NFL Street 2

EA bjuder upp till lite asfaltbaserad amerikansk fotboll i förorten. Precis som i föregångaren gäller det att med ärkestereotypa gettoungdomar jaga respekt, vilket man alltså gör bäst genom att spela football sju mot sju. Eftersom man bara har sju spelare i sitt lag får dessa göra allt grovjobb på plan och vara med i både offense och defence.

Till skillnad från riktiga footballspel har man i NFL Street 2 en betydligt magrare spelarbok med ett fåtal springspel, passningsspel och något som kallas tricky. Det viktigaste är nämligen inte att vinna, utan att vinna snyggt. Därför finns goda möjligheter till spektakulära manövrer, som att till exempel undvika en tackling genom att springa längs en vägg i bästa Matrix-anda.

För att verkligen understryka hur mycket "street" spelet är finns något som kallas Gamebreaker. Det innebär i praktiken att man för en stund blir superskicklig och råstark för att därmed vid ett tillfälle verkligen vara säker på att man lyckas med vad man företar sig. Oftast nyttjas gamebreakern till att ge en spelare en sådan fruktansvärd tackling att det är att betrakta som ett under att offrets kroppsdelar sitter kvar överhuvudtaget. För att kunna nyttja sin gamebreaker krävs dock att man gör riktigt mycket fula gester, agerar osportsligt och går loss på reklamskyltar. Ett sådant här inslag är givetvis inget som tillför något, utan känns bara fånig och rubbar flytet i spelbarheten.

Något som går mig på nerverna är hur hårt EA gått in för att försöka skita ned spelet och ge det amerikansk gettokänsla. Det misslyckas fatalt och känns aldrig äkta. Är du osäker på grunderna i football delar till exempel hiphop-stjärnan Xzibit gärna ut goda råd i spelets träningsläge. Men varför just den mannen? Amerikansk fotboll är så lite hiphop som det kan bli och det känns lika trovärdigt som om dödsmetalbandet Cannibal Corpse skulle instruera konståkning.

Spelmässigt är det egentligen inga större fel på NFL Street. Det är som något slags ultralightversion av Madden och skulle i teorin kunna vara ett kul spel, även om konceptet är malplacerat. Tyvärr brukar amerikanska fotbollsspel ha en kraftigt rubbad balans mellan offence och defence, något som på senare tid rättats till. I NFL Street är det dock värre än någonsin som en följd av alla hypertacklingar, vägglöpningar och liknande. Visserligen kan jag förstå att det är svårt att göra något coolt av defence, men som det är nu får jag känslan av att man byggt på offence med allt möjligt vansinne. Jag har aldrig gjort så många vansinneslöpningar i ett football-spel någonsin som i detta. Juke, spin, hoppa, en stiff arm och high steppa över mållinjen. Det blir visserligen väldigt målrika matcher, men det skapar mest frustration över att det blir så tråkigt att spela defence.

Där storebror Madden är en höjdare rent grafiskt lider NFL Street 2 av ett ganska primitivt utseende av det slag som präglade tidiga Playstation 2-spel. Alla spelarna är dessutom så fult designade att de inte ens fungerar som karikatyrer, trots att de är klädd från topp till tå med Reebok, fullt utrustade med bling-bling och har jättetrendiga frisyrer. Att polygonmodellerna och deras texturer inte heller imponerar ger sammantaget ett ljummet visuellt intryck.

Jag gillar idén med NFL Street 2, vilket framkallar ljuva minnen av när jag själv spelade amerikansk fotboll på en stenhård okrattad grusplan. Men tyvärr har EA lagt allt fokus på att fylla spelet med mängder av graffiti, hiphop och coola kläder så till den milda grad att de glömt bort spelbarheten. Så snart man inser avsaknaden av riktigt speldjup förlorar man intresset. NFL Street 2 degraderas då istället till en gimmick med bra musik och stora ambitioner men väldigt lite spelglädje.