Mortal Kombat 1

Låt mig börja med att direkt bekänna att jag alltid älskat Mortal Kombat-serien. Jag spelade den första gången redan innan ettan ens fanns till konsol på ett nöjesfält i Finland, och resten är historia. Ända sedan Mortal Kombat II har jag haft Kung Lao som favorit, och han har generellt varit sig lik genom alla spel. Ända fram till nu, det villl säga.

Mortal Kombat 1 är en slags omstart av serien utan att egentligen vara det. Det fortsätter efter händelserna i Mortal Kombat 11, men här har Liu Kang blivit gudarnas gud, och han har omformat universum för att ge alla människor en chans till ett bra liv. Det här har gjort att rollerna kastats om rejält, och det har också gett NetherRealm Studios en chans att modifiera alla karaktärer. För även om det är förhållandevis få helt nya namn i Mortal Kombat 1 - så känns samtliga kämpar fräscha just för att de är uppdaterade versioner av sig själva, där exempelvis Rain, Mileena och Raiden är så olika att de lika gärna kan betraktas som helt nya fighters.

Men det allra största dragplåstret och snackisen inför Mortal Kombat 1 har inte främst varit omstarten av dess universum, utan de så kallade Kameo Fighters. Ett urval med 15 pugilister som är redo att med ett knapptryck hoppa in och kasta om förutsättningarna i fighterna, innan de lika snabbt försvinner ut igen (i sig inget nytt fenomen, det finns många fightingspel som fungerar så). Det är något som på pappret har potentialen att förändra väldigt mycket i striderna och jag noterar att även jag i egenskap av Mortal Kombat-veteran behöver några matcher för att bli varm i kläderna och lära mig att attacker kan komma även när min huvudmotståndare inte gör något.

En sak det däremot inte alls snackats lika mycket om är hur snyggt NetherRealm Studios strömlinjeformat spelet. Antalet supermätare har bantats och gjorts mer intuitiva, det är lättare att improvisera ihop combos och tempot har skruvats upp. Sistnämnda i kombination med väldigt fina animationer samt superstabila 60 bilder per sekund (Xbox Series X i mitt fall) gör det till en fröjd att dansa fram över arenorna för att sprida död och våld på ett sätt som inga andra spel någonsin erbjuder.

För alla nyheter till trots så är det fortfarande Mortal Kombat vi snackar om. Knapparna sitter precis där de ska, du blockerar med ett knapptryck, kasten fungerar som alltid och överhuvudtaget går det snabbt att bli varm i kläderna.

Men... det är det här mest gästfigurerna. Jag kan inte riktigt skaka av mig känslan av att det känns lite gimmickbetonat. Mortal Kombat har länge haft sätt att modifiera sina kämpar på, men här gäller det att välja rätt Kameo Fighter för att få en riktigt vass kombination, och jag tycker spontant inte att det känns som att balansen riktigt finns här. Visst, med 15 val kanske inte alla kan kännas vettiga, men när jag låter Kung Lao få hjälp av Frost eller Kano får jag känslan av att det blir lite för kraftfullt jämfört med den menlöse Stryker.

Dessutom tycker jag egentligen inte att det tillför så mycket spelmässigt mer än att det blir en flashig grej att ta till, och det är faktiskt värre. Jag hade nog föredragit ett mer traditionellt upplägg här ändå, och att ha en massa sidokaraktärer som hoppar in och ut under matcherna ser mest plottrigt ut. Det är dock aldrig något stort problem (eller ett problem överhuvudtaget). Striderna är som sagt väldigt följsamma och känslan av kontrollen jag har över min karaktär är ny för serien. Jag gillade även Mortal Kombat 11, men det var märkbart tyngre och klumpigare än i Liu Kangs nya, eleganta universum.

Det nya universumet är för övrigt inte bara en ursäkt för att få göra om alla kämpar, utan det spelar såklart en stor roll även i kampanjen. Detta är en aspekt jag oftast bryr mig ganska lite om i fightingspel, helt enkelt för att det brukar vara värdelöst. I princip finns två undantag, Tekken och just Mortal Kombat. Och jodå. Här får vi i 15 kapitel följa en alltmer sanslös historia som låter oss spela som de flesta karaktärerna. Eftersom NetherRealm är så rysligt bra på just detta är det svårt att ranka de olika spelens kampanjer, men jag skulle definitivt säga att detta är en av de bästa de släppt. Jag ska inte sabba nöjet för er, men var beredd på klassiska karaktärer i helt nya roller, ett par fina överraskningar och haktapparmoment. Jag tror även det är lättare för nybörjare att begripa vad handlingen går ut på denna gång eftersom det som sagt är en slags nystart av berättelsen (om än inte i den omfattning det låtit som i förhandssnacket).

Utöver kampanjen finns även ett nytt spelläge kallat Invasion. Det har ett brädspelsupplägg, men i grund och botten bara ett sätt att få dela ut stryk samt låsa upp saker samt klättra i level. Jag var inget jättefan av Krypt i Mortal Kombat 11 eftersom det tog sådan våldsam tid att låsa upp saker, men jag tror ändå jag föredrar det framför det lite tomma Invasion som aldrig engagerar. Självklart finns även Towers kvar och det går givetvis att spela online. För mig är det dock alltid versus som gäller i fightingspel, så det känns OK för min egen del, men jag tror att somliga kommer tycka att Mortal Kombat 1 känns lite tomt på innehåll när kampanjen är avklarad efter runt sex timmar. NetherRealm själva verkar ha insett detta och har försökt skapa lite artificiellt djup genom att inkludera inte mindre än fyra olika valutor för att låsa upp saker.

Grafiskt sett är Mortal Kombat 1 en fröjd för ögonen. Utöver att mellansekvenserna bara rullar på i 30 bilder per sekund, så är det genomgående oerhört snyggt och flyter på bra. Banorna är välgjorda, karaktärerna likaså, ljuseffekterna är kanonfina och animationsarbetet förstklassigt. När jag jämför det med Street Fighter 6 känns det nästan som att det är en konsolgeneration emellan till Mortal Kombats fördel. Presentationen är även den väldigt fin, om än lite långsam när man ska välja nya karaktärer och liknande. Röstskådespeleriet vill jag också slå ett slag för, det är verkligen kanonbra, men musiken är mer anonym denna gång. Aldrig dålig, men heller inget jag minns.

Innan jag börjar avrunda texten och delar ut mitt betyg, vill jag nämna spelets ultravåld. För det är trots allt vad Mortal Kombat fortfarande i hög grad är känt för. Och den som varit rädd för att det skulle tonas ner har jag goda nyheter. Våldet här är faktiskt ännu mer groteskt än i Mortal Kombat 11, och medan Fatal Blows alltid varit dödliga, är de här på nivån att det blir direkt skrattretande ibland. På ett bra sätt. Angående sistnämnda så är de dessutom svårare att få in och tar inte lika mycket skada, vilket bidrar till mer spännande matcher.

När jag nu summerar paketet som NetherRealm Studios erbjuder så är jag sammantaget väldigt nöjd. Mortal Kombat är tillbaka med besked, och utvecklarna har verkligen vågat ta ut svängarna och modifiera både gameplay och övergripande inramning samt presentera allt med tokläcker grafik. Kampanjen är så bra att alla borde spela igenom den, men i övrigt är det dock lite tomt på saker att göra i dagsläget för den som föredrar singleplayer. Kameo Fighters känns som något som kunde ha skippats, men inte för att de är dåliga, utan för att de helt enkelt inte tillför tillräckligt. Men så länge du spelar mot mänskligt motstånd, vare sig det är online eller lokalt, så har du förstklassig underhållning att se fram emot och rebooten är ett gyllene tillfälle för nya fans att bekanta sig med serien, medan vi äldre rävar kan gotta oss åt att få lära känna universumet på nytt.