No One Will Save You (Disney+)

Att bli överrumplad i sitt eget hem av oinbjudna gäster, angripen på den plats där man normalt känner sig som mest trygg. Det är en upplevelse de flesta av oss hoppas få slippa att vara med om under vår korta tid här på jorden, och en fasa som hör till de mest välanvända, och om jag får säga det själv, uttjatade i filmvärlden. Men med det sagt, genren är på intet sätt utan sin beskärda del av pärlor och titlar som The Strangers, Panic Room, Ghostland eller You're Next har alla lyckats göra ett namn för sig och separera sig från tidigare konventioner.

Så hur väl lyckas då No One Will Save You, genrens senaste tillskott, att stå ut från mängden? Filmens regissör Bryan Duffield är i varje fall ingen nykomling på scenen och har redan lyckats göra ett namn för sig genom sitt arbete med filmer som The Babysitter, Love and Monsters och Underwater. No One Will Save You är dock första gången han haft ensamt ansvar för både både manus, regi och produktion, ett ansvar Duffield axlar förvånansvärt väl när han bjuder oss med till ett knarrigt, ödsligt hus under en exceptionellt händelserik natt fylld av ruskigheter och skräck.

Här får vi stifta bekantskap med Brynn, spelad av Kaitlyn Dever, en kvinna boende i sitt barndomshem som en mörk natt plötsligt väcks av märkliga ljud och snart inser hon sig inte längre vara ensam i det stora huset. En inkräktare har tagit sig in och tvingar Brynn att kämpa för sin överlevnad i vad som bäst kan beskrivas som en klassisk katt-och-råtta lek, om än med knorr. För det går knappast att påstå att No One Will Save You bryter någon ny mark, och påfunden som Duffield använder för att skrämmas är i all ärlighet kanske lite väl tröttsamt välbekanta för genren.

För även om skräcken är mysigt funktionell, i all sin alldaglighet, så är den stora behållningen med No One Will Save You snarare Brynn själv. Karaktären har nämligen ingen dialog alls under filmens gång och förlitar sig helt på Devers minspel och känslomässiga uttryck. Något som lyckas förvånansvärt väl och bidrar till att ge No One Will Save You en lite unik särprägel. Det tar även uppmärksamhet bort från den annars relativt trötta premissen och tillät finurligt nog produktionen att fortsätta trots strejken i Hollywood.

En annan faktor som definitivt är värd att nämna, och som bidrar med rejält av stämning är filmens musik som skrivits av Joseph Trapanese. Något som vid sidan av Kaitlyn Devers skådespel är en av de verkligt stora behållningarna med No One Will Save You och som inte bara snyggt ramar in många av scenerna utan också adderar rejält med gravitas och berikar filmen med ett sällsamt lager av nyans av en kaliber vi normalt inte får uppleva i skräckfilm. Med detta sagt, nej, No One Will Save You är absolut inte något mästerverk.

Filmen dras med gott om problem, inte minst då den papperstunna premissen som lämnar väldigt lite åt fantasin. Men kanske också det faktum att No One Will Save You begår misstaget att avslöja sina kort på tok för tidigt. För när väl den objudna gästen gjort sig synlig och avslöjats, så går mycket av luften ur produktionen. Efter en under omständigheterna stark första del lämnas vi nämligen till att uthärda vad som bäst kan beskrivas som en trött och rörig transportsträcka fram till mållinjen.

No One Will Save You hade i slutändan mått bättre och varit mer intressant om den vågat förlita sig mer till den stämning som Bryan Duffield väldigt effektivt faktiskt lyckas bygga upp under den inledande halvtimmen. Likaså hade man gärna fått utforska Brynn som karaktär lite mer på djupet och skippat eller i varje fall minskat ner på många av de sömniga (och billiga) skrämselmomenten. Summa summarum så är det nog få som kommer minnas No One Will Save You om några månader, men som enkel och smått mysig skräck så fungerar den, men knappast mer än så.