MotoGP 08

Jag har i en halv livstid nu rådiggat Moto GP-spelserien som debuterade på Xbox och PC under början av årtusendet. Jag älskade den rena, snudd på råa farten och härliga inlevelsen som Climax och THQ gång på gång bidrog med. Offline och online var det ren underhållning som gällde, men säg den glädje som varar för evigt. Ett par år senare hade Climax fastnat i ett lite väl bekant mönster.

Det har inte varit några fel på de senare spelen i sig, men förutom lite visuella småfixar, lite extra utsmyckning och ett fiktivt, annorlunda spelsätt utan förankring i verkligheten tillhörde nyheterna. MotoGP började helt enkelt gå på tomgång efter flera år utan att något egentligen hade hänt. Det var fortfarande bra, men det var aldrig något nytt och fräscht, något som ofta händer sportspel som återkommer år efter år.

Till i år har det skett en hel del då Capcom har tagit över själva utgivandet och det italienska racinggänget Milestone har fått i uppdrag att ge oss ett nytt MotoGP. Milestone må inte ha ett namn som man omedelbart känner igen, men med spel som Screamer 1 och 2, flera spel från Superbike-serien och även Racing Evoluzione som var riktigt bra när det kom. Lägg här till även SCAR: Squadra Corse Alfa Romeo och förra årets Playstation 2-spel med namnet MotoGP 07, som dock inte hade något med THQ och Climax att göra.

Nytt startfält i år alltså och frågan är vad Capcom och Milestone gör som är annorlunda? Faktum är, inte speciellt mycket om sanningen ska fram, ändå är det välkommet och trevligt att vi får lite variation i en spelserie som stått snudd på still i flera år. Numera är Extreme mode bortplockat och egentligen är väl det lika bra det, för vad hade det att göra i ett MotoGP-spel, även om det var bitvis underhållande?

Istället har Milestone valt att återskapa hela MotoGP-cirkusen som ju även innehåller underklasserna 125cc och 250cc som båda agerar plantskola för framtida förare i kungaklassen. I karriärläget får man jobba sig upp genom stallhierarkin. Från botten av 125cc till toppen av MotoGP, förutsatt att man är duktig det vill säga. Skulle man inte ha tålamodet att jobba sig uppåt kan man alltid satsa på ett separat mästerskap i vilken av klasserna som helst, precis som man alltid har kunnat.

På banan är det för det mesta ett spel vi känner igen med fordonsfysik som i grunden är den samma som förut. Dock kan den ganska ofta kännas lite mer förlåtande än förut, även om det finns tre olika inställningar att använda sig av, beroende på hur pass avancerad man anser sig vara. Fartkänslan är fullt godkänd även utan de effeker som spelserien hade under Climax regi. Grafiken är fortfarande snytt utan att egentligen briljera, men denna gång märker man en klar försämring av motorljuden, då Milestone verkar ha samplat en stavmixer nära sprängning.

Milestones tolkning av MotoGP känns lite mer förankrad i verkligheten. Jag får kanske inte alltid samma hysteriska fartkänsla som man fick förr i de lite äldre spelen, men samtidigt har årets upplaga ett flertal sköna grepp. Textureringen och designen av banorna känns mer gedigen och verklighetstrogen och himlen känns betydligt bättre. Detta påverkar även ljussättningen som inte alls är lika dramatisk och färgsprakande som förr, utan mer naturlig, dämpad och riktigt läcker. Detta utan att ta någon stor plats i spelet. Dock är omgivningarna ibland lite för tama och tomma, något som dock är ett ganska generellt genreproblem.

På minuskontot finner man att fysikmotorn inte alltid håller den högsta av nivåer. Om man kommer in i närkamp med de andra förarna kan man känna att det nästan aldrig går att få kyssa asfalten, om man inte beter sig som en ren blådåre. Kollisionerna känns tama och om man skulle flyga av hojen studsar den ungefär som en toalettstol av kolfiber, något som ser ytterst tråkigt och menlöst ut.

Årets upplaga av MotoGP är bitvis annorlunda än de tidigare årens spel. I grund och botten är allt det samma, men med tanke på att allt är omgjort från grunden och upp, har ändå lite nya detaljer och finesser smugit sig in och bidrar med lite välkommen fräschör. Det rör sig inte om någon revolution eller något spritt språngande nytt. Istället är det återigen mestadels samma sak, men i nytt utförande och med tillägg som gör att det även iår är ett tvåhjuligt racingspel som jag kan rekomendera varmt. Men som inte ger oss något riktigt nytt.

Att vi får underklasserna till MotoGP känns positivt och de betydligt kortare laddningstiderna känns mycket behagliga, kort och gott är MotoGP 08 ett gediget och underhållande racingspel som har fått en fräsch uppdatering. Men för gång 900 i ordningen önskar jag mig något helt nytt, det kan mycket väl vara så att jag klagar för mycket men jag saknar fortfarande något annorlunda i MotoGP.