Sveriges största vinterlagsport (sorry bandy) har startat så smått med CHL, men vi väntar fortfarande på starten för både NHL och SHL. Vad är då bättre än att släcka törsten med den digitala versionen? Årets version är dessutom den bästa på många år, men med problem som jag är helt oförstående att de tog sig förbi testfasen.
Redo för lite hockey.
Det verkar som att EA Sports detta år har försökt att få spelare att kännas speciella jämfört med andra. Jag nämnde det redan i min recension av Madden NFL 26 att quarterbacks som Patrick Mahomes och Lamar Jackson känns helt olika att spela som. I NHL 26 har utvecklarna valt att bygga vidare på sitt ICE-Q-system, i något som nu kort och gott kallas ICE-Q 2.0. Detta är ett AI-system som hämtar data från NHL Edge. Om du inte vet vad detta är kan det beskrivas som ett program som samlar in olika data från spelare, så som skridskoacceleration och toppfart, skottplacering och hastighet, reaktionstider, och så vidare. Data har samlats in av 14 infraröda kameror, pucksensorer, och taggar i spelarnas tröjor. Tre exempel som utvecklarna gett är hur Connor McDavids första skridskoskär är ruskigt snabba, att Cale Makar spelar kontrollerat så han kan undvika forecheckare, och att Leon Draisaitl ofta skjuter från snäva vinklar och tar de där svåra skotten istället för att leta passningar eller dribbla runt. Och visst märks skillnaden mellan att styra en kvick center som Sergej Fjodorov (eller Sergei Fedorov om du föredrar den engelska transkriberingen av hans namn) mot en långsammare center och playmaker som Joe Thornton.
Sanningen är att jag inte haft så här kul på planen i ett ishockeyspel på länge. Visst, ingenting kan hota den där känslan av NHL-spelen från mitten av 90-talet, men det är på sätt och vis en helt annan typ av spel. Det känns snabbt, det känns responsivt, och några av målen och räddningarna har fått ett ljudligt "ooh" av mig. Men ganska tidigt börjar sprickorna i den vackra fasaden att synas. Spelarnas klubbor verkar vara gjorda av glas för de går sönder in absurdum (så har du fått dagens dos av latin). En match gick klubbor sönder fyra slagskott i rad. På tal om glas verkar de ha installerat vanligt fönsterglas bakom målen också då (det som ska vara) plexiglas går sönder oväntat mycket. Dessa är så klart småsaker som kan fixas med en patch, men de finns där just nu och ska således berättas om. Saker som jag har mindre acceptans för är sånt som dåliga animationer. Jag tacklade en motspelare som lyckades hamna på min avbytarbänk, men han åkte egentligen mest genom sargen istället för att flyga över, och spelare verkar fasta i varandra lite här och var.
Det som har irriterat mig allra mest är dock att målvakterna kan vara så fruktansvärt dumma. EA har i spaltmeter klappat sig själva på ryggen att de har byggt om hur målvakterna fungerar med bland annat ett system för flera räddningar i följd där målvakterna kan bryta en animation för att omedelbart reagera på något nytt. Det ska finnas nya räddningar medan målvakterna ställer sig upp eller att de kan lägga sig på lösa puckar direkt efter ett räddningsförsök. De ska också ha bättre koll på försök via köksvägen, det vill säga bakom målet, skott från snäva vinklar, och liknande. Fantastiskt, om det nu hade fungerat så bra som de säger. Att åka runt målet och sedan in framför är fortfarande ett av de lättaste sätten att göra mål. Jag har också sett målvakter som bokstavligen talat slängt in pucken i sitt eget mål, en målvakt som släppte in en tekning direkt från sin egen center, och några andra som verkar dagdrömma och inte ens reagerat när en lobbad puck kommer. Visst märks de nya animationerna, men de fungerar inte alls så bra som utvecklarna nog hade velat. Vissa kanske tänker att det här är bra, att de skulle blivit alldeles för "overpowered" annars. Men NHL-serien har sedan några år tillbaka ett väldigt bra system för just detta. Det är en mätare som går ner ju fler skott de får mot sig under en kort period. Behåll trycket och en enklare puck har en större chans att gå in. Får målvakten återhämta sig börjar mätaren sakta ta sig uppåt igen. Det vidhållna trycket påverkar också det försvarande laget som snabbare blir trötta och får svårare att ta sig ur zonen. Dessa två system är något av de bästa serien har, men inget av dem är nya för i år.
Målvakterna är förbättrade, men också på något konstigt sätt försämrade.
Om vi tar oss en titt på spellägen har jag både bra och dåliga nyheter. Den kanske bästa är att Be a Pro, spelets karriärläge, äntligen (ÄNTLIGEN!) har uppdaterats. Efter flera år av i princip samma upplägg får vi äntligen något nytt. Det finns två valmöjligheter hur du vill påbörja ditt äventyr. Båda börjar dock med att du är uttagen i truppen till junior-VM där det hoppas rakt in i semifinal. Efter att smiskat det finska laget med bastukvasten torskade vi tyvärr mot ett starkt amerikanskt lag i finalen. Därefter är det antingen slutspel i Champions Hockey League eller kanadensiska CHL Memorial Cup. Vill du skippa detta går det att hoppa rakt in i NHL också. Efter dina fyra spelade matcher får du en draftranking beroende på hur bra det gick för dig. Men den kan ändras i ett av de nya inslagen: Presskonferenser. Dessa har frågor med röstinspelade dialoger och dina svar kan göra dig mer eller mindre populär med supportrarna, tränarna, och fansen. Tyvärr såg jag ingen logik hur jag skulle svara på frågorna inför draften och förlorade draftranking på löpande band. 19-årige Macklin Celebrini har också spelat in dialoger för några telefonmeddelanden i var som kan vara den mest usla röstskådespelarinsatsen någonsin. På samma nivå som insatserna i NBA 2K15 (googla får du se och höra). Ett gäng mellansekvenser hjälper också denna känsla, som första gången du går in i omklädningsrummet eller matchentréer genom spelartunneln. Dessutom går det för första gången på många år att bli nedskickad i farmarligan AHL om du spelar för dåligt.
Cupjakten är en ny offlinesäsong i Ultimate Team.
Tar vi oss en titt på Ultimate Team, som jag länge ansett vara den sämsta versionen av detta i de stora sportspelen, har vi också fått oss några nyheter. HUT-säsonger har introduceras och har tagit med sig något som varit högt efterfrågat. Detta är en offlinesäsong kallad Cupjakten. Ta din intjänade eller inköpta trupp och tävla i en 18 matcher lång säsong mot påhittade datorstyrda lag för att ta dig till slutspel. Rankat bjuder på en divisionsstege så du alltid matchas mot spelare på egen nivå. Vad jag gillar med just NHL:s Ultimate Team är bredden av spelare som finns tillgängliga. Det finns givetvis storstjärnor som Teemu Selläne och Mats Sundin, men också andra gamla godingar som Uffe Samuelsson, Tony Granato, och Olaf Kolzig. På det stora hela är HUT det du lärt dig känna igen plus lite nytt.
World of CHEL, spelets mycket bra onlinehubb, är tillbaka med i princip samma upplägg från förra året. Under nästa hela recensionstiden fanns arkadläget, med galna powerups och annat, som introducerades förra året tillgängligt att spela. Men vid tiden denna recension skrivs har det tagits bort, så jag kan inte säga om det kommer finnas där vid release eller inte. Tyvärr har jag inte kunnat testa någonting i CHEL då det inte funnits tillräckligt med spelare online, men det är samma uppbyggnad från förra året. Spela drop-in eller med kompisar i 3-mot-3 eller 6-mot-6. Det går också att spela 1-mot-1.
Är du istället en Franchise-spelare har jag dåliga nyheter. Ingenting har förändrats. När jag spelade märkte jag inga skillnader från förra året och jag kan heller inte hitta någon information från EA att det ska finnas några nyheter. Är du bara ute efter att spela detta spelläge där du är GM för ett lag kan du lika gärna fortsätta spela NHL 25. Trist när det verkar ha lagts ner tid på att polera andra spellägen.
Underhållande för det mesta.
NHL 26 är ett steg i rätt riktning, absolut, men jag kan inte komma över alla små problem som dyker upp under matcherna. Att Franchise-läget dessutom fått exakt noll utveckling är tråkigt att se. Att karriärläget förändrats måste dock ses som en gudagåva.