Har du någonsin funderat över hur det vore att vara en karaktär inuti ett TV-spel? En docka vars minsta rörelse styrs av någon annan. Någon osynlig som du omöjligtvis kan kommunicera med. Tänk om du sedan vore medveten om detta. Att dina val egentligen inte var dina egna, och att hela din existens byggde på någon annans villkor. Pusselspelet Pneuma: Breath of Life väcker sannerligen några intressanta frågor som jag aldrig tidigare ställt mig.
Vid spelets början födds Pneuma, spelets protagonist, tillika självutnämnd gud. Pneuma skapar ljus och fyller sedan sin värld med ett ståtligt palats. Att det hela renderas i Unreal Engine 4 gör inte saker värre, med enastående ljus- och partikeleffekter. Det är ett väldigt vackert spel vi talar om här, inte bara på grund av det tekniska, utan även tack vare palatsets arkitektur som påminner om antikens Grekland. Här finns grönskande trädgårdar, marmorgolv och väggarna är fyllda med vackra konstverk.
Här väntar även pussel bakom varje hörn. Det handlar alltid om att ta sig från punkt A till punkt B, ofta genom att betrakta sin omgivning för att hitta en väg framåt. Men som i många andra pusselspel så fungerar saker och ting inte riktigt så som vi är vana med i vår värld. Här finns dörrar som bara öppnas när man inte tittar på dem och hissar som bara rör sig uppåt när man själv tittar uppåt. Det gäller alltid att veta var man ska titta (eller inte titta, för den delen), från vilken vinkel man tittar ifrån, samt hur man rör sig i förhållande till det man tittar på.
Pneuma: Breath of Life består av många intressanta och väldesignade pussel, men det händer att spelet förvandlas till en pixeljakt där man letar efter föremålet som tar en vidare. Räkna med att fastna rejält åtminstone en eller två gånger under spelets gång - och det kommer inte alltid kännas rättfärdigat. Som tur var så finns det en annan komponent av spelet som är minst lika viktig som själva pusslandet, nämligen Pneumas filosoferande om livet och andra existentiella frågor. Hur hamnade han här? Varför är han här? Och vem är du? Det är ett unikt koncept som vävs samman på ett spännande sätt, och som dessutom avslutas på ett riktigt tänkvärt sätt. Räkna med att stanna upp ett antal gånger under spelets gång för att begrunda det som precis sagts.
Det finns några riktigt bra pussel, men tyvärr även några usla. Det ger ett ojämnt intryck.
Berättande är således engagerande, men tyvärr är det själva utförandet som ofta förstör mycket av det som är så fascinerande med spelet. Pneuma är nämligen en ytterst irriterande huvudkaraktär, men en personligen som snabbt går en på nerverna. Även om hans ensidiga konversation med spelaren ofta är intressant pratar han alldeles för mycket, för snabbt och ibland vid helt fel tillfällen. Filosoferandet är inte lika välkomnat när man fastnat på ett pussel och bara vill ta sig vidare till nästa kapitel.
Med det sagt så går det faktiskt ganska fort att göra just det. Spelet består av sex korta kapitel och lär inte ta mer än en timme att springa igenom. Med tanke på att det inte finns något som helst återspelningsvärde att hitta här känns prislappen på 199 kr väldigt hög. Trots det erbjuder Pneuma: Breath of Life en unik spelupplevelse som du inte lär finna någon annanstans, och som lär stannar kvar i dina tankar en längre tid, trots att eftertexterna rullat förbi för länge sedan.