Jag var nyss fyllda tio år när jag ombord en svajigt inrökt Finlandsfärja fylld till bristningsgränsen av stupfulla turister för första gången fick syn på Operation Wolf. Där stod det, på färjans väl tilltagna arkadhall, och glänste i all sin perfekta prakt. Taitos gamla arkadklassiker rullades ut 1987 via ett kabinett som pryddes av en gigantisk plast-Uzi som jag som snorig tioåring naturligtvis grabbade och sen vägrade släppa taget om. Operation Wolf var simpelt i sin utformning men dränkt i charm. Det var en on rail-shooter där "spelaren" enbart styrde ett sikte och likt många andra liknande titlar (Virtua Cop, Time Crisis, Panzer Dragoon Zwei) var det tempot, designen, svårighetsgraden samt musiken som hypnotiserade, snarare än själva spelmekaniken.
Det är så gräsligt fult att det känns som om klockorna stannar.
36 år har passerat och när Taitos gamla arkadklassiker nu återvänder är det först och främst i form av en hårt haussad VR-upplevelse. Operation Wolf Returns: First Mission VR släpptes igår till Quest 2, PCVR samt PSVR2 och trots blekt förhandsmaterial har jag trots allt varit ganska taggad. För mig hade det nog räckt med upphottade pixlar och väl implementerat VR-stöd för att få en gammal arkadnostalgiker som undertecknad på fall, detta är dock inget av det.
Bossarna är lika simpla och fantasilöst dåliga som allt annat i denna skamlösa "cashgrab".
Operation Wolf Returns: First Mission VR känns som en hemmapulad Flash-version av originalet, ungefär. Upplägget är identiskt med hur det såg ut 1987. Spelarens rör sig inte genom världen på eget bevåg utan åker på en förutbestämd bana och styr enbart siktet. Som i det här fallet är fladdrigt och slarvigt utfört vilket gör att hela upplevelsen känns som ett fördröjt, dåligt aprilskämt. Fult är det också. Gräsligt, eländigt fult på ett sätt som få spel som släpps år 2023 är. Designen är identitetslös, saknar charm och har ingenting av det som originalet innehöll. Rent tekniskt ser Operation Wolf Returns: First Mission VR mer ut som ett Playstation 2-spel än något som precis rullats ut till Playstation 5.
Taito lär inte vara särskilt nöjda.
Jag borde väl egentligen skriva mer, men det finnes ingen ork, för det här spelet är fullständigt värdelöst. Rekylen och på det sättet som siktet fungerar ser ut och känns som ett skämt, vapnen är menlöst hopplösa, fienderna inte särskilt mycket farligare än en bananfluga och avsaknad av multiplayer eller onlinebaserade leaderboards gör ju att det helt saknas mening samt utmaning, här. Jag spelade igenom rubbet på under en timme och slängde sedan spelet från min hårddisk. Operation Wolf Returns: First Mission VR är ett av årets hittills sämsta.