Outlaw Volleyball

Volleyboll... kan inte för min värld förstå varför volleyboll plötsligt är
den hetaste spelsporten? I mina ögon en lika fånig lek som handboll, eller varför inte innebandy. Men förutfattade meningar om sport till trots, först ut var Beach Spikers med sitt renodlat sportiga upplägg. Efter kom Dead or Alive Xtreme Beach Volleyball med sitt smygförpackat mjukporrsinriktade tönt-system för kvinnosuktande fjortissar och desperata soffpotatisar.

Outlaw Volleyball är varken sportsligt eller smygerotiskt. Vi snackar massor av helexponerade kvinnostjärtar med tillhörande, minimala stringtrosor, skumpande silikonbröst, helkroppstatuerade kåkfarare med armar som avloppsrör och stryktåliga, blekvita värstingar. Ett spel som medvetet försöker vara så smaklöst som det överhuvudtaget går alltså. Bra? Ja, jag tycker konceptet är skoj, lika fritt från moral, etik och censur som vilket GTA som helst, ett skönt avbräck från gulligulliga Harry Potter och medvetet sockersöta mördarmaskarna Worms 3D som jag spenderat den senaste veckan tillsammans med.

Rent spelmässigt är Outlaw Volleyball ganska likt Segas Beach Spikers. När bollen slås över nätet av motståndarlaget dyker en markör upp på din sida av planen där du bör stå för att kunna returnera bollen. Returer, upplägg och smashar slås med hjälp av blå eller grön knapp och på den högra avtryckaren hittar vi turbofunktionen. Genom att briljera på planen fyller man sin egen "momentum-mätare" vilket ger spelarna extra kraft och snabbhet.

Snabba avslut, hårda smashar eller poängmässig överlägsenhet belönas med så kallade Beatdown-tokens. Dessa medaljonger fungerar som valuta för att kunna köpa sig till möjligheten att ge en av de två deltagarna i motståndarlaget stryk. Jag skrek av förtjusning då jag hittade den här funktionen som lät mig spöa motståndarna med slag och sparkar så snart jag låg under i poäng i själva matchen. Vid eventuell vinst vid dessa slagsmål övertar man också motståndarens Momentum-kraft som plussas på på din egen mätare.

Spelkontrollen är snabb, exakt och innehåller en härligare känsla av respons än i de ovannämnda volleybollkonkurenterna. Det finnns lagom många kombinationsmöjligheter när man tillför frekvent användande av turbo i sitt spel även om jag gärna sett några fler smash-varianter. Vad som däremot hamnar på minuskontor rent spelbarhetsmässigt är tempot i matcherna som, speciellt om man spelar ensam, känns aningen segt. När man spelar fyra stycken samtidigt ter det sig lagom snabbt vilket gör att man direkt saknar en mätare för spelhastighet likt EAs portspel där man själv skulle kunnat ställa in tempot i spelet.

Om jag skulle välja en favoritdel i det här spelet så blir det, slagsmål, turbosmashar och den roliga kommentatorn till trots helt klart karaktärsutbudet och på det sättet de alla presenteras. Här återfinns extremt lyckade stereotyper på allt ifrån husvagnsinneboende white-trash-amerikaner till tyskbrytande, före detta (kvinnliga) KGB-agenter, kåkfarare, manliga strippor, porriga och puckade blondiner, bitska engelsmän, ständigt berusade irländare och många, många fler. Varje karaktär har sin egen lilla sekvens innan de träder in på planen och när matchen väl
är igång finns ett tiotal olika uppträdanden för varje karaktär då poängen vunnits eller förlorats. Roligast är den manliga supermodellen tillika überfåfänga strippan El Suare som med sina turkosa stringkalsonger, långa hårsvall och spanskamerikanska accent gör livet på vollybollplanen sanslöst roligt. Andra favoriter är Nastasha, tidigare KGB-agent, nu hårdnackat volleyboll-ess som häver vodka likt en köksslask mellan varje match och likar en kvinnlig Dolph Lundgren i sin spelstil.

Alla dessa roliga karaktärer har utrustats med en stor samling snyggt
sammansatta polygoner som alla baserats på allt ifrån moderiktig bumbmapping till stiligt utförd ljussättning. De kvinnliga karaktärerna är oerhört välgjorda och ser oftast väldigt verkliga ut, animationerna är även de av absolut högsta klass. Även banorna är snyggt gjorda och befinner sig på en rad olika platser. Utvecklarna har skapat god variation när det kommer till kringliggande miljöer, trots att man hela tiden befinner sig på en sandplan.

När det kommer till olika spellägen är Outlaw Volleyball både mer varierat och innehållsrikt än Segas Beach Spikers. Förutom huvudläget, turneringen där man spelar till sig möjligheten att använda de låsta karaktärerna finns här ett träningsläge som visar sig vara riktigt underhållande. En rad bisarra utmaningar måste avklaras för att ens karaktär ska kunna utvecklas såsom att skjuta ned tio åskådare på tid för att förbättra sin förmåga att smasha. Spelet är också kompatibelt med Live vilket givetvis förlänger det väl
tilltagna innehållsdjupet ytterligare. Tyärr går det inte att mötas fyra
olika spelare via Live utan enbart på en och samma Xbox.

Hur smaklöst Outlaw Volleyball än verkar är det både konceptuellt roligt med överdrivna karaktärer och innehåller bra humor. Spelmässigt slår det även både Beach Spikers och Dead or Alive Xtreme Beach Volleyball och tillsammans med Live-stödet erbjuder Outlaw Volleyball en lika innehållsrik som fräsch och uppseendeväckande omgång i sanden.