NHL 09

Ända sedan demot till NHL 09 släpptes häromveckan var det piro ett att ladda ner för mig. Inget snack om saken, trots att det enda som egentligen bjöds på var en periods matchande mellan tråkgängen Detroit Redwings och Pittsburgh Penguins. Visst, finallagen ska väl såklart vara med när man släpper demo till sitt spel, men varför kunde inte EA för min skull ha slängt med New York Rangers istället, bara för att vara schyssta? Skandal, inget snack om saken.

Nog om detta. Min poäng som jag i min Rangers-dimma försökte få fram var att jag sedan jag laddade demot har spelat skiten ur det. Om och om igen. För spelet i rinken är så jäkla bra i år att man knappt vill göra något annat.

De analoga kontrollerna som häromåret revolutionerade hockeyspelandet har förfinats så in i minsta detalj att jag, som knappt kan knyta snörena på mina skridskor, äntligen får känna mig som en stjärna. Det finns så mycket godsaker i NHL 09 att jag inte tvekar att utnämna det till årets hittills bästa sportspel, alla kategorier. Det ska mycket till för att konkurrenterna ska slå detta, i någon sport.

Förra årets stora hatobjekt var utan tvekan den minst sagt usla defensiven som uppdagades så fort du, eller dina motståndare lyckades ta sig förbi offensiva blå. Eller ja, uppdagades är verkligen inte rätt ord. Defensiven fanns bara inte. Puts väck. Borta. Som en innehållet i din plånbock tre dagar efter löning.

Det har jobbats med ordentligt i år och det känns skönt att kunna konstatera att saker och ting har förbättrats. Den är fortfarande inte perfekt, men nu behöver du i alla fall inte få hjärtsnörp och tarmvred på samma gång när du ser motståndarna komma över halva isen.

Dessutom har man alltså finputsat den redan briljanta kontrollen. Det finns fortfarande ingen knapp för fartökning, för dig som saknar den. Istället har spelet balanserats än mer, även om jag själv gärna ser att möjligheten till en sådan knapp åtminstone borde existera. Du får trösta dig med att du numera kan göra enhandsfinter och återskapa Foppas OS-klassiker om och om igen. Något säger mig att Corey Hirsch barn lirar NHL2K9 i år...

Grafiskt sett var redan NHL 08 en riktigt trevlig bekantskap, och det kommer inte som någon överraskning att nollnian är minst lika bländande. Man har förbättrat små detaljer, som hockeytröjans förmåga att fastna sådär fult under ryggskyddet, men inte revolutionerat något. Det är lite finare, lite bättre helt enkelt. Mer av finare och bättre-varan finns även att finna i spelet med klubban, där du nu kan använda din skillstick-kontroll till att blockera puckar i 360 grader. Användbart, speciellt eftersom spelets stora brist fortfarande är närkampsspelet.

Fortfarande känns det för svårt att få in den där goa helkroppskramen som du så gärna vill utdela när du ser motståndaren komma fri mot din målis. Det blir en slags tvåleffekt där du alltför lätt glider av din motståndare istället för att låta honom smaka sarg. Tråkigt, då det faktiskt känns riktigt fint när du väl får in en tackling. Ljud och kroppsfysik har förbättrats för att verkligen återspegla detta. Dessutom har slagsmålsinslaget fått sig en extreme make-over, så även detta läge är roligare än på länge.

Även om själva matchandet är briljant, är det ett av de otaliga nya inslagen för året som får mig att se NHL 09 som bland årets mest givna köp, Be A Pro. Javisst är det så, FIFA och NHL har gjort gemensam sak, tagit en kaffe och snackat ihop sig för att bjuda på sitt bejublade inslag även i hockeyn i år. Och där FIFA lyckades nästan ända fram med sin version, lyfter NHL-versionen Stanley Cup-bucklan till skyarna efter att ha vunnit finalserien i fyra raka. Det är helt enkelt bäst.

Upplägget är detsamma som i FIFA, du börjar som en ung och lovande rookie du själv skapat, eller en befintlig spelare för den delen, för att sedan försöka klättra på karriärstegen, tradas och göra mål ända fram till Stanley Cup-finalen. Vad som gör Be A Pro i NHL bättre är djupet. Det är nästan oändligt. Här får du coachtips och feedback inte bara efter säsong, eller ens match.

Istället får du det efter varje enskilt byte, vilket gör närvarokänslan enorm. Det känns rätt gott att sätta sig i båset efter att ha tryckt upp en puck i klykan, och dessutom får beröm för det av din coach. Dessutom flyttas du inte bara runt mellan lag, utan även kedjor. Du börjar kanske i tredjekedjan i något obskyrt AHL-gäng (Go Hartford Wolfpack!), för att sedan jobba dig uppåt. Eller neråt, för den delen, om du är stinkusel.

Det man lyckats extra bra med i NHL-versionen av Be A Pro visas under matchens gång. Där FIFA ofta har svårt med kameraarbetet och få en bra vy över en enorm fotbollsplan, är det enklare med en liten NHL-rink att på samma gång ha din spelare i fokus och ändå ha hyfsad koll på vad dina medspelare håller på med. Det är också väldigt enkelt att sköta byten, antingen manuellt eller automatiskt. Tyvärr saknar jag lite av AI:n hos dina medspelare. Dom borde kunna tjata om pass mer, skälla ut dig eller i allmänhet vara mer matchlikt aktiva, både på och utanför isen.

Är du lagd mer åt onlinehållet, och vem är inte det, bör det nog kittla dina sinnen att få veta att det allra mest hysch-hyschiga och hemlighetsfulla inslaget i årets spel är av online-modell, kallat EA Sports Hockey League. Här tar EA sportspelen till nästa onlinenivå, genom att göra sin egen version av NHL, online.

Du spelar som dig själv, inte som din gamertag, skapar din egen spelare och hoppar in i ett lag, på riktigt. Säsongen pågår precis som i verkligheten, lika många matcher spelas och allting är exakt som det är i NHL, fast online. Ett ruskigt spännande inslag som lär slå det mesta när det gäller onlinespelande på klubbhandskarna.

Jag är lite kär i NHL 09. Eller nej, inte kär, töntigt småförälskad. Hade jag skrivit upp en lista med saker jag ville se i årets version hade den inkluderat nästan allt som finns i årets lir, rakt av. Dessutom har vissa saker tillkommit som jag i mitt listande inte ens kunde tänka ut, som det kittland EA Sports Hockey League. Brister finns fortfarande, det är inte ett perfekt spel... än (jag hade till exempel gärna sett Dynasty Mode även i Elitserien i år). Men det är på god väg att bli, och om man ska vara ärlig, är man kär på riktigt älskar man ju bristerna också, eller hur?