Playstation VR2

Jag var direkt larvigt förtjust i PSVR och då inte för att Sonys första VR-headset (Playstation 4) var bäst ur ett tekniskt perspektiv (det var snarare sämst, av alla de stora) men för att det kostade en bråkdel av vad man fick punga ut för de tech-tunga konkurrenterna som Vive, Index och Oculus men även för att kopplingen mellan hård- och mjukvara alltid kändes väl genomförd. Jag minns väldigt väl hur jag lät mig hypnotiseras av Astro Bot, hur jag tillbringade en hel natt (!) i Tetris Effect samt blev skrämd till ett darrande, svettigt vrak av Resident Evil 7 VR. 4299 kronor för Playstation VR kändes alltid som ett kap och även om Playstation-kameran, de dubbla sladdarna, de lågupplösta panelerna och avsaknaden av VR-anpassade specialkontroller hörde till de mest uppenbara svagheterna.

Med Playstation VR2 vill Sony naturligtvis tävla med VR-världens toppmodeller. Hjälmen inklusive de specialdesignade VR2 Sense-dosorna kostar klart mer än PSVR och de tekniska specifikationerna är väl tilltagna och skvallrar om en riktig prestandabest till VR-headset. Dubbla Oled-paneler med 2000 x 2040-upplösning (per öga), 120Hz uppdateringsfrekvens, ögontracking via helsvenska Tobii, haptisk feedback i både kontroller samt hjälmen i sig plus spatialt 3D-ljud. PSVR2 väger dessutom bara 559 gram vilket gör det till marknadens absolut lättaste premium-VR-headset och närmare 300 gram lättare än både HP Reverb G2 samt Valve Index (som är de två primära konkurrenterna jag jämfört PSVR2 med, här). På pappret är detta ett överlägset VR-headset.

Det första som slog mig när jag för ett par veckor sen packade upp PSVR2 är hur plastigt billigt det känns direkt ur kartongen. Tyvärr. Jag förstår att Sony jobbat brutalhårt här för att spara vikt och att det innebär att plasten som detta tillverkats av inte gjorts tjock, särskilt styv eller är av någon slags premiumkvalitet, men det skulle samtidigt inte hindrat dem från att designat PSVR2 med en mer solid känsla. PSVR känns mer påkostat än PSVR2 när jag väl håller båda hjälmarna i handen och om jag jämför med HP Reverb G2 samt Valve Index skulle jag utan att på förhand veta mest troligt gissa att de hjälmarna är tre gånger så dyra som Sonys senaste modell. Detta gäller även VR Sense-kontrollerna som jag hade förväntat mig mer av. De fungerar väl när jag kickat igång diverse lanseringstitlar och krupit in i VR-världen men de är för små för någon med stora händer, för lätta och de analoga styrspaksknopparna är så pass mikroskopiska att jag haft problem att verkligen se till så att mina tummar stannat kvar på dem. Personligen förstår jag inte riktigt hur Sony tänkt, här. Varför inte göra headsetet mindre knarrigt ihåligt med mer premiumkänsla och varför inte göra VR Sense-dosorna lite större med större batteri (både för batteritidens skull samt addera lite mer vikt) och med större knappar?

Efter att ha kommit över det jag anser vara designmissar och märkliga prioriteringar gällande formfaktorn här var det såklart dags för installation och här ska Sony såklart applåderas. Precis som det överlägsna operativsystemet i Playstation 5 (som vida överglänser motsvarigheten i Xbox) och den supersmidigt smarta set up-processen med Dualsense Edge, går det smidigt, snabbt och enkelt att komma igång med PSVR 2. Efter ett par enkla steg med bra instruktioner och lättbegripliga val är jag igång och kan börja ta del av framförallt Horizon: Call of the Mountain och det är då främst svenska Tobiis ögontracking som imponerar mest. För den delen fungerar verkligen felfritt, här. Klanderfritt. Jag kan styra val och belysa saker inuti diverse spel bara genom att titta på dem, eller åt ett specifikt håll och jag skulle vilja säga att denna funktion fungerar så pass bra att det härmed är standard inom VR. Alla VR-tillverkare borde nyttja Tobiis teknologi.

Jag är inte fullt lika imponerad av själva linserna i PSVR 2 även om de är bra. De är inte suveräna, vilket jag för priset hade förväntat mig. Sony har, för att spara pengar och vikt, stoppat in vanliga Fresnel-linser här och till skillnad från framförallt HP reverb G2 samt Valve Index som nyttjar dubbla Fresnels, finns det vissa problem med suddighet i panelernas utkant samt så kallade "god rays" som skiner igenom, detta trots finurlig mjukvara som jag märker arbetar aktivt för att motverka det. Fresnel-linserna och då primärt de dubbla varianterna är idag standard inom mycket av det vi ser på VR-hyllorna och jag vet att de både är billigare att tillverka samt väger betydligt mindre än de traditionella linserna i exempelvis PSVR, men jag måste ändå säga att jag föredrar den glansigare utseendet på bilden i det gamla headsetet till Playstation 4 som också dolde screen door-effekten en smula bättre. Jag tycker även att Reverb G2 gör ett bättre jobb med att dölja det rutnät som blir i bilden av att panelen är så pass nära ögonen som den är, än vad PSVR2 gör. Detta har garanterat också att göra med att HP:s paneler körs i upplösningen 2160x2160 medan PSVR2 rullar i 2000x2040.

Vidare är jag inte stormförtjust (heller) i det lilla plast-headset med trådade in-ears som Sony skickar med här, utan skulle snarare vilja kalla denna lösning för dåligt designad och snål då plupparna är av semiklen kvalitet och själva infästningen på baksidan av huvudbandet ter sig som rena rama nödlösningen. Ljudet som PSVR2 presterar (eller ja, PS5 producerar ju ljudet, men ändå) är såklart toppenbra med massa botten och superb upplösning men för 7800 kronor hade jag velat se ett mer påkostat headset här, också.

Jag gillar verkligen att Sony satsar på VR och att de satsar riktigt rejält. Jag gillar tanken på att Playstation 5 i och med detta kan vara mycket mer än exempelvis Xbox Series X och jag gillar att PSVR2 kopplas in med en enda sladd och installeras/konfigureras på någon ynka sekund. Användarupplevelsen här är genomtänkt och superbt väl utförd. Jag är även stormförtjust i hur väl Tobiis ögontracking fungerar här och tycker att Oled-panelerna gör att strålande jobb med färger, ljuspunch och framförallt svärta. Jag skulle dock ljuga om jag inte erkände att jag trots detta känner mig besviken. PSVR2 är plastig och skramlig på ett sätt som exempelvis HP Reverb G2 inte är. Sense-kontrollerna är för små för alla med stora händer och fingertrackingen är klart sämre än den i framförallt Valve Index plus att batteritiden är katastrofal. Jag tycker också att linserna är sämre än i Index samt Reverb G2 och jag anser att detta headset sitter sämre på min skalle än många av konkurrenternas och avsaknaden av PSVR1-bakåtkompabilitwet svider lite för jag vill spela Astro Bot, igen.

Playstation VR2 är bra och jag hoppas på ett Killzone VR, ett Syphon Filter VR, ett Ratchet VR samt Astro Bot 2 inom en inte alltför avlägsen framtid. Det är dock inte riktigt så imponerande som jag hade hoppats på och får smisk på flera punkter av två år gamla PC-konkurrenter som dessutom går att köpa idag till ett lägre pris än Sonys skrytbygge.