NHL 24

Alla sportspel verkar ha något coolt ord för att visa att de faktiskt har jobbat på någonting det senaste året. Madden NFL 24 hade FieldSense, NBA 2K24 bjöd på ProPlay, och EA Sports FC 24 skröt med HyperMotionV. EA Sports ville så klart inte att NHL 24-spelarna skulle känna sig utanför, så nu är det här: Exhaust Engine. Det låter kanske inte lika flashigt som vad de andra sportspelen hade, men det är ett bra nytt system. Tyvärr verkar det vara nästintill det enda utvecklarna fick använda sin tid till sedan förra året då allting annat är sig kusligt likt.

Lyckligtvis är Exhaust Engine något som faktiskt påverkar matcherna och får dem att kännas någorlunda annorlunda från förra året. Systemet är uppdelat i två delar, Sustained Pressure (Tryck i den svenska versionen) och Goalie Fatigue. Det förstnämnda gör att spelarna kan bygga upp tryck i den offensiva zonen genom att hålla i pucken, skjuta skott, och checka. När mätaren fylls upp blir försvarare snabbt trötta medan anfallande laget får snabbare passningar, skridskoåkning, och bättre skott. Detta ger en anledning till att spela runt pucken istället för att åka rakt in på mål som många har gjort tidigare år. Det känns bra att nöta ner motståndarna och goalie fatigue gör att målvakterna blir trötta, med nya animationer och rörelser desto fler skott de får på sig. Till slut kommer luckan att finnas där eller så släpper målvakten en farlig retur som annars skulle blockerats. I försvarsspelet gäller det helt enkelt att få ut pucken ur zonen. När den väl är ute i zonen minskar trycket och efter fem sekunder är det helt borta. Det kan bli en rätt panikartad känsla när spelarna verkligen inte kan få tag i pucken och jag känner verkligen hur trötta de är. Hela det här systemet är något jag verkligen gillar och som ger en helt ny dynamik när det kommer till hockeyn och taktik.

Där tar de märkbara ändringarna på isen nästintill slut. Det andra som påverkar spelet är något som andra sportspel har haft i åratal, nämligen möjligheten att passa till vilken spelare du vill genom att trycka på en av knapparna på kontrollen. Att rikta passningen dit du vill slå den är inte längre den enda möjligheten. Nu har de andra fyra spelarna i ditt lag olika knappar tilldelade. Tryck på X och passningen kan gå till en forward, tryck på A och den går till vänsterbacken. Detta gör att det kan vara svårare att läsa var motståndaren kommer passa. Spelaren kanske tittar ut på vänsterkanten, men slår en passning rakt in framför mål där centern står och väntar. Bra tillägg, men något som borde ha funnits sedan länge.

Det var det hela. Jag har alltid haft en känsla att NHL-serien är den EA Sports väljer att lägga ner minst tid på. För förutom några små förbättringar är allt annat NHL 23 2.0. Menyerna ser precis likadana ut och det känns som en dejà vu ibland. Värst är det i karriärläget Be a Pro där till och med introsekvensen är den exakta vi redan sett. Valmöjligheterna är därefter fortfarande att börja spela i CHL:s Memorial Cup, i Europas Champions League eller rakt in i NHL. Lagen i Champions League är desamma som spelar i verkliga livets version, så räkna inte med att kunna välja från alla de svenska lagen. Allting därefter i spelläget är också som förra årets och helt ärligt är det bara ctrl c, ctrl v från förra året. Det gäller också Franchise Mode som är läget där du kan ta över ett lag. Jag kommer nu tillbringa lika mycket tid på att beskriva det som EA har tillbringat med att utveckla spelläget från förra året... Färdig.

Något som jag tycker NHL-serien gör bättre än något annat sportspel är underhållningen för singelspelare online. World of Chel är där du kan skapa din egen spelare och sedan spela mot andra, antingen på utomhusrinkar i en-mot-en eller tre-mot-tre i hektiska matcher. Eller spela med ett gäng kompisar i EASHL med riktiga hockeymatcher med fem-mot-fem-matcher (plus målvakter) mot andra lag. Detta spelläge tar två steg framåt detta år, men passar sedan på att ta ett tillbaka. World of Chel har nu crossplay på konsoler från samma generation, det vill säga Playstation 5 och Xbox Series X/S samt Playstation 4 och Xbox One. Detta gäller också i Ultimate Team som jag inte tänker gå in något närmare på då det är alldeles för likt förra året. Men som vanligt samlar du spelarkort och uppgraderar ditt fantasilag för att spela online eller offline. Det andra steget framåt är att Club Finals i NHL 24 nu är uppbyggt som Stanley Cup-slutspelet i bäst av sju. Vinn fyra matcher av sju och laget går vidare till nästa runda. Vinn fyra rundor och lyft pokalen. Detta har tagit bort behovet att spela match efter match efter match för att ta sig upp i tabellerna. Tyvärr har jag inte kunnat prova detta under min tid med recensionsversionen. Tyvärr kunde de inte låta allting vara bra tillägg för utvecklarna har lagt till ett battle pass i spelläget. Och vem frågade egentligen efter det? Det finns både en betald version och en gratisversion. Som tur är har det ingen större påverkan på matcherna då det är kosmetiska saker som låses upp. Det går alltså inte att betala sig till toppen.

Något jag gärna hade betalat för är att ersätta kommentatorerna. De har under många, lång år fått mina öron att blöda och det fortsätter även i år. Men bara till hälften. Cheryl Pounde, tidigare OS-guldmedaljör och nuvarande på både TSN och
CBC, har ersatt urusla Ray Ferraro och är faktiskt den bästa kommentatorn NHL-serien haft på årtionden. James Cybulski är tyvärr kvar och fortsätter att skrika ut sina repliker överentusiastisk.

NHL 24 är NHL 23 med några, men alldeles för få, fantastiska tillägg. Exhaust Engine är ett välkommet tillskott, men vad gör det när nästan allt är förra årets spel, ner till att använda samma intro och mellansekvenser i karriärläget. NHL-serien fortsätter att vara rolig, men bristen på framsteg år efter år är oroande.