One Lonely Outpost

Farming-simulationer har länge varit en populär genre inom spelvärlden och med succéer likt Harvest Moon och Stardew Valley har miljontals spelare funnit avkoppling med att ta hand om en virtuell bondgård. Den senaste titeln att söka framgång bland de digitala åkermarkerna går sedan under namnet One Lonely Outpost, men istället för klassiska miljöer med grönska och harmoni får vi istället försöka bygga upp ett samhälle på en främmande planet.

Premissen är tämligen enkel. Du inleder med att skapa din egen karaktär och efter det har du i uppdrag att kolonisera en avlägsen planet och bygga upp ett samhälle långt bort från jorden. Så fort ditt rymdskepp har landat gäller det således att bryta ner mineraler, blåsa undan sand och odla diverse grödor samtidigt som du sakta lär dig mer om himlakroppen som har blivit ditt nya hem. Det är inget avancerat eller nyskapande i vare sig berättandet eller spelbarheten, utan allt som sker i One Lonely Outpost har vi sett i liknande äventyr förut.

Även om receptet är familjärt så betyder det dock inte att smakerna inte är trevliga. För denna lilla indie-titel bjuder på en hel del charm och lugn med sin tillbakalutade spelbarhet och fokus på stämning och atmosfär. Den stiliga pixelgrafiken gör ett gott jobb med att förmedla den kala skådeplatsen, och med tiden så får man se den brungråa planeten sakta bli mer grön och levande ju mer man kultiverar jorden och bygger ut sin bondgård.

Det ska däremot sägas att kontrollen kan vara lite onödigt krånglig emellanåt (speciellt till konsol), och det behövs stundtals alldeles för många knapptryck för att göra simpla uppgifter. Att till exempel bryta ner mineraler (något som man behöver göra tämligen frekvent) borde såklart endast kräva ett ynka knapptryck, men istället måste man först koppla på rätt verktyg för att sedan hålla inne en annan knapp som långsamt krossar stenen i fråga. Det må låta som en bagatell, men i ett spel som innehåller mängder av små uppgifter som ska göras på daglig basis så förstörs flyter av den otympliga kontrollen.

Tempot överlag hade dessutom kunnat skruvas upp rejält då det känns som det krävs många speltimmar för att se tillfredsställande framsteg. Stardew Valley har exempelvis mycket innehåll, men det kändes aldrig långtråkigt längs med vägen, något man tyvärr inte kan säga stämmer med One Lonely Outpost alla gånger. För ibland känns det som man bara väntar på att något nytt ska hända, och efter att man har låst upp en del automatiskt lösningar för ens bondgård så blir dagarna på den ödsliga planeten till slut lite slentrianmässiga och utdragna.

Med det sagt så finns det fortfarande en hel del spelglädje för dem som gillar den här typen av genre. Det märks att utvecklarna har lagt ner tid och passion på att skapa ett mysigt äventyr som inte håller en i handen för mycket, och som lägger mycket vikt vid att erbjuda en stillsam miljö att kunna koppla av inuti. Det finns potential med andra ord, och gillar du spel som Harvest Moon, Animal Crossing, Stardew Valley och Graveyard Keeper så kan det absolut vara värt att spana in One Lonely Outpost.