Oddworld: Munch's Oddysee

Munch's Oddysee är tredje delen i serien, som tog sin början på PSOne 1997. Del två kom också till PSOne, och när del tre började planeras var det först tänkt att det skulle släppas till PS2. Men utvecklingsteamet ansåg att PS2:an inte skulle klara av det de hade planerat, och titeln blev därmed Xbox-exklusiv.

De första två delarna var tvådimensionella plattforms-pusselspel, där du med hjälten Abe fick lösa mer eller mindre kluriga problem. Abe är en Mudokon och under sina äventyr skulle han rädda sina vänner från de onda Glukkonerna. När han hade räddat en Mudokon kunde denna hjälpa honom med olika uppgifter, olika pussel krävde olika antal Mudokoner. I den tredje episoden av sagan om Abe har vår vän bytt från 2D till mer imponerande 3D. Spelupplägget har dock inte ändrats speciellt mycket, det är fortfarande pussellösning som står högst upp på listan. Det har också tillkommit en ny huvudperson, i form av den groteska fiskvarelsen Munch.

Abe får den här gången i uppdrag att rädda några Mudokonska ägg, som har rövats bort av en Vykkier för att användas i olika experiment. Vår nye bekantskap Munch har ett liknande uppdrag, då han ska rädda de sista av sin ras (i form av ägg). De bådas öden knyts samman så Abe behöver Munchs hjälp för att kunna rädda Mudoko äggen, och den ganska slöa vattenvarelsen visar sig också behöva Abes hjälp för att komma vidare. Detta är alltså upptakten till Abes och Munchs udda äventyr.

Upplägget i Munch's Oddysee är som sagt ganska likt det från de tidigare delarna, hitta några Mudokons som kan hjälpa dig att meditera upp en dörr, eller dra i spakar. Det som gör det lite svårare än det låter, är de hemska fienderna som finns placerade runt om på banorna, och Mugokanernas extremt låga intelligens hjälper inte precis till. För att få dina kamrater att göra som du vill har du ett antal kommandon, ett för att de ska hjälpa dig med något, ett som skickar dem i strid och ett som får dem att springa efter dig. Abe kan självklart slåss han med, men det är oftast effektivt att låta de andra sköta det. På första banan där du kan spela som Munch, räddar du ett gäng söta hårbollar, Fuzzlar, som blir dina tillfälliga kollegor, de är Munchs svar på Abes kompisar. De små ludna Fuzzlarna ser kanske söta ut, men faktum är att de är köttätande monster som gladeligen anfaller på Munchs kommando.

Till en början är banorna ganska lätta och Abe ska mest bara samla på sig ett gäng Mudokoner som hjälper honom att öppna en dörr. Men för att öppna vissa dörrar behöver man ett antal gröna bollar som finns överallt i Oddworld, vid sådana dörrar finns en skylt som visar vilket antal som krävs. Abe kan med kraften från bollarna skapa sfärer som du sen kan använda för att ta kontroll över fiender med (och sen hoppa i vattnet med dom så de drunknar, hoho). Munch kan också samla på sig de gröna bollarna, och använda dem till olika saker, skillnaden är att Munch kan öka sitt antal genom att rädda de små Fuzzlarna genom speciella portaler.
När Abe och Munch träffas ett par banor in i spelet ändrar upplägget form, och det krävs nu att du samarbetar med de båda karaktärerna. Det blir alltså mycket, Abe drar i en spak så att Munch kan hoppa ner i ett hål och skjutas upp till en annan spak som hjälper Abe att komma vidare, ja ni förstår.

En annan kul ingrediens är läskautomaterna som står strategiskt placerade på banorna, de innehåller olika drycker som ger Abe och Munch nya, men bara tillfälliga, förmågor. Drycken EXPRESSO ger hjältarna superfart, något som kan komma till pass när ilskna hundar kommer sättandes mot dig. Munch har en pryl fastopererad på huvudet som han använder för att rädda Fuzzlarna med, men dricker han en ZAP så kan han, ja just det zappa fiender.

Oddworld betyder ungefär Märkligvärld, och det är just vad Oddworld är. Världen är ganska mörk och dyster, byggnader och varelser ser ovanligt lustiga ut, vilket också gör att det blir ganska komiskt. Grafiken är inte den snyggaste till Xbox, men banorna är stora och detaljrika, så på så vis är det helt acceptabelt med lite lågupplösta texturer. Abe, Munch och de andra varelserna är precis som omgivningen något dystra till utseendet, de är välanimerade även om dynamiken ibland kan förefalla ologisk. Det grafiska upplägget i menyerna är helt okej, och det är inte speciellt svårt att förstå vad man trycker på eller vilka knappar man ska trycka på.

Ljudeffekterna är åt det cartooniga hållet, och får Abe och de andra att verka precis så dumma som de är. Snacket mellan figurerna är faktiskt underhållande, varje gång du ger ett kommando så svarar de på det du sagt, t.ex. om du ger dem order att jobba så stönar de oftast medan de ställer sig i position. De små Fuzzlarna låter ungefär såhär, mii-mi-mi-mi, och vad de menar förstår man aldrig. En av de, enligt mig, mest komiska ljudeffekterna är det gnisslande som den rullstol Munch kan använda, ger ifrån sig i kombination med att Munch är rena F1-bilen i rullstolen.

Så var det då musiken som skulle analyseras. Den är som gjord för spelet (ja ja jag vet att den är det), när man befinner sig utomhus ljuder ofta djungeltrummorna och du tror att Fantomen ska dyka upp när som helst. Musiken varierar mellan dyster och glad och ofta med en slags djungelkänsla, vilket passar bra eftersom Abe med polare ser ganska primitiva ut.

Även om Munch's Oddysee erbjuder ett varierande och ibland spännande spelupplägg så känns det ända monotont emellanåt. Gillade man de första två spelen så kommer man att vilja gifta sig med Munch's Oddysee, men det krävs att man gillar pusselbaserade plattforms spel om man ska orka hela vägen. Munch's Oddysee faller främst på att det känns som om man gör samma sak om och om igen, så gillar du inte pussel-plattform så bör du nog lägga dina pengar på något annat.