Ibland önskar jag att jag vore sisådär 15 år yngre än vad jag är idag när jag testar vissa spel. Även om själva spelidén skulle kunna intressera i flera fall, är det den där nesliga åldersfaktorn som gör att det blir svårt att hänge sig totalt utan att känna sig alldeles för fjantig. Faktum är att många spel skulle få avsevärt större behållning om man vore nästan två decennier yngre när man spelade dem, vilket även gäller för My Horse & Me 2. Ah, tänk att få vara tio år gammal och sätta tänderna i detta spel...
My Horse & Me 2 är ett spel som fetinriktar sig på en inte alltför förekommande åldersgrupp inom TV-spelsbranschen, nämligen yngre tjejer. Att det är av hög prio att nå ut till denna konsumentgrupp har TV-spelsutvecklare börjat förstå. Det har däremot verkat svårt för utvecklarna att hitta riktigt rätt i Barbie-, Bratz- och Littles Pet Shop-träsket, och spelen har inte varit helt klockrena.
My Horse & Me 2 är en ganska stor satsning. I samarbete med FEI (Fédération Equestre Internationale, eller Internationella ridsportförbundet) har W!Games verkligen gjort ett hästjobb med att få småtjejer intresserade av att ta hand om sin egna häst, kuska ut på tävlingar och träna hårt inför mästerskap. Helt tokigt är det faktiskt inte.
I rollen som hästtjejen Emma ska du rädda din farbrors nedläggningshotade hästgård genom att vinna tävlingar tillsammans med den egna hästen. Att My Horse & Me 2 är ett spel som inte låter killarna komma till tals är ganska uppenbart, då det inte finns någon spelbar hästgrabb och handlingens lilla kärlekshistoria inte ger utrymme för något annat än Emma och den hunkige hästskötaren.
Atari går ut med att My Horse & Me 2 är den mest ingående hästsportsimulatorn idag för hemmabruk, och jag kan nog hålla med. Som Emma får du göra allt ifrån markservicen, det vill säga mocka, utfodra och rykta di häst, till att delta i dressyr-, hopp- och terränghoppningstävlingar. Att ta hand om din häst sker genom en rad små minispel som är omöjliga att misslyckas med, medan tävlingarna ställer större krav.
Hästsportvärlden är, tyvärr, mycket utseendefixerad. Jag tycker att det är lite synd att det tänket matas alldeles för tidigt, för My Horse & Me 2 erbjuder många valmöjligheter när det kommer till Emmas utseende och hästens utrustning. All utrustning till både människa och häst kan fås i modell värre genom att lyckas bra på tävlingar eller hitta dem gömda på strategiska platser kring hästranchen. Visst tycker småtjejerna att det är kul, därom råder ingen tvekan, men jag många små vill-ha-monster skapas alldeles för tidigt.
För att återgå till det där med ridningen i My Horse & Me 2, måste jag säga att de inslagen är extremt smart uttänkta. På farbrorns hästgård kan du träna inför de olika disciplinerna, och tack vare Wiins rörelsekänsliga spelkontroller skapas riktigt roliga moment. I terränghoppningen och banhoppningen är det ganska enkelt, då du kommer i galopp och trycker på A när du är placerad på rätt ställe framför hindren utan större krusiduller.
I dressyren ställs det däremot krav på att du ska växla gångarter (se det som att växla mellan tvåan och fyran på bilen) på förutbestämda ställen. Det blir som att rida ett riktigt dressyrprogram, faktiskt, även om de är mycket förenklade. Vidare krävs det, med hjälp av rörelsekänsligheten, att du viftar Wiimoten på rätt sätt för att exempelvis utföra skänkelvikningar (se det som en kontrollerad drift med bilen) och andra rörelser för att nå toppen på placeringslistan.
Trots att jag nästan är tjugo år äldre än den tilltänkta målgruppen sitter jag ändå och skämsdiggar My Horse & Me 2. Att mata hästen, nördigt nog döpt till Foggy Time, med morötter och snygga till det i hans box är kul, men att rida dressyrprogram på högre nivå är desto roligare. W!Games har faktiskt lyckats med att göra ett bra spel med tanke på förutsättningarna. My Horse & Me 2 är ett spel som jag, utan tvekan, skulle ha tjatat mig till om jag var runt tio bast. Jag efterlyser dock något för oss äldre hästtjejer. Att välja hingst till ett sto och ta avkomman genom treårstesten hela vägen till sexårschampionaten, det vore kanske något?