Pirates of the Burning Sea

Ni får ursäkta mig, men jag måste få en sak ur mitt system innan recensionen sätter igång på allvar.

Yarr! Ahoy matey! I will keelhaul you all the way to Trinidad, you pirate scum! Arrrr!

Pust. Sådär. Dags att bli seriös igen.

Onlinerollspelsgenren får ofta kritik för att den är enkelriktad och att de flesta spel i genren håller sig till klassisk fantasy. 2008 ser dock ut som året när det kommer ändras och en hel rad av spel är på väg som ger sig på andra koncept än alver och orcher. Först ut är Flying Labs med sitt Pirates of the Burning Sea som, precis som namnet antyder, handlar mer om pirater, skepp och svärdsfäktning än om fantasiväsen och magi. Det är ett vågat grepp, speciellt då spelet faktiskt är relativt komplicerat om man jämför med de mer strömlinjeformade upplägg som onlinerollspelen numera oftast har.

På många sätt har Flying Labs, och Sony Online Entertainment med dem, spelat sina kort rätt. Det finns inte en chans i världen att Pirates of the Burning Sea kommer ha en chans mot andra superpopulära onlinerollspel - allra minst World of Warcraft, som alltid måste dras upp i recensioner av onlinerollspel av någon underlig anledning. PotBS (älskar den förkortningen, så jag måste få använda den åtminstone en gång) är en helt egen genre i sig själv, ser knappast ut att ha kostat överdrivet mycket att utveckla, men har ett tillräckligt starkt innehåll för att locka till sig tillräckligt många spelare för att hålla sig flytande ett bra tag framåt.

Ett av Pirates of the Burning Seas stora problem är tyvärr grafiken och karaktärsdesignen, något som spelets eventuella spelare måste överkomma för att nå punkten då de hänger sig (och sin fritid) helt åt det. Det är helt enkelt inte speciellt snyggt, alla människorna ser stelbenta ut och det ser ut som att alla vandrar omkring på två träben. Det är också väldigt svårt att se skillnad på vilka som är spelare och vilka som inte är det (ett problem som även Tabula Rasa led av) och står du helt still så är det extremt enkelt att tro att du är en del av bakgrunden. Städerna är tråkiga, med vissa småroliga detaljer inslängda här och var, och känns aldrig riktigt levande. Dessutom så är utvecklarna ganska glada för att återanvända samma stad flera gånger, fast låter dem få andra namn och tillhöra andra fraktioner, vilket jag personligen sätter upp på min lista över oförlåterliga synder i ett onlinerollspel.

Ja, jag har en stor sådan på väggen. "Återanvända städer" står precis under "bökiga användargränssnitt", något som Pirates of the Burning Sea också gör sig skyldigt till. Vi pratar klassiskt rollspelsupplägg, men med onödigt dryga utrustnings- och egenskapsfönster. Och varför, varför är det en man i utrustningsfönstret när min karaktär är en kvinna? Svara mig det, Flying Labs, så är ni snälla.

Till havs är det dock lite bättre ställt, inte minst med tanke på det jobb som spelmakarna har lagt ner på skeppen. När du styr ditt skepp över kartan är det inte speciellt spännande, men så fort du hamnar i strid med ett annat skepp blir det desto roligare - zooma in på ditt skepp och se dina mannar jobba för fullt, ladda kanoner och fixa med segel (ja, jag säger fixa, de som faktiskt kan något om segling kan ju tipsa om ett bättre ord i kommentarerna nedan). Striderna mellan skepp är till en början ganska svåra att vänja sig vid, det är mycket att hålla reda på, men har ett taktiskt djup och det kan vara riktigt kul att utmanövrera sin motståndare och servera honom eller henne en välriktad salva kanonkulor. Det märks att Flying Labs har lagt ner mest ansträngning på de här bitarna och att strid på fast mark har fått lida på grund av det.

Men strunt samma, glöm allt det där nu. För ett onlinerollspel handlar om så mycket mer än att bara slåss. Det handlar om sociala relationer, om att umgås, om att samarbeta, och om att slåss mot andra spelare. Här har Pirates of the Burning Sea stor potential att utvecklas till något extraordinärt och det är nog spänningen spelare mellan som kommer hålla folk kvar vid titeln efter att de har nått den högsta nivån. Spelets fyra fraktioner, tre olika nationer och "piraterna", kan motarbeta varandra på en rad olika sätt och slåss om herraväldet över den karribiska övärlden. Att kryssa in mot en stad under attack kan vara ganska hårresande och man är tvungen att konstant hålla ögonen öppna så att en illasinnad spelare inte hinner ifatt och förvandlar ens älskade skuta till krutluktande driftved.

Pirates of the Burning Sea må gå att spela ensam till stor del, det finns massor av uppdrag att genomföra och skatter att hitta, men ska man få mest ut av det så bör man skaffa kompisar så snabbt man bara kan. Ett gille (kallat "society" i det här spelet) kommer att tillföra en hel del till din spelupplevelse och ett gemensamt mål - må det vara att dominera ekonomin med era varor eller jaga pirater ute på de öppna haven - kommer att vara till stor hjälp. Chatfönstret är förvisso ett gissel, men Flying Labs har redan utlovat att de kommer att förbättra det i en framtida patch. Det tackar vi för, annars kommer det också hamna på min svarta lista.

Tyvärr har inte spelet tillräckligt många spelare än för att det ska bli riktigt spännande. Ofta är städerna helt tomma och det är enbart du som rusar runt och desperat letar efter mänsklig kontakt. De olika nationernas chatkanaler fylls lika ofta med spam från illegala guldförsäljare som med folk som frågar om råd eller smider planer. Förhoppningsvis så kommer Flying Labs att släppa regelbundna uppdateringar och förbättringar till spelet, så att fler och fler wannabe-pirater (jag vet att ni finns där ute) bestämmer sig för att plocka upp det och ge sig ut på haven.

Tills dess hittar ni mig i någon sunkig bar i Tortuga, smuttandes på min rom. Yarrr!