Svenska
Gamereactor
recensioner
Persona 5 Tactica

Persona 5 Tactica

P-Studio dundrar ut ett nytt taktiskt rollspel och redaktionens meste Persona-fantast har satt gaddarna i det...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Jag har väl inte varit någon större supporter av hur mycket Atlus har mjölkat sin Persona 5-serie, även om vissa spel så klart har varit bra. Vi har haft dungeon crawlern Persona Q2: New Cinema Labyrinth där det stora dragplåstret var de nya Persona 5-karaktärerna, vi har sett hack-and-slash med Persona 5 Strikers, vi har dansat i Persona 5: Dancing in Starlight, och vi har kunnat återbesöka huvudberättelsen i Persona 5 Royal. Men när de utannonserade att det skulle komma ett taktiskt, turbaserat rollspel väckte det ändå mitt intresse. En genre som nu för tiden mest hålls vid liv av regelbundna släpp av Fire Emblem, mer obskyra spel som Disgaea, och ett fåtal andra. Det har dock varit ett bra sidospår för stora japanska rollspel tidigare, som Final Fantasy Tactics och Suikoden Tactics.

Persona 5 Tactica
Nästa avstickare i Persona 5-universumet är här. Att det släpps direkt på Game Pass bör firas med tårta.

Det var också som dessa två spel jag förväntade mig att Persona 5 Tactica skulle vara. Något långsamma på ett stort rutmönster med en massa valmöjligheter. Det visade sig dock att det här istället går i samma anda som Xcom och Mario + Rabbids. Har du spelat något av dessa tidigare kommer du direkt att känna igen formeln här. Det går att röra sig fritt runt spelplanen så långt som den karaktären kan gå. Det finns nämligen bara ett visst område den kan röra sig i varje runda, men det går att springa fritt. Så känner du att ett gömställe inte är tillräckligt bra är det bara att gå någon annanstans. Det enda som förhindrar ytterligare rörelse är när karaktären attackerar. Efter det är den låst på den platsen till nästa runda. Det gäller att planera var varje runda avslutas. Om du inte är gömd utan istället står rakt ute i ingenmansland kommer du att skjutas mer ihålig än en schweizerost. Istället bör varje runda avslutas bakom en vägg eller bredvid något hinder. Hinder, som kan vara allt från lådor till bord, kommer i halvstora eller fullstora versioner. Om du står gömd bakom en fullstor sten, till exempel, kommer inkommande skott helt blockeras (skott bakifrån gör fortfarande sänkt skada). Halvstora hinder blockerar inte skotten, men leder till minskad skada.

Upplägget är rätt simpelt, men utvecklarna har gjort ett bra jobb med att inkludera olika egenskaper från huvudspelet för extra krydda i striderna. Personas måste ju så klart inkluderas eftersom det är hela poängen med spelserien. Velvet Room är tillbaka, i annorlunda form på grund av vad som händer i berättelsen, med Lavenza i spetsen. Här går det att slå ihop två eller tre personas till en ny som sedan kan användas av en karaktär. Varje karaktär kan nämligen ha en persona tilldelad och i Tactica leder det till en boost i HP, SP, och diverse attacker, plus specifika attacker som kommer med denna specifika persona. En bit in i spelet går det också att skapa nya vapen genom att slå ihop personas. Men det är inte allt. Funktionen Baton Pass är i huvudspelet en funktion som gör att det går att passa över en attack till en annan karaktär. I Tactica är det istället något av en livlina. Om en av de tre karaktärerna som kan användas i strid förlorar all sin HP går den att bytas ut mot en reserv genom att använda en Baton Pass. Det finns vanligtvis tre stycken tillgängliga per strid. De fraser som används med Baton Pass i Persona 5, "Downing" och sedan "One More" finns också i Tactica. Kommer du ihåg hur jag sa att du måste gömma dig? Om du eller en fiende inte står gömd och blir attackerad kommer denna karaktär bli "down" och den som attackerar får "one more". Det vill säga att den som attackerar får en till attack att använda. Detta kan inträffa flera gånger i rad om du kan lyckas träffa andra öppna fiender.

Detta är en annons:
Persona 5 Tactica
Det är här allt händer. Mellan striderna åtminstone. Förberedelser, utmaningar, snack med karaktärer. Allt på Leblanc.

Fienderna är tyvärr en av de svagare sidorna i spelet. Under stora delar av spelet finns bara tre olika fiender tillgängliga. Det är en långsmal prickskytt, en rejäl biff som gillar närstrider, och en liten trumslagare som boostar sina kollegor. De är precis lika i alla världar förutom att de har olika kläder på sig. På några fåtal nivåer smyger det sig in vissa speciella fiender, som en sumobrottare som kastar sina kompisar (?) eller en ninja som kan teleportera sig, men nästintill hela spelet spelas mot samma tre typer av fiender. Bossarna däremot är högklassiga och minnesvärda. Jag kommer så klart inte att spoila dem här, men alla är distinkta och har en stor betydelse i berättelsen. För att inte tala om bossmusiken. Mums. Persona 5 hade redan utomordentlig musik och Atlus har skruvat upp nivån ytterligare här. Faktum är att hela spelet har bra musik med både gamla klassiker och nya, blivande klassiker.

Persona 5 Tactica
Vi bjuds på chibi-versioner av karaktärerna i ett spel som är väldigt snyggt.

En klassiker lär inte berättelsen bli ihågkommen som. Jag tycker personligen om den, men den är inte mer än bra. Det är en sorts uppföljare till originalspelet och Phantom Thieves-gänget har samlats på Leblanc för att minnas de goda stunderna. Sistaårseleverna i gruppen är nämligen på väg att flytta till andra ställen i landet och diskussionen handlar om att det är trist, men att de ändå kommer att ses ibland. Men än finns det saker att göra för Joker, Morgana, och de andra, som i det här spelet är tjusiga chibi-versioner. Utseendemässigt finns det inget att klaga på i spelet. Den grafiska stilen de har valt passar verkligen och mellansekvenserna är mycket välgjorda. Dessutom gör röstskådespelarna återigen ett riktigt bra jobb. Nåväl, tillbaka till berättelsen. En lugn dag på kaféet tar en plötslig vändning när en jäkla massa ljus och ljud kommer utanför dörren. En dörr som dessutom ändrar skepnad. Där utanför väntat något som kan beskrivas som 1800-talets Paris. Precis som i alla kungariken i spelet, Palace har bytts ut till Kingdoms, finns här en tyrann och ett folk som vill revolutionera, men som en eller annan anledning inte kan det. Här hittar vi Marie, som är helt besatt av bröllop och att hitta den rätta. Det är också här vi introduceras till den spelbara nykomlingen Erina. Hon är den enda människan i ett land av hattfolk. Ja, alla har hattar som huvuden. Hon kan inte använda personas, men kan använda andra sorters attacker. Hon leder rebellgruppen i det första kungariket och blir sedan en viktig del av berättelsen. Det blir också en man vid namn Toshiro Kasukabe. Under ett uppdrag att frita fångar hittar de maskerade hjältarna honom i en cell, vilket är underligt då han har försvunnit i den verkliga världen. Detta en kort stund innan han väntas bli nästa premiärminister. Inte helt oväntat är han huvudpersonen i denna berättelse.

Detta är en annons:
Persona 5 Tactica
Det finns sidoutmaningar som kan vara väldigt kluriga. Som att besegra alla fiender på någon enstaka runda.

En runt 30 timmar lång berättelse som är mörk, men med den vanliga Persona-humorn. Ju längre spelet går desto mörkare blir det. Och medan jag kanske borde ha förväntat mig det av ett spel i den här serien gjorde den nya charmiga stilen att jag förväntade mig något lättare. Ett av problemen jag har är kanske inte i innehållet av storyn, men hur den utvecklas. Denna serie har för mig använt sig minst lika mycket av utforskande och diverse sidoaktiviteter som slagsmål. I Persona 5 Tactica finns det inget utforskande alls. Allting följer samma mönster. Förbered dig på Leblanc genom att köpa nya vapen, uppgradera karaktärernas egenskapsträd, ha dialoger. Tryck sedan för att ta dig till nästa strid. Klara den, läs en väldans massa text och repetera. Det som kan rädda från denna repetitiva rondell är de väldigt bra utformade utmaningarna. Dessa låses upp allt eftersom och fungerar som väldigt små sidoberättelser där en nivå är som ett pussel. En nivå behöver klaras under första rundan genom att använda "one more", knuffa fiender till rätt position, och annat. Vissa av dessa utmaningar kräver verkligen att du tänker igenom allt väldigt noga.

Persona 5 Tactica
Persona 5 Tactica träffar måltavlan, men skjuter inte riktigt mitt i prick.

Persona 5 Tactica är ett bra spel i genren av taktiska rollspel, men det når inte upp till samma höjder som andra liknande spel. Det bleknar dessutom i jämförelse med ett spel som Baldur's Gate 3 när det gäller det taktiska, om man nu vill jämföra dem. Men vad det har är en uppsjö av charm och med den där tendensen att kunna blanda väldigt mörka berättelser med humor. Det lyckas också blanda in saker från Persona 5 som vanligtvis kanske inte hade passat i denna typ av spel. Persona 5 Tactica är inget mästerverk, men det är värt att spela, speciellt om du har Game Pass då det släpps direkt där på fredag.

07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Musiken är fenomenal, tjusigt val av grafisk stil, bra bossar, berättelsen är helt okej,
-
Väldigt dålig fiendevariation, ingen utforskning alls
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

7
Persona 5 TacticaScore

Persona 5 Tactica

RECENSION. Skrivet av Johan Vahlström

P-Studio dundrar ut ett nytt taktiskt rollspel och redaktionens meste Persona-fantast har satt gaddarna i det...



Loading next content