Japan på femtonhundratalet var en lika farlig som spännande plats. Det var då en bonde blev den störste härföraren i landet och påbörjade en process att ena landet. Hans mål var nobelt men hans medel var mindre nobla, och det är förmodligen därför Oda Nobunaga framställs som en demonisk diktator i många spel. Särskilt tydligt är väl det i Onimusha-serien, där Samanosuke och Jubei kämpat mot honom i de första tre spelen. Men nu har han äntligen lagt sig till ro, och Capcom riktar därför sin demonisering av gamla härskare mot hans efterföljare, Toyotomi Hideyoshi.
Hideyoshi tänker förstås inte vara sämre än sin gamla härskare och ser direkt till att ta över de ondskefulla Genma-trupperna. Dawn of Dreams utspelar sig femton år efter Nobunagas död, alltså alldeles i slutet av 1500-talet, och är på många sätt en nystart för serien. Det är inte bara en ny huvudfiende, utan också en ny hjälte. Den här gången är det Soki som spelar huvudrollen, en ung blond man med ett rejält svärd. Vi har inte lyckats lista ut vem han är baserad på, men med tanke på att både Jubei, Samanosuke och för den delen Jaques allihop baserats på kända skådespelare lär väl också Soki vara det.
Det är dock inte bara karaktärerna som har ändrats. Numera slåss man i par, med en datorstyrd karaktär som alltid följer efter Soki på resan. Vi har redan sett inslag av detta i de tidigare spelen, men nu är det ett mer genomarbetat samspel och inte bara tillfälliga inhopp. Det går att göra snygga kombinationsattacker, och skulle du behöva går det utmärkt att bara ta kontrollen över din andra karaktär med ett käckt tryck på select-knappen. Allihop har förstås olika unika förmågor som kan komma väl till pass. Skulle du bara vilja agera boss och översittare kan du också ge generella kommandon som "vänta", "följ efter", "anfall", "sitt", "vacker tass"... eller så.
Personligen föredrog jag de förrenderade bakgrunderna i Onimusha 2 framför de helt tredimensionella omgivningarna i trean. Tekniskt sett var det ganska simpelt, men det var sjukt läckert att springa omkring i den strömmande floden eller på stranden där vågorna slog in under striden mot Golgandantes (the greatest swordsman of ALL the demons!). Visst, det går att göra lite mer med polygongrafik men faktum är att Playstation 2 börjar vara gammal och det syns. Jämfört med de superslimmade grafikmotorerna som exempelvis God of War, Jak och Ratchet eller Namcos fightingspel använder ser Onimusha 4 ganska plottrigt ut. Men visst, det är fortfarande helt okej. Vi hoppas bara att den småjobbiga kameran fixas innan spelet släpps.
Vad som fortfarande är riktigt läckert är den totalt orealistiska designen. Som en medeltida japansk motsvarighet till Wild Wild West bjuder Onimusha som vanligt på både gigantiska demonmonster och mekaniska missfoster som klampar runt i Tokyo. Det gör att man aldrig riktigt är beredd på vad som ska hända, och det är förstås alltid ett plus. Dawn of Dreams ser ut att bli mer av samma högkvalitativa samurajaction/pseudorollspelsblandning som föregångarna. Recension kommer nästa vår då spelet ska släppas i Europa. Tills dess håller vi våra antika 1500-talssvärd välslipade (och redigt söliga) med både Samurai Warriors och Soul Calibur 3.