Philips 273G3DH

Det som slår mig när jag packar upp Philips 273G3DH är hur pass plastig den känns. Skärmen liksom gnekar och knakar när jag tar ur den ur frigolitförpackningen och finishen känns billig. För den ändå ganska styva prislappen hade man kanske kunnat begära mer, men det viktigaste är ju hur skärmen presterar. Och att döma utifrån tillgängliga specifikationer ser det faktiskt ganska lovande ut på förhand.

Den monitor jag använt innan hade en DVI-kontakt, något det visar sig att Philips 273G3DH inte ens har uttag för, utan det är HDMI gånger två och VGA som finns att tillgå. Det finns även en lineout om du vill ansluta hörlurar och lyssna till det ljud som kommer via HDMI-kabeln, exempelvis när du spelar Xbox 360 eller kollar film. Lyckligtvis ingår en HDMI-kabel så man slipper stå med nyinköpt skärm och märka att man inte har alla kablar man behöver. I paketet ingår även de 3D-glasögon man behöver för att kunna se 3D-liksom en sändare.

Den är alltså inte inbyggd i skärmen utan är en extern dosa som måste kopplas in på sidan av skärmen, där det även finns ett uttag för att ladda glasögonen. En lösning med både för och nackelar eftersom det inte blir like snyggt med extrasladdar och dosor, men i gengöld gör att man kan placera den för perfekt kommunikation med glasögonen. En väldigt märklig grej med Philips 273G3DH är att den inte stödjer Nvidias 3D Vision, utan istället förlitar sig på triDef-mjukvara, något som lett till märkligheter med mitt grafikkort GTX580 och skärmen så till den milda grad att jag fick vända mig till Philips support för att alls få igång 3D-funktionaliteten.

Väl ur lådan bjuder Philips 273G3DH på en kristallklar men väldigt urtvättad bild. Ljusinställningarna är i taket och gammanivåerna behöver justeras. Först efter lite pillande får man det som man vill och kan börja njuta av en riktigt hygglig skärm med oväntat bra kontrast. Färgåtergivningen är härligt krispig och tillsammans med skärpan förmodligen det jag gillar enskilt bäst med skärmen. Reglagen för att justera bilden lämnar dock en del i övrigt att önska, vilket dock inte är något unikt för Philips 273G3DH. Att det år 2012 fortfarande ska vara så svårt att göra riktigt bra monitormenyer är märkligt.

Foten som medföljer låter en tilta skärmen, men känns också lite plastig och instabil.

Det kanske mest intressanta när man köper en 3D-skärm är hur bra de visar just 3D. De aktiva 3D-glasögonen känns liksom skärmen märkligt plastiga med fippliga knappar och uttag för kablage, men de gör sitt jobb. 3D-biten lämnar dock en del i övrigt att önska med märkbart crosstalk, i synnerhet när det händer mycket på skärmen. Det har också varit lite strul med kontakten mellan sändaren och glasögonen där de liksom inte alltid vill synka så smidigt.

Nu är det dock inte så ofta jag använder 3D-funktionaliteten själv, men den är trevlig att ha tillgång till åtminstone, och som vanlig 2D-skärm är Philips 273G3DH ett bra val. Den är lite billigare än motsvarande konkurrenter och trots att bland annat 120Hz saknas så imponeras jag över vilken lyster både spel och högupplöst film får. Det finns i slutändan bättre alternativ att tillgå, men inte för samma prislapp.