Ninja Gaiden 4

Ninja Gaiden är tillbaka i en fjärde installation vilket betyder att det är 13 år sedan vi senast vandrade den kultförklarade ninjans väg i huvudserien. Team Ninja har tillsammans med Platinum Games blåst nytt liv i varumärket via Xbox Games Studios inför en storstilad comeback med Ninja Gaiden 4 i höst. Efter utannonseringen i början av året var det många som höjde på ögonbrynen när Ryu Hayabusa inte längre stod längst fram och i fokus, istället introducerades en ny protagonist vid namn Yakumo. Jag har provspelat de inledande kapitlen och klyvt kroppar i alla möjliga och omöjliga vinklar för att bygga mig en tidig uppfattning om huruvida skärpan serien stått för är bibehållen efter alla dessa år.

Ninja Gaiden 4 tar sin början ombord ett skenande tåg i utkanterna av Tokyo, en kortare nivå som agerar grundläggande tutorial för det både breda och avancerade stridssystem vi kommit att förvänta oss av serien. Jag styr här den yngre uppstickaren Yakumo tillhörandes Raven-klanen - en rivaliserande klan till Hayabusa - som här gör sin debut. Att spela som Yakumo är tacksamt nog bekant för den som spelat serien tidigare då den nya ninjan delar mycket av seriens äldre och etablerade rörelsemönster. Fans av de äldre spelen kommer känna sig hemma, därmed ej sagt att det rör sig om ett självspelande piano - tempot är högt, fienderna är många och vi ställs naturligtvis direkt inför en myriad av nya attackmönster, specialare, spelsystem och förmågor att bemästra.

Yakumo praktiserar Bloodbind Ninjutsu vilket innebär att man efter att ha byggt upp en mätare i strid genom att spilla blod kan nå ett upphöjt stadie där nya attacker kan nyttjas genom Bloodraven Form. I striderna jag tagit del av står två huvudsakliga grundvapen till förfogande, Takeminakata är en dubbel uppsättning katanas för snabbare offensivt spel på bekostnad av mindre utdelad skada - medan Yatousen är en klassisk värja för något långsammare attack men är också snäppet dödligare. Att gå in i Bloodraven Form skapar ett blodsband till sitt vapen som därigenom får nya, mer förödande egenskaper där den dubbla katanan blir en längre Tachi och värjan istället omvandlas till en massiv lans som kan borra igenom motståndet eller svingas med bredare täckningsgrad. Att jonglera mellan de olika konfigurationerna uppmuntras för att på effektivast möjliga sätt slakta motståndet på slagfältet vilket sker sömlöst genom att hålla inne en axelknapp. Bloodraven-attackerna är även nödvändiga när motståndet laddar upp mer kraftfulla urladdningar som annars inte går att kontra eller bryta igenom med vanliga attacker. Detta skapar en rymd och dynamik på arenan där minsta avvikelse i fokus snart straffar sig vid utebliven uppmärksamhet.

Efter den inledande sekvensen på tåget som slutade i en luftburen attack av det skenande ekipaget tar jag del av en nivå som utspelar sig en vecka tidigare inom storyn. Yakumo har just infiltrerat ett högriskfängelse som vaktas av The Divine Dragon Order beläget djupt insprängt i ett berg, uppdraget handlar här om att lönnmörda en prästinna vid namn Seori för att uppfylla Raven-klanens profetia då kvinnan är länkad till The Dark Dragon som lagt en förbannelse över världen. Prästinnan lokaliseras men med lite kvinnlig list och ny information vänds scenariot till en fritagning istället, kvinnan spelar nämligen en central roll i uppgiften att lyfta förbannelsen som The Dark Dragon lagt över världen - samma entitet och svurna fiende som Ryu Hayabusa tampats med förr men inte lyckats förinta till fullo. Efter den lyckade insatsen och fritagningen står det klart att den aggressiva D.D.O-generalen i mellansekvensen som just utspelats är i direkt kontakt med klanen Hayabusa. I Ninja Gaiden 4 korsas Yakumo och Ryu Hayabusas vägar och spelaren får tids nog axla båda sidorna genom berättelsen, även om Yakumo står i fokus i den två timmar långa förhandsversionen jag provat på.

Spelet tar oss därefter tillbaka till nutid där Yakumo efter den inledande tågsekvensen slår ned på gatorna i ett cyberpunk-doftande och industriellt, kargt Tokyo. Regnet och ondskan öser ned till följd av förbannelsen som vilar i luften och de nedgångna snitslade bakgatorna öppnar upp med större miljöer som uppmuntrar till utforskning. Jag stöter snart på en helgedom och altare som agerar förklädd kommandocentral, Umi - en allierad inom Raven agerar butik för defensiva och offensiva föremål utöver att erbjuda en diger lista sidouppdrag via DarkNest-terminalen. Dessa mindre sidouppdrag består av enklare uppgifter som att döda ett visst antal fiender, leta reda på ett specifikt föremål eller ströva bortom huvudmålet i jakt på dolda stridsutmaningar med högre motstånd, där man belönas efter avklarad syssla nästa gång man interagerar med den återkommande centralen.

Att elevera i strid ställer krav på utveckling, här står tacksamt nog ännu en NPC i terrängen - Tyran - för en uppskattad dojo av information, taktik och nya attacker som inhandlas via spelets valuta genererad i bataljerna samt en träningsarena där man kan vässa sina nyfunna skills, något man med fördel ägnar några minuter åt när tillfälle ges för att fortsättningsvis stå stolt på rätt sida om döden. Striderna står som sagt för olika stridsformer utöver moves som närmast går att beskriva som inputkommandon till valfritt fightingspel, vilket kräver en hel del av mig som spelare. Att kedja samman dessa manövrar är både utmanande och tillfredsställande där stridsdansen är enkel att komma in i men utmanar även den främste om man vill vrida upplägget till sin spets.

I miljöerna väntar inte enbart död, elände och blod - gömda kistor och förmågor har strösslats i terrängen och nyfikenhet belönas när man avviker från stigen. Efter att ha sprungit utmed väggarna i olika vinklar, svingat mig via änterhake i byggställningar och snabbhoppat lodrätt i tajta utrymmen stod jag framför en portal kallad Purgatory - en gömd arena med attackerande vågor där belöningen matchar motståndet i takt med insatsen. Att äntra utmaningen med 75% av min hälsa indragen bäddar för svett och tårar, men jag filéar köttet fram mig och går segrandes därifrån med nyfunnen förmåga utöver Ninjacoins jag snart investerar i nya stilgrepp mot den strida strömmen kanonmat som i förhandsversionen bestod av framförallt militärt vitbepansrat motstånd än titulärt demoniskt villebråd - något som utlovas i spelets senare kapitel. Förhandsversionen slutar med en bosstrid, en riktigt arg och större shinobi med flera livmätare jag ska nöta ned innan jag fortsätter mitt uppdrag. Apropå kapitel går det även att spela igenom samtliga sekvenser och storynivåer via spelets huvudmeny med din favoritkaraktär, i Challenge Mode är det fritt fram att klättra på leaderboards antingen i kompletta nivåer eller selektiva bosstrider där man väljer fritt mellan Yakumo eller Ryu Hayabusa, där utmaningen och utgångsläget är mer central än berättelsen som skalas bort.

Ninja Gaiden 4 utspelar sig kronologiskt efter Ninja Gaiden 3 som lanserades 2012 och inför det fjärde kapitlet spelar vi som bekant denna gång inte enbart som spelseriens frontfigur och signum Ryu Hayabusa från start, istället får vi följa rivaliserande klanmedlemmen Yakumo på sin resa som aspirerande lönnmördare. Efter Xbox Developer Direct i januari var det många som undrade över protagonisten, men frukta ej - blodet sprutar fortfarande, akrobatiken är intakt samtidigt som motståndet som bjuds absolut inte är något för den som lider av dåligt blodsocker och kort stubin. Lika ninjor leka bäst, Team Ninja och Platinum Games kan genren och 21 oktober är det upp till bevis när Ninja Gaiden 4 lanseras dag ett till Xbox Gamepass utöver PC och Playstation 5.