Okami HD

Bara att nämna "Okami" för somliga personer brukar framkalla en gyllene glimt i deras ögon och smeta leenden som bara kan komma från härliga barndomsminnen över hela anletet. Jag tillhör tyvärr inte den skaran spelare, och hade därför inga problem med att hålla kroppsvätskorna i styr då spelet slängdes på mitt bord. Efter att ha sugits in i det färgstarka äventyret, lärt känna Amaterasu, Issun, ett gäng man mött längst vägen, omgivningarna och den mysiga, nästintill terapeutiska atmosfären, har jag nu ändrat uppfattning. Jag längtar tillbaka.

Okamis historia hämtar inspiration från lika delar japansk folktro som mytologi, och tar oss med på ett äventyr i landet Nippon. Hundra år innan spelet utspelar sig härjade en ondskefull best i byn Kamiki och satte skräck i dess invånare. Men, sekunderna innan total ödeläggelse, trädde en mytisk varg fram och förvisade åttahövdingen. För att sedan försvinna, enbart ihågkommen som en del i en legend som sedan berättades från generation till generation.

Hundra år senare skådas Amaterasu, inpå morrhåren identisk med den legendariske vargen. Men det är inte bara legendens hjälte som återkommit, utan även det fasansfulla odjuret. Detta sveper in Kamiki i ett mörker, förstenar dess invånare och släpper lös en drös monster. Det blir upp till Amaterasu, med hjälp av den allsmäktiga och för spelet ikoniska penseln, att bringa byn till dess forna glansdagar.

Det är här Okami släpper lös det som gör det unikt. Vackert. Innovativt. Du kontrollerar Amatesaru, som tillsammans med den kaxiga Issun (som troligen är påverkad av uppiggande preparat), reser runt och hjälper lokalbefolkningen samtidigt som ni målar upp det ondskan förstört. Då Amatesaru inte är lika stark som sin föregångare krävs det att hjälpa diverse gudar du möter längst vägen. I utbyte mot nya krafter som vidare utvecklar penseln. Då det krävs olika penseldrag för att måla in i en saknad bro, återställa ett avhugget svärd eller rista in solen i en grottmålning för att aktivera det magiska flödet, blir det till att vandra omkring en del, och interagera med den breda mängd personligheter spelet erbjuder.

Sett till spelmekanik är Okami HD identiskt med sina tidigare upplagor. I sin enklaste form består den av tre aspekter. Utforskning, pussel och slagsmål. När du möter någon annan är chansen stor att denna behöver hjälp med något. Detta kan assisteras antingen enbart genom en sådan enkel sak som att (med ett enkelt tryck och kvarhållning av R1) fylla i det som saknas av ett kvarnhjul. Eller vara mer komplicerat och då kräva att man mött andra personer innan (som kan hjälpa en med olika saker en viss karaktär önskar, mot att utföra något). Då, då får du också fnula över hur du ska placera exempelvis heliga stenar för att utlösa en reaktion.

Sen har du konfrontation med monstren som dyker upp när du minst anar det. Utöver plattan du har på ryggen (vilken passar otroligt bra i tuktningssyfte) har du också penseln. Denna kan du, genom att dra ett snabbt snitt över vissa fiender, använda till att klyva buset. Du kan också blixtplantera olika frön (som lika snabbt växer upp och då tar hand om fienderna). Tänk dig en mobil Aundrey II... Jag personligen använder penseln mer än vad som är nyttigt, men att kunna splitta fiender som någon ultraupplöst variant av Fruit Ninja, går hem varje gång.

Och när vi ändå talar om ultraupplöst... Ska man hårdra det så är det inte Okami HD det handlar om. Utan Okami UHD. Den vattenfärgsliknande grafiken kan nu avgudas i 4K-upplösning och det är... Alldeles underbart. Okamis kännetecken har ju varit just den grafiska stilen och denna nyversion gör den verkligen rättvis. Skärmuppdateringen är också stabil. Den må vara låst till 30 bilder per sekund, men tack vare smidig optimering flyter det på ordentligt. Pricken över i:et här är den extra energi som lagts på möjligheten att spela igenom äventyret i det klassiska bildförhållandet 4:3.

Hittills är näst intill allt perfekt. Ljudet och grafiken skiner ikapp, historien suger in en till den härliga grad att du inte vill annat än att fortsätta spela. Jag har egentligen bara två saker som jag tycker sänker det annars mästerliga äventyret. För det första är spelkontrollen bitvis seg vad gäller reaktionstid. När jag navigerar (främst i menyer) och trycker till, verkar systemet vänta någon millisekund innan det bekräftar mitt val. Min andra fundering är kameran, som inte heller är så inoljad alltid som man skulle önska. Det gäller framför allt "första personsläget" (som man använder för att se sig omkring utifrån Amaterasus perspektiv) som man kommer åt genom att trycka ned L1. Den är, likt responsen från knapparna i menyerna, rätt seg att styra.

Sen har vi mitt största bry (som jag gärna hade sett ändrat i den här versionen) - sparfunktionen. Ta praktiskt taget vilket spel som helst idag och det har autosparfunktion. Inte det här. Här krävs det att du manuellt sparar vid specifika platser. Detta är såklart snyggt gjort sett ur retroperspektiv, men jag hade gärna sett det som en valfrihet före obligatorium.

Summerat är stycket ovan ingenting annat än småpotatis och Okami HD är, renderat i 4K eller ej, den definitiva versionen av det tidlösa mästerverket som du ska införskaffa om du ännu inte spelat det. Amaterasus senaste besök skiner så starkt att det, om det inte hade varit för de små irritationsmomenten, hade tagit hem tian.