycken. Även små detaljer som varje karaktärs unika små tillrop adderar mycket, och även om det inte erbjuds något röstskådespeleri med fullfjädrad dialog den här gången heller så känns det inte som det är något man saknar nämnvärt. Det går förövrigt att spela igenom hela spelet på svenska så att en yngre publik kan hänga med så länge som läskunnigheten är på plats.
Mumin Vs Lilla My - Fight!
I slutändan så levererar Moomintroll: Winter's Warmth mer av det vi såg i Snufkin Melody of Moominvalley. Det är ett lättsmält äventyr för en yngre publik där charmen från Tove Janssons sagor möter simpel spelmekanik, och det är lätt att rekommendera detta om man gillade föregångaren. De må förvisso inte vara ett lika storskaligt äventyr man bjuder på denna gång, och mycket kan kännas lite för familjärt och upprepade emellanåt, men en lågmäld och stämningsfull vinterdag kan som bekant vara nog så inbjudande som en varm och livfull eftermiddag i solen. För Hyper Games fortsätter traditionen att respektera källmaterialet på allra bästa sätt och gillar man finska små troll så är dessa digitala sagor det allra bästa på marknaden just nu.
Tove Janssons sagovärld lever och frodas.