Mortal Kombat 1

Tre av de stora höjdpunkterna på Summer Game Fest Live var återkomsten av tre älskade klassiker från 90-talet: Prince of Persia, Sonic och Mortal Kombat. Spel med större eller mindre budgetar och ambitioner, men som effektivt återskapar den stil som satte dem på kartan, med med dagens teknik. Det tredje exemplet är naturligtvis en blockbuster, en fullständig omstart av serien som äntligen har byggts med kraften av den nyare generationen (PS5 och Xbox Series X - även om det också kommer till Switch). För någon som slutade spela serien under de senaste åren (som undertecknad), innebär detta en frisk fläkt av färg och jämnhet, tillräckligt med anledning att återvända.

Mortal Kombat 1 ser helt spektakulärt ut när jag själv håller i handkontrollen. Inte bara för att banorna är de mest detaljerade jag har sett i ett fightingspel hittills, med flera plan i bakgrunden, animerade element och personer a la Street Fighter, tillsammans med ett djup och ett ljusarbete som saknar motstycke i serien, utan även för att de satsade stort på två aspekter som hade varit lite försummade på senare tid: färger och fighternas animationer.

Thiago Gomes, art development director hos NetherRealm, kunde inte låta bli att känna sig stolt när jag nämnde detta intryck jag fick när jag spelade. Det har nämligen varit målsättningen för Ed Boon, seriens skapare för 30 år sedan, fick jag senare bekräftat för mig i intervjun vi hade efter min spelsession: de letade aktivt efter den livfulla tonen från det decenniet, men utan att förlora seriens realism längs vägen. Samtidigt, enligt min mening, kan realism och äkthet inte förbättras genom att bara lägga till fler polygoner och texturer; det behövdes en fullständig översyn av dessa något robotaktiga animationer som såg lite daterade ut bredvid titlar som Killer Instinct eller Tekken.

Med handkontrollen i handen reagerar Mortal Kombat 1 på ett mer naturligt och flytande sätt, även om det behåller det stridssystem som fansen känner till och älskar. Det känns helt enkelt mer rätt. Du får fortfarande din vanliga knappuppsättning, dina överdrivna hopp och de "turordningsbaserade" specialattackerna. Nu får du dessutom tre staplar för att förbättra de mer avancerade rörelserna genom att trycka på en knapp... och sedan kommer naturligtvis den stora nya spelmässiga funktionen som förändrar hela spelet: Kameos.

När jag spelade Klassical Towers-spel (det traditionella Mortal Kombat-arkadläget, även om det finns nya spellägen som ännu inte avslöjats) använde jag hela tiden med Kitana och hennes solfjädrar, men jag kunde också ha valt mellan Sub-Zero, Kenshi och, naturligtvis, Liu Kang, som är ansvarig för att skapa detta nya universum. Men som Kameo Fighters fanns även Kano, Sonya och Jax. I demoversionen var resten av listan med 24 karaktärer och 16 Kameos låst, men spelarna kommer kunna skapa vilka kombinationer de vill mellan dem. Och ja, deras relation i berättelsen kommer att även återspeglas med specifika repliker under deras kameos.

Mitt val av Kameo-karaktär var Kano, som gjorde ett fantastiskt framträdande varje gång jag tryckte på R1, även under en pågående kombo eller kast. Men jag är en komplett n00b här eftersom, enligt Gomes och Boon, för kameos kommer vara tillgängliga även under andra omständigheter, som en defensiv utväg, eller för att göra combo-attacker längre. Det jag testade var dock Kameo Fatality, där Kitana låter Kano ta hand om blodsutgjutelsen. Bra när du har tröttnat på samma "Finish Him/Her".

Kameos möjliggör utan tvekan en rejäl dos kreativitet, men samtidigt är jag lite orolig för att vi kan komma att se specifika kombinationer som kan förstöra spelet, främst på proffsnivå. Boon medgav att det är den sak de kommer polera mest fram till lanseringen i september.

Mitt spelande på svårighetsgraden medium utvecklades som förväntat när man varit långt ifrån Mortal Kombat och fightingspel i allmänhet ett tag: mitt muskelminne var förlorat men när det gradvis kommer tillbaka och sätter igång, börjar jag också sparka lite röv. Liu Kang med Sonya, Sub Zero med Jax, en klon av mitt Kitanai par med Kano, och slutligen Kenshi med Sonya, kompletterade mitt torn i en samling av mycket våldsamma och roliga fighter, i seriens klassiska stil. Tillbaka är även kontringarna, de dödliga Xray, bestraffningarna och mycket annat, men spelmässigt skiljer det sig ändå massor från Mortal Kombat X och Mortal Kombat 11. Det är mycket bättre genomtänkt och det lägger också till nya rörelser i mixen.

>

Jag klättrade upp i tornet efter att ha fått en del stryk här och där och levererade även just stryk på egen hand, samt utförde några snabb-Fatalitys (de som är ner, ner, knapp, både med Kitana på avstånd och med Kano nära) och blev helt chockad av kvaliteten på modellerna, belysningen och scenarierna. Och jag har fortfarande inte sett gamle Jean-Claude Van Damme som Johnny Cage.

Vi får se hur svår balansen blir med tanke på den stora variabel som är nyheten Kameos, men animationen, färgerna, smidigheten och den humor som den här delen introducerar, gör mig glad. Jag kommer definitivt lira detta dag ett när serien återvänder den 19 september. Och det är utan att ens veta vilken typ av krazy (f'låt) skit som väntar oss i det nya filmliknande storyläget.