NBA Infinite

Det är på flera sätt både synd och sorgligt att våra största favoritsporter idag är fullständigt förstörda när det gäller de digitala speltolkningar som regerar genren. Överdrivet invecklade spelsystem som avser simulera varenda liten aspekt av sporten i fråga blandas med tusentals undermenyer och drösvis med snordyra mikrotransaktioner vilket för min del gjort att jag tröttnat helt. Jag brukade älska NBA 2K-serien. Idag? Vägrar, högljutt. Jag brukade älska NHL-följetongen signerat EA. Idag? Vägrar. Gladeligen. Det finns en girighet inom spelvärlden i allmänhet och kanske till och med denna genre i synnerhet, som jag tycker förstör all tänkbar spelglädje.

NBA Infinite är inte fullt så grisigt som det hade kunnat vara. I grunden är det ett påkostat och ambitiöst strukturerat sportspel som ges bort helt gratis och om du vill bli bättre snabbare och om du vill ha särskilda kläder, gäller det att vräka upp plånboken på vid gavel och låta kulorna rulla. Det stora problemet här, är att allt man kan köpa känns så slarvigt ihopsatt och meningslöst sett till reellt värde. Inte helt olikt NBA 2K-spelen på senare år.

I NBA Infinite spelar du antingen en-mot-en, tre mot tre eller fulla lag, det vill säga fem spelare mot fem. De två första alternativen sker på en planhalva medan emuleringen av riktig NBA-basket naturligtvis äger rum på ett fullstort arenagolv. Utvecklarna Lightspeed Studios har tagit delar av NBA 2K-spelsystemet och förenklat, förenklat och förenklat vilket nu innebär att du kan nyttja funktioner som crossovers, pass, skott och blockar. Det gäller att vinna för att tjäna pengar och poäng, som den kan uppgradera din spelare. I grunden är det lika "nytt" som sporten i sig men på det stora hela är detta ganska välbyggt. Det är därmed synd att spelkontrollen inte håller tillräckligt hög klass.

Spelkontrollen är touch-baserad och seg som sirap, det finns alldeles för få renodlade animationsavbrott vilket gör att det känns som om ens spelare lever sitt eget liv och fortsätter springa åt ett specifikt håll flera sekunder efter det att du styrt åt andra hållet. Detta är problematiskt. Jag hatar den här typen av gammaldags spelmekanik i ett sportspel och saknar rappheten och kvickheten i mer arkadvänliga alternativ. Det är också problematiskt att du exempelvis inte kan välja till vilken medspelare du ska passa till (det väljer spelet själv, korkat nog) eller kan blockera en crossover, även om du ser den komma. Detta eftersom spelarna är för sega. Segt, segt, segt. Är det. Sirapssegt.

Grafiken är bra dock, även om presentationen lämnar en del att önska med Windows-typografi och stentrista färgscheman. I slutändan är det kanske inget större fel på NBA Infinite och ambitionsnivån är hög, men mikrotransaktioner samt seg spelkontroll gör att mitt betyg stannar på en svag sexa.