Moto GP: Ultimate Racing Technology 2

För drygt ett år sedan släppte det brittiska företaget Climax sitt Xbox-spel Moto GP. De kritiker med lite vett kvar i skallen var överens om att det var ett storartat spektakel i fart och tjusning, och spelarna hakade glatt på. Aldrig tidigare hade det varit så upphetsande att gränsla en digital motorcykel. Vi fick slicka innerkurvor och utnyttja våra motståndare på bästa sätt i jakten på hundradelar. När vi sedan fick ta steget online med våra cyklar svor vi åt virtuella high-sides och söndagsförare samtidigt som vi gladdes åt en förnyad dimension av spelet. Moto GP 2 är vid första anblicken en vanlig penga-indragande uppföljare som spinner vidare på ett populärt spel. Men för den med öga och känsla för detaljer och nyanser går det snart upp att Climax har valt att byta ut vissa trasiga byggstenar. Förändringarna ligger i de subtila detaljerna, inte i det uppenbara grund som utgör spelet. Det är ju som sagt detaljerna som gör helheten, något man förstår efter att ha tillbringat några timmar med Moto GP 2.

Grundstommen är densamma, kör motorcykel på en bana. Runt runt runt, gärna fort som fan också. Kom först i mål och du blir alla kelgris för stunden. Allt från det föregående spelet finns med, och mycket därtill, allt polerat och förfinat. Själva åkandet är i stort sett oförändrat. Kontrollen är nästintill perfekt och man känner alltid som att spelet befinner sig i det behagliga gränslandet mellan korrekt simulation och renrasig arkadunderhållning. Till skillnad från ett visst annat Moto GP-spel till ett annat format (låt oss inte kasta tomater i onödan genom att namnge det) slipper man göra konstanta småjusteringar i svängar. Man behöver inte utlida slapp och oprecis kontroll och föraren rör sig inte som en människa med mästerreflexer i varje kurva. Man känner alltid att hjulen och underlaget samarbetar perfekt. Man känner verkligen i kontrollen hur det drar till när man accelererar, precis som att man får svårt att manöverera när hastigheterna sjunker.

Den som vill spendera tid i Moto GP 2 har en del att välja mellan. Inget av spelsätten kommer att överraska den som har spelat föregångaren. Gör ett lopp, kör en säsong, testa, prova, öva, kör och ha kul. Karriärs-läget har fått sig en mindre ansiktslyftning där man nu får hänge sig åt olika utmaningar där man skaffar sig uppgraderingspoäng till sin skapde förares skickligheter. Dessa utmaningar varierar från underhållande och utmanandet, till snudd på kräk-svåra. Ibland känns det som att jag sitter och svär framför Gran Turismo i någon form. Men hängivenhet och lite taktik har man snart tjänat in en del poäng till sin förare. Som tur är kan man gå tillbaka till gamla GP-lopp och prova dessa utmaningar igen. Något som är välkommet då spelet inte låser sig vid ett bestämt utförande. Vill man dessutom direkt nobba dessa utmaningar kan man göra det. Kom då inte och klaga när du inte kan hänga med de stora pojkarna sen.

Jag skulle vilja säga att grafiken är mycket bättre sedan det förra spelet. Men det är den egentligen inte. Cyklar och banor har designats om, effekter har lagts till och små detaljer är instoppade här och där. Mest noterbart är dock texturerna som på ett trovärdigt sätt återger asfalt, gräs och grus. Då det förra spelet redan det var snällt mot våra ögon så är inte tvåan lika iögonfallande. Självklart så ser det bättre ut, men men ska inte förvänta sig något helt nytt, det är "bara" otroligt snyggt. Ljudet är mer varierat, men inget man hoppar högt av glädje av.

Online-delen av spelet är genialt inbakat. Du kanske har lust att köra ett lopp på Mugello. Skulle du föredra gemenskapen online är det bara att göra ett tryck på handkontrollen och du är på väg att ge dig in i en onlinestrid. Sida vid sida, bokstavligt talat, samexisterar online och offline-delen, snabbt, enkelt, genialt. För den som fick sin förra Moto GP-session med Xbox Live-demot grusat av någon flåsande jänkare med mindervärdeskomplex som körde åt fel håll så finns det numera en mängd åtgärder. Vill man banna läderstället av en viss användare så är det inga problem. Då slipper man att samma dårar konstant kommer in i spelet oavsett hur många gånger de kickas. Eller om man helt enkelt vill ställa in att förare som åker i motsatt körriktning blir spöken utan fast form, och därmed inte kan köra på intet ont anade motståndare.

Moto GP 2, likt sin föregångare, siktar på att leverera fart, underhållning och oslagbar spelkänsla. Resultatet är ett spel som andas kvalité och ständigt imponerar med sitt djup och underhållningsfaktor. Det är en förfining av ett redan strålande spel, ett rättesnöre i hur man ska sammanställa ett komplett racing-spel. Från första till sista bokstaven i ordet, är Moto GP 2, helt enkelt racing personifierat. Det är som en 20 x 20 meters landgång, täckt med rostbiff av finaste kvalité och toppad med extra fet potatissallad. Det är livet helt enkelt.