NFL Fever 2003

NFL Fever var nämligen det enda spelet inom genren amerikansk fotboll som var skräddarsytt till hårdvaran Xbox. När den andra inkarnationen av Fever nu släpps har EA lärt sig hårdvaran och Sega likaså. Den fördelen är alltså nu borta, och det är nu upp till bevis för nykomlingen.

En sak som brukar vara ett problem med spel baserade på amerikansk fotboll är balansen mellan springspel och passningsspel. Att som quarterback (spelledaren) vänta ut motståndarens försvar för att sedan slänga ett långpass brukar vara på tok för enkelt. Att ha en stabil halfback saknar i princip betydelse och det är ofta jag hellre väljer ett passningsspel på tredje försöket, trots att det kan handla om en ynka yard kvar att ta för fyra nya försök och min runningback studsar av iver och vill ta spelet. Lika förbaskat skryter spelmakarna varje år om att den articifiella intelligensen nu blivit så bra att denna uppenbara brist försvunnit.

Efter att ha slitit med NFL Fever 2003 och förnedrat mina kamrater på löpande band måste jag säga att jag ser hoppfullt på framtiden. Det har sedan föregångaren blivit viktigare hur man väljer att lägga upp spelet, och det har blivit något svårare att få fram långpass. Visst är det fortfarande lite för enkelt, men jag lyckas ändå göra interception (bollen går över till laget som försvarade) på de mest idiotiska passarna. Men tyvärr så räcker det inte ända fram, och det är inte sällan min bästa recievers avslutar matcher med ett hiskeligt antal yards.

Själv spelar jag slaviskt med Minnesota Vikings. Men jag tycker inte skillnaderna är så stora mellan spelarna som de borde vara. Att se den överjordiskt skicklige quarterbacken Daunte Culpepper missa världens enklaste passar eller dabba sig helt när defence dundrar fram är en plåga. Å andra sidan gör detta att jag kan välja något av bottenlagen och ändå håva in segrar, men nog hade jag önskat lite större skillnader i individualismen mellan spelarna.

Grafiskt sett har det hänt en del sedan det redan snygga NFL Fever. Tröjor klibbar fast på svettiga kroppar, de blankpolerade hjälmarna blänker och publiken ser för en gångs skull ut som publik. Tilläggas kan att den typiska amerikanska företeelsen med cheerleaders aldrig har fungerat så bra som här, det ger naturligtvis bonuspoäng! Även ljudet har förbättras och kommentatorerna (Ron Pitts och Kevin Colabro) ger en stark känsla av den typiska amerikanska intensiteten som bara just amerikanska kommentatorer kan få till. Överhuvudtaget så är spelet väldigt polerat utanför matcherna, alltifrån menyer till olika presentationer, arenor och väder känns klockrent.

Sportspel kan grovt indelas i tre typer. De som avser likna ursprungssporten in i minsta detalj, de som erbjuder rent arkadmässiga förhållanden och det stora flertalet som faller in mitt emellan. NFL Fever 2003 hör till den sistnämnda gruppen. Det begränsade antalet rörelser som finns, den något drastiska kollisionsdetektionen och det lite magra urvalet av spel gör att det liksom aldrig riktigt går att ta spelet på fullaste allvar. Innan Fever är en riktig utmanare till Madden och NFL 2K-spelen så får man nog vänta till nästa säsong om utvecklingen av spelet håller i sig. Ty tredje gången gillt, brukar man ju säga. För NFL Fever 2003 är inget dåligt spel, utan på många sätt det optimala nybörjarspelet för de som vill introduceras i den amerikanska fotbollens underbara värld. Men vill man leka med de riktigt stora pojkarna så räcker det inte att bara vara tredje bäst.