När Mortal Kombat återvänder denna höst är det ovanligt mycket som har hänt med konceptet. Banorna har blivit interaktiva, ja inte bara interaktiva utan de rör sig och förändrar sig under striderna på ett sätt som normalt inte förekommer i fightingspel. Mortal Kombat är nu inte heller bara ett spel, utan fyra. Dessutom har stora förändringar gjorts i spelbarheten. Inte ens seriens absoluta kännetecken, de blodiga avslutningarna, har fått vara orörda.
Spelets fullständiga namn kommer att vara Mortal Kombat Deception och är alltså den sjätte ordinarie delen i Mortal Kombat-serien. Tidigare har spelserien beskyllts för att bara innehålla våld och hjärnsubstans istället för spelsubstans. Producenten Ed Boon har lyssnat på kritiken och genomfört den mest omfattande renoveringen av en spelserie jag sett på mycket länge.
Grafiken har tagit flera kliv uppåt. Nu släpps spelet endast till Xbox och Playstation 2 och man får alltså bara två format att fokusera på, vilket enligt utvecklarna gjort att man dels kunnat lägga ned mer tid på respektive version. Det man lär notera först är spelets banor som plötsligt blivit betydligt större. Fans av Dead or Alive kommer snabbt känna sig varma i kläderna med att man kan slå motståndare genom väggar och liknande för att nå andra platser att fortsätta striderna på. Även animationer och figurernas utseende är bättre är förr. Kämparna är makalöst detaljerade och välanimerade. Dessutom finns gott om rörliga föremål att interagera som inte fyller annat än syfte än att vara coola detaljer. På en av spelets mer smaklösa banor finns mängder av hängda människor i taket. När kämparna går runt på arenan och råkar peta till något lik börjar denne gunga i repet.
Egentligen är allt detta inget nytt för Mortal Kombat-serien och redan i det allra första spelet från 1992 hade man interaktiva banor. Däremot var det givetvis inte alls lika avancerat som det är nu. Det kanske roligaste inslaget med nivåerna är dock att banorna nu kan ändra karaktär. Till exempel finns en bra bana där man slåss i klippig miljö. Stenarna är dock av modellen instabila och rasar runt omkring slagskämparna som får mindre och mindre utrymme att tampas på. Något som givetvis förändrar en hel del i spelbarheten och även medför att en bra distanskaraktär kan vara bra på en bana med plötsligt dålig när en sådan dyker upp.
Redan i det allra första Mortal Kombat fanns det fyra stycken ninjor (tre i SNES-versionen) som såg likadana ut sånär som på olika färger. Dessa var Ermac, Reptile, Sub-Zero och Scorpion. Ju senare man tittar i serien, ju fler av dessa olikfärgade ninjor finns det. Det blev till slut nästan lite komik över det hela. I föregångaren Deadly Alliance hade man dock sett över utbudet av figurer som för första gången sedan Mortal Kombat 2 kändes riktigt genomtänkt. Till del fyra är dock vansinnet tillbaka igen och flera ninjor är tillbaka. Denna gång skiljer de sig dock mer åt än sist, både utseende- och spelmässigt. Och ärligt talat, vem kan få för mycket av ninjor?
Charkdisken på Hemköp innehåller betydligt mindre kött och blod än Mortal Kombat. Faktumet är att jag på rak arm inte kan komma på något blodigare spel. Givetvis är allt gjort med en stor glimt i ögonvrån och det hela har kommit att känneteckna serien. Följaktligen sprutar det fortfarande ut minst två liter blod om du så mycket som örfilar din motståndare. Som jag nämnde i ingressen är dock de blodiga avslutningarna förändrade i detta spel. Dels har varje figur två avslutningar i detta spel (båda helt nya) och dels kan man göra speciella avslutningar som interagerar med omgivningarna som att slå in sin motståndare i ett syrabad eller in i en fälla. Men framför allt finns nu möjlighet att förhindra motståndaren från att förnedra dig med en blodig avslutning. Lösningen är något så morbitt som självmord. Vilket säkert lär reta upp både en och två moraltanter när spelet väl når våra breddgrader. Får man verkligen skämta om sådant? I vilket fall fungerar det så att när kommentatorn ger order om en avslutning, Fatality, gäller det att innan motståndaren blir klar trycka in en kombination som resulterar i att din figur tar livet av sig. Givetvis går även självmorden i Mortal Kombat-anda och är ohyggligt blodiga.
Alla dessa nyheter till trots så har jag ännu inte berättat om det kanske allra bästa. Denna gång är Mortal Kombat inte bara ett, utan fyra olika spel. Förutom att banka allt blod ur varandra finns nämligen möjlighet att spela det som utvecklarna kallar för det bästa storyläget i ett fightingspel någonsin. Dessutom kommer samtliga kämpar som någonsin figurerat i något Mortal Kombat-spel att vara med på ett eller annat sätt i detta läge. Det kallas Konquest och låter dig spela någon av kämparna från tidiga tonåren till vuxen ålder. Det är utformat som ett rollspel där man får passa tider, leta föremål och naturligtvis se till att bli en bra slagskämpe.
Det roliga tar inte slut där, det finns också en Super Puzzle Fighter-kopia kallad Puzzle Kombat, där man genom pusslande får se sin figur banka skiten ur sin motståndare. Betydligt roligare än det låter som och rejält vanebildande. Avslutningsvis finns också något kallat MK Chess. Det hela är en mer sofistikerad version av Battle Chess (för er som minns den gamla klassikern) där det inte räcker med att ställa sig på samma ruta som sin motståndare, man måste också döda vederbörande i dödlig envig. Beroende på vilken pjäs du kommer med har du olika goda möjligheter att ta kol på din fiende. Både takiskt krävande och samtidigt roligt actionfyllt. Digitalt schack blir sig aldrig riktigt likt igen.
Återigen, det roliga tar inte slut där. Samtliga dessa spel, förutom rollspelet går att spela online via Xbox Live. Hur det blir med Playstation 2 i Europa är ännu inte klart, men förhoppningsvis ska även den versionen gå att använda online. Riktigt med mervärde alltså, man får tre underhållande spel att ösa med online i tre helt olika genrer.
Givetvis är dock inget fightingspel något att ha utan ett bra system. Samtliga tidigare spel i serien har, med rätta, kritiserats för att vara något stela och efter de japanska motsvarigheterna. Även på denna punkt har den ambitiöse Ed Boon jobbat hårt och han har enligt egen utsago dammsugit internet efter all tänkbar återmatning på vad spelarna tyckte om Deadly Alliance. Denna gång finns betydligt bättre möjligheter att kontra slag samt göra snabba förflyttningar för att ta sig undan tighta situationer. Något som verkligen behövs då man trängs in i hörn eller riskerar att ramla ned från något på den nya interaktiva banorna.
24 kämpar ska finnas tillgängliga i den slutgiltiga versionen. Flera är ännu okända och Ed Boon vill inte svara på vilka som fått stryka på foten och vilka som tillkommit. Vissa kända figurer som Baraka, Sub-Zero, Scorpion, Ermac, Mileena och Nightwolf är redan bekräftade, liksom en mystisk kvinna vid namn Ashra som på något sätt är bekant med åskguden Raiden. Personligen håller jag tummarna för att någon av robotarna Sektor eller Cyrax ska finnas med i spelet.
Sammantaget är det bara att applådera Midway och Ed Boon. Fightingspelen är en genre där enbart japanska spel göre sig besvär. Amerikanska sådana har helt enkelt inte varit bra nog, sånär som på undantaget Mortal Kombat. I och med Deception visar Midway att man minsann tänker stanna kvar i leken ett bra tag till. Spelet är mer välfyllt än ganska precis allt annat i genren och jag har svårt att tro att detta ska kunna bli något annat än en succé.
