Oneplus 13

Med tanke på att jag recenserat de senaste nio modellerna från Oneplus och därmed redan upprepat mig likt en trasig kassettbandspelare, har jag tänkt hålla detta kort och "to the point" som kidzen säger. Nu kör vi. Detta är Oneplus 13 som naturligtvis (duh!) ersätter den alldeles lysande Oneplus 12 och den släpps alltså idag. Jag har testat den vita modellen som huserar 512GB lagringsutrymme, 16GB arbetsminne, en Snapdragon 8 Elite-processor, 120Hz Amoled-skärm och ett batteri som naturligtvis stöttar Oppos 100W Supervooc-laddning och erbjuder 6000 mAh. Kameran är en uppdaterad version av Sony/Hasselblad-varianten från föregående modell som ligger på 50 megapixlar samt en 32MP-sensor på framsidan för de tjusigaste av selfies. Den levereras ur kartong med nya operativsystemet Oxygen 15 som jag verkligen gillar (Oneplus har sneglat mer och mer och mer på iOS vilket enligt mig bara gör deras OS bättre).

Det enskilt bästa med denna telefon utöver ett strålande OS är utan tvekan skärmen. Oneplus nya modell är den första av sitt slag som fått bedömningen A++ av Displaymate och det blir uppenbart redan efter fem sekunder vilken brutalt fin skärm detta verkligen är. Den dynamiska uppdateringshastigheten mellan 1Hz och 120Hz fungerar bättre än någonsin tidigare och bildkvaliteten är fantastisk. Skärmen är färgstark, skarp, balanserad med massor av ljusstyrka och mängder av svärta och kontrast. Den är ilsnabb, touchfunktionaliteten är fenomenal och för mobilgaming råder det ingen tvekan om att detta är den enskild bästa skärmen du kan få i en mobiltelefon just nu.

Kameran måste såklart beskrivas som superb också, fortfarande. Sonys optik samt chip presterar otroligt bra även denna gång medan Hasselblads mjukvara och bildtuning är ytterst kapabel - ännu en gång. Jag är av den enkla åsikten att min Iphone 14 Pro Max tintar bilderna lite för gula (oavsett ljus) medan exempelvis Samsungs flaggskeppsmobiler precis som Google Pixel-modellerna förstärker blåtonerna i lågdagrarna lite för mycket. Oneplus är tack vare Hasselblad mer neutrala, här, enligt mina erfarenheter och det uppskattar jag. Det finns en tendens att överdriva kantskärpan som jag kanske inte är villig att älska sådär urskiljningslöst men det kommer å andra sidan från en grafisk formgivare som suttit och skärpat samt färgbehandlat tryckbilder (och internetbildmaterial) de senaste 25 åren och därmed kikar på detaljer som 99,99% av alla andra användare aldrig ens kommer att reflektera över. Porträtt-fotografierna är de bästa jag sett från någon mobil, någonsin, eftersom Oneplus med hjälp av Hasselblad emulerar den svenska fotografjättens älskade XCD 65mm-lins som ger otroligt fina resultat.

En annan aspekt som imponerar här är Snapdragon 8 Elite-chippet och hur kraftfullt det är sett till framförallt rendering. Att klippa 4K-video går snabbare än någonsin och när jag har spelat på Oneplus 13 håller sig telefonen svalare än föregångaren trots massa grafik i exempelvis Diablo Immortal. I slutändan är det för mig svårt att hitta några egentliga svagheter med denna minst sagt kapabla telefon. Om du ska ha likvärdig prestanda ur en Samsung eller en Iphone måste du betala minst 4000 kronor mer vilket alltid varit en del av styrkorna hos Oneplus som även i år övertygar på alla plan.