Phoenix Wright: Ace Attorney Justice For All

För er som spelat Phoenix Wright: Ace Attorney är den här texten nästan överflödig. Gillade du det så kommer du att gilla denna uppföljare. Tyckte du inte om det förra spelet, finns det ingen anledning att titta närmare på det här. Det är samma klassiska huvudvärk för teknikfreaks en gång till. Bara stillbilder, med några få animationer och massor av text. Superlinjärt och lättsamt, men samtidigt ganska roligt - ännu en gång.

För er som aldrig haft nöjet att stifta bekantskap med herr Wright kan en inledande introduktion vara på sin plats. Phoenix är en försvarsadvokat med stor portion tur. Han slipper nämligen de moraliska dilemman som yrket brukar innebära eftersom klienterna han försvarar i regel är oskyldiga som lamm. Senast vi såg honom var han en nyutexaminerad ungtupp. Nu har han genom att lyckats rentvå sina klienter i en rad uppseendeväckande mordfall skaffat sig både erfarenhet och status. Detta trots att han lever i en tecknad värld där synen på rättvisa verkligen inte favoriserar en stackars försvarsadvokat. Phoenix Wright: Ace Attorney Justice For All är klienterna alltid skyldiga, tills man kan bevisa att de utom allt rimligt tvivel inte utfört de dåd de är anklagade för.

Spelet är uppdelat i några olika fall, som alla har två huvudbeståndsdelar; undersökningsfasen och själva rättegången. Advokaten Wright vägrar nämligen bliva vid sin läst, istället ger han sig ofta ut för att göra lite detektivarbete. Innan varje fall tas upp i domstolen gäller det att lägga grunden till ett bra försvar. Ledtrådar måste letas, personer måste intervjuas och brottsplatser måste finkammas. I denna fas är spelet väldigt likt ett äventyrsspel av den gamla skolan. Det blir peka och klicka för hela slanten. Den tryckkänsliga skärmen fungerar lysande till undersökningarna, det går smidigt att finkamma miljöerna efter bevis som kan hjälpa Phoenix att fria sina klienter.

Sen börjar rättegången. Naturligtvis är det så långt ifrån en domstolssimulator som man kan komma. Det är de stora gesterna, de svulstiga karaktärerna och de heta känslornas rättviseskipning. Det är den onda åklagaren på ena sidan och den goda försvarsadvokaten på andra. Publiken är naturligtvis hela tiden på helspänn under den laddade sammandrabbningen.

Rättegångarna är uppbyggda runt förhör av den åklagade och de vittnen som finns närvarande. I utfrågningar försöker man komma närmare sanningen genom att hitta motsägelser och pressa vittnen på detaljer. Ens främsta vapen är att ifrågasätta vittnesmål och lägga fram bevis. Blandningen mellan rättegångar och de inledande undersökningarna höjer variationen i spelet. Ett helt spel baserat på bara en av beståndsdelarna hade inte lyckats behålla mitt intresse, men genom att de varvas blir det en bra helhet.

All dialog, både i domstolen och utanför, består av text. Frustrerande mycket text. Det blir ganska jobbigt att sitta och trycka förbi textruta efter textruta. Tur då att dialogen är relativt välskriven och rolig. Någonstans känner jag mig ändå tveksam, är det verkligen det här spelmediet är bäst på? En linjär berättelse presenterad i text är jag helt säker på att jag stött på redan innan jag för första gången såg en spelmaskin...

Så vad är nytt i denna uppföljare? Inte speciellt mycket. En rad nya fall naturligtvis, samt några nya små funktioner. Den mest utmärkande nyheten är Phoenix nya förmåga att kunna pressa personer på information de inte vill ge ifrån sig. För att lyckas med detta använder han en magisk mojäng av något slag. Verkligen inget som revolutionerar, men kul att de bjuder på något nytt i alla fall.

Det är svårt att ge omdöme på Phoenix Wright: Ace Attorney Justice For All. Det är lika välskrivet och kul som sin föregångare och på många sätt ett underhållande spel. Samtidigt tillförs nästan inget nytt, vilket känns lite slött. Ett spel som Phoenix Wright har nästan inget omspelningsvärde. När jag listat ut alla ledtrådar, förhört alla vittnen och friat alla stackars oskyldiga klienter finns det ingen anledning att göra om det. Med det i åtanke fyller naturligtvis ett nytt spel med helt nya fall en viktig funktion. Vilket får mig att återknyta till min inledning: Gillade du förra spelet, gillar du det här. Jag gillade båda. Det är en ny laddning linjärt berättande med snyggt tecknad grafik. Take it or leave it.