När vi träffade den gule puckmannen i Pac-Man World 3 senast, var han inte i speciellt bra form. Den forne superhjälten har under de sista åren fått utstå en hel del misshandel i form av dåliga och tvivelaktiga titlar, och det senaste plattformsäventyret med den gula pricken var i sanningens namn inte speciellt bra. För att ta revansch har Pac-Man därför bestämt sig för att sadla om till racingförare. Racingtypen är självklart glatt pastellfärgad go-karting som gäller, ett inte helt förvånande val.
Inte helt osökt kommer jag att tänka på ett klassiskt citat när jag spelar Pac-Man World Rally. Nämligen det om att plagiering är den högsta formen av smicker, och lägsta formen av utveckling om jag får säga det själv. Låt oss för enkelhetens skull säga att plagiering är det bästa man kan göra för att berömma något som någon annan har gjort, ja då är Nintendo utan tvekan gudar, titaner, allmäktiga härskare och fullkomliga styrande över universumet, i alla fall så långt som Namco Bandai är angelägna. Ett konstigt påstående må tyckas, men sanningen slår mig hårt i ansiktet under de första fem minutrarna som jag spelar Pac-Man World Rally.
Detta minst sagt konstiga upplägg för den gule spelikonen handlar alltså om att man ska åka runt olika banor med var sin karaktär på en liten go-kart. Mannen själv, hans fruga, ett par spöken och en uppsjö andra bekantskaper återfinns, alla med sina för och nackdelar. Rallyt i sig utspelas på banor i olika miljöer såsom slott, lummigt gröna naturområden, grottor och mycket mycket mer. Loppen kryddas med lite vågade detaljer som turbopilar som skjuter iväg spelaren i en rasande fart, och självklart finns det en samling vapen man kan använda sig av. Bland annat bomber i gröna och röda färger, där de gröna går rakt fram, och de röda målsöker sig till närmsta fiende.
För alla som har spelat Mario Kart-spelen blir det inom två minuter pinsamt uppenbart att Pac-Man World Rally är ett rent plagiat, helt utan egna idéer eller kvaliteter att stå på. Även om det kanske inte rör sig om ett dåligt spel, kan jag lätt säga att hela idéen med spelet försvinner då man vet med sig att man har använt i stort sett samma vapen förut, man har kört på samma banor och så vidare. Om man lyckas riktigt bra i ett lopp kan man förvandla sig till en hungrig Pac-Man som på klassiskt vis kan snaska i sig sina motståndare.
Ljud och grafik är primitiva och saknar all form av finess och spelkontrollen är sladdrig och oprecis stora delar av tiden. Att man försöker sig på att kopiera en konkurrents spel kan ibland lyckas alldeles utmärkt, men helt utan något nytt blir det snart bara en tråkig pannkaka kvar av allt ihop. Även om det går att spela är Pac-Man World Rally ett undermåligt plagiat av en briljant spelserie. Att Pac-Man själv verkar vara fullproppad av amfetamin och konstant står upp på sin go-kart och skriker och glatt hytter med nävarna mot sina motståndare gör inte saken bättre. Undvik detta och satsa på ett riktigt bra go-kart-spel med Mario istället.